När en relation inte är sund

”..Så jag säger dig endast detta, min kära, kärlek får aldrig göra ont..”

Ett förhållande som är destruktiv och några tidiga signaler

En relation som går från noll till hundra utan en chans till reflektion, kanske inte ett tecken på något destruktivt men ändå något man bör vara aktsam på. Som kvinna blir man gärna smickrad av att någon ringer hundra gånger per dag, vill träffa barnen och följa med på familjefesten efter en månad/vecka eller ett par dagar. Det finns dock saker som ofta följer med en intensiv person och baksidan av myntet är varken trevligt eller smickrande.

”Svept av fötterna” må låta hur romantiskt som helst men fundera över om det finns en anledning till att någon vill köra på så hårt och snabbt att du knappt hinner reagera innan allt gått för långt och relationen blivit seriös.

Kommer du på dig själv att om så för en sekund tänka ”oj, vad snabbt det går, vad händer!?” så greppa den tanken och tryck på paus en stund.

En annan sak att vara uppmärksam på är det där med att plötsligt befinna sig i situationer eller att ha ställt upp på saker du vanligtvis inte skulle göra utan att riktigt kunna greppa hur det gick till och hur du hamnade där. Manipulation är subtilt och sköts oftast oerhört snyggt.

Ett vanligt trick vid manipulation är att ta på sig offerkoftan för att göra det svårare att säga nej. Meningar som ” Du älskar inte mig lika mycket som jag älskar dig” ” jag försöker ju bara se till att du har kul, det är ju för din skull” ” om du verkligen hade älskat mig.. ” ” Du uppskattar inte mig” eller liknande finns ofta med i bilden. Detta är det första tecknet som kommer att dyka upp och sker ofta redan från start.

Manipulation i destruktiva förhållanden och relationer med våld används för att sakta putsa bort det som är du för att du ska bli lättare att kontrollera.

Gaslighting. Termen kommer från en gammal film Ingrid Bergman (Gaslight ). Filmen går ut på att maken vill få Ingrid inspärrad och därmed få tillgång till hennes förmögenhet. Vad han gör är att få henne att tro att hon blivit tokig och att hon med det ska börja bete irrationellt och bli inlåst. Han gör det genom att styra om verkligheten och få henne tvivla på hennes egen förmåga att uppleva saker korrekt.

Blir du utsatt för gaslighting så förnekas händelser och saker som uppenbart har hänt. De styr om argumentationer på ett sätt som gör att du blir förvirrad och tappar målet från grälet. De snurrar på händelser där de gjort fel och får det till att du bär ansvaret över händelsen och de gör det på ett sådant övertygande sätt att du faktiskt börjar ifrågasätta vad som hände, vad som verkligen sagts och om du börjar bli galen. Här kan också inplanterande av ord på dig förkomma: du är galen, du är så svartsjuk, du är psyksjuk osv. Varenda ord och varenda händelse som du får höra att du är eller upplevt fel kommer att så frön av tvivel om din egna mentala förmåga inuti dig själv.

Gaslighting går ut på att du ska ta på dig skulden för våld du drabbas av.

Sista punkten är den man kanske först tänker på när någon säger ” destruktivt förhållande” , det är också den som syns tydligast. Kontroll och svartsjuka.

Har du en partner som kräver att få lösenord till sociala medier, som kräver att få kolla dina meddelanden på telefonen och som insisterar på en redogörelse över vem du har pratat med, vad ni har pratat om och hur länge? Vill partnern styra vem du umgås med, kläder du har på dig, hur du har ditt hår och hur du sminkar dig? Då är något fel. Man vill inte styra eller göra om någon man älskar..

Kontroll är det misshandlare vill åt. De slåss inte för att de älskar så oerhört utan för att få kontroll. De utövar våld för att kuva dig. De utövar det när de tror att de förlorat kontroll och för att återvinna det.

Befinner man sig i en relation som är destruktiv – ta hjälp för du är inte starkare ensam.
I många kommuner finns kvinnohus som kan hjälpa till. De är ovärderliga och en av de få hjälppunkter som samhället faktiskt erbjuder. De finns för samtalskontakt, skyddat boende för de som behöver och de stöttar vid kontakt med polis om det blir aktuellt.

Känns fysisk kontakt skrämmande de första stegen i att bryta sig ur en våldsam relation så kan man ringa kvinnofridslinjen. Dit kan man ringa anonymt dygnet runt och deras nummer är inte spårbara och dyker inte upp i sökhistorik på datorn eller på telefonräkningen.

Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50

Ett gästinlägg av Linda Jonsson

1. Randig stråhatt 249:- H&M 2. Hatt i pappersstrå med band 129:- H&M 3. Hatt med svart band 299:- Åhlens 4. Stråhatt med snäckor och träpärlor 199:- Cellbes 5.  Stråhatt från lexington med band 995:- Ellos 6. Svart hatt i pappersstrå, 129:- H&M

Solskydda dig med en trendig stråhatt

Snart har vi våren och sommaren här, och vill du solskydda din hud och ansikte mot det starka solljuset så är en stråhatt ett helt rätt och ett snyggt, trendigt alternativ. Passar lika bra på stranden som mitt i city.

Den är inte bara ett skydd mot solen utan en snygg accessoar som ofta sitter pricken över i:et på din outfit. Passa på att köpa din hatt redan nu när urvalet är som störst och var förberedd på en skön och härlig dag i solen.

1. Hatt av pappersstrå 349:- Cellbes 2. Stråhatt med svart band 349:- Åhlens 3. Hatt Ibiza 399:- Åhlens 4.  Fedorahatt i raffiapalm 899:- Åhlens 5. Svart flätad hatt i pappersstrå 99:- H&M  6. Flättad pappersstrå 129:- H&M

 

Dags att lämna in semesteransökan

Dags att lämna in ansökan om semesterledighet påminde min chef häromdagen, redan!? Det är likadant varje år, man tycker att vintern knappt kommit till halvlek så är det dags att bestämma när man ska ha sina sköna lediga sommarveckor. Många familjer måste pussla och trixa för att få ihop sina dagar för barnens skull, eller för att det ska stämma med annat som man kanske har inbokat över sommaren.

Jag och min man har egentligen ingen att ta hänsyn till numera, och det är riktigt skönt. Vi har haft de där åren av anpassning då dagis har varit stängt, och vi har turats om med ledigheten för att barnen ska kunna vara hemma och lediga så länge som möjligt. Men den tiden är förbi.

Vad ska man göra på semestern?

Vi kan göra nästan precis vad vi vill och när vi vill också i princip, men vad ska man göra? Vi bor ju precis vid havet, så vi är gärna hemma om vädret är OK, men det är det ju sällan.

Sen är det ingen av oss som tycker om att flyga, så det blir inga sköna solsemesterresor till varmare länder heller. – Du får hitta på precis vad du vill säger mannen då vi sitter och diskuterar just den här kommande semestern över en kopp te. Ja, fast inom rimliga gränser förstås.

Tänk att få dricka vatten ur rena bäckar

Alltså, alla som känner mig vet att jag älskar att umgås med hundar. Och min drömsemester vore kanske att åka någonstans och vandra tillsammans med mina två jyckar och min man. Tänk att gå upp tidigt på morgonen, göra i ordning en god matsäck och efter frukosten ge sig iväg utmed en härlig vandringsled i daggvått gräs, där man kan dricka vatten ur rena bäckar och se ut över böljande kullar och dalar i olika gröna nyanser.

Man kanske träffar likasinnade som också är ute och vandrar, och man kanske byter några ord samtidigt som man masserar sina fötter och vader och byter erfarenhet kring vilka plåster som är bäst för fötternas skavsår, innan man morsar på varandra och vandringen fortsätter.

Ligga under bar himmel i vindskydd

Kanske finns det någon fin sjö utmed vägen där både vi och jyckarna kan stanna och ta ett svalkande bad, för naturligtvis är det soligt och härligt varmt på vår vandring! Fram på eftermiddagen når man kanske en övernattningsplats antingen sover vi i stuga eller så ligger vi under himmelen i vindskydd. Vi grillar korv i en öppen spis i stugan, eller ute över öppen eld och sitter tillsammans med en grupp trevliga vandrare där minst en person har en gitarr och sjunger härliga lägereldslåtar. Hundarna leker lite lojt med andra hundar innan de dimper ner vid våra fötter, trötta efter dagens vandring de också.

Det hade varit en fin semester för mig.

Jag skulle älska att sova på tåg

Men jag har också hört på TV att ”EU-parlamentariker någon” (med anledning av ny EU-lag) äntligen har planer på att underlätta och förbättra möjligheterna att semestra i Europa med tåg. Det vore något som jag också kunde tänka mig. Tänk att kliva på en vagn i Göteborg och ge sig iväg ut i Europa. Man ser ju så mycket när man åker tåg och jag tror att jag skulle älska att sova på tåg, till det sövande ljudet tuff, tuff, tuff. Vi skulle bara ha en ryggsäck med oss med det absolut nödvändigaste.

Man skulle kunna gå av var man vill på vägen och se sig omkring, kanske ta in på ett litet Gasthause i Österrike någon natt eller besöka en vingård. Se solen gå ner i Rom, eller sitta och titta på folk på spanska trappan och kanske göre ett besök på Colosseum. Sen kunde vi åka söderöver kanske med båt mot någon härlig Italiensk ö eller till Spanien, där vi kunde ligga still flera dagar och bara sola och bada .

Det hade varit en fin semester för mig.

Ta det lugnt på semestern

Men, det är ganska härligt att vara hemma också, att flänga runt på semestern är ju egentligen inte så mycket till semester alla gånger. Man kan kanske göra någon dagsutflykt, passa barnbarnen några dagar, och bara njuta av att vara ledig. Jag kunde fixa i landet med blommor och grönsaker, göra äppeldricka, plocka egna tomater, eller åka och plocka jordgubbar och svarta vinbär som jag älskar. Man kan bjuda hem goda vänner eller bara ligga i solstolen och lyssna på SOMMAR i P1.

Det hade också varit en fin semester för mig.

Vad är din drömsemester? Snart relaxar vi queens!

/Gunsan

Dags att lämna in semesteransökan

Dags att lämna in ansökan om semesterledighet påminde min chef häromdagen, redan!? Det är likadant varje år, man tycker att vintern knappt kommit till halvlek så är det dags att bestämma när man ska ha sina sköna lediga sommarveckor. Många familjer måste pussla och trixa för att få ihop sina dagar för barnens skull, eller för att det ska stämma med annat som man kanske har inbokat över sommaren.

Jag och min man har egentligen ingen att ta hänsyn till numera, och det är riktigt skönt. Vi har haft de där åren av anpassning då dagis har varit stängt, och vi har turats om med ledigheten för att barnen ska kunna vara hemma och lediga så länge som möjligt. Men den tiden är förbi.

Vad ska man göra på semestern?

Vi kan göra nästan precis vad vi vill och när vi vill också i princip, men vad ska man göra? Vi bor ju precis vid havet, så vi är gärna hemma om vädret är OK, men det är det ju sällan.

Sen är det ingen av oss som tycker om att flyga, så det blir inga sköna solsemesterresor till varmare länder heller. – Du får hitta på precis vad du vill säger mannen då vi sitter och diskuterar just den här kommande semestern över en kopp te. Ja, fast inom rimliga gränser förstås.

Tänk att få dricka vatten ur rena bäckar

Alltså, alla som känner mig vet att jag älskar att umgås med hundar. Och min drömsemester vore kanske att åka någonstans och vandra tillsammans med mina två jyckar och min man. Tänk att gå upp tidigt på morgonen, göra i ordning en god matsäck och efter frukosten ge sig iväg utmed en härlig vandringsled i daggvått gräs, där man kan dricka vatten ur rena bäckar och se ut över böljande kullar och dalar i olika gröna nyanser.

Man kanske träffar likasinnade som också är ute och vandrar, och man kanske byter några ord samtidigt som man masserar sina fötter och vader och byter erfarenhet kring vilka plåster som är bäst för fötternas skavsår, innan man morsar på varandra och vandringen fortsätter.

Ligga under bar himmel i vindskydd

Kanske finns det någon fin sjö utmed vägen där både vi och jyckarna kan stanna och ta ett svalkande bad, för naturligtvis är det soligt och härligt varmt på vår vandring! Fram på eftermiddagen når man kanske en övernattningsplats antingen sover vi i stuga eller så ligger vi under himmelen i vindskydd. Vi grillar korv i en öppen spis i stugan, eller ute över öppen eld och sitter tillsammans med en grupp trevliga vandrare där minst en person har en gitarr och sjunger härliga lägereldslåtar. Hundarna leker lite lojt med andra hundar innan de dimper ner vid våra fötter, trötta efter dagens vandring de också.

Det hade varit en fin semester för mig.

Jag skulle älska att sova på tåg

Men jag har också hört på TV att ”EU-parlamentariker någon” (med anledning av ny EU-lag) äntligen har planer på att underlätta och förbättra möjligheterna att semestra i Europa med tåg. Det vore något som jag också kunde tänka mig. Tänk att kliva på en vagn i Göteborg och ge sig iväg ut i Europa. Man ser ju så mycket när man åker tåg och jag tror att jag skulle älska att sova på tåg, till det sövande ljudet tuff, tuff, tuff. Vi skulle bara ha en ryggsäck med oss med det absolut nödvändigaste.

Man skulle kunna gå av var man vill på vägen och se sig omkring, kanske ta in på ett litet Gasthause i Österrike någon natt eller besöka en vingård. Se solen gå ner i Rom, eller sitta och titta på folk på spanska trappan och kanske göre ett besök på Colosseum. Sen kunde vi åka söderöver kanske med båt mot någon härlig Italiensk ö eller till Spanien, där vi kunde ligga still flera dagar och bara sola och bada .

Det hade varit en fin semester för mig.

Ta det lugnt på semestern

Men, det är ganska härligt att vara hemma också, att flänga runt på semestern är ju egentligen inte så mycket till semester alla gånger. Man kan kanske göra någon dagsutflykt, passa barnbarnen några dagar, och bara njuta av att vara ledig. Jag kunde fixa i landet med blommor och grönsaker, göra äppeldricka, plocka egna tomater, eller åka och plocka jordgubbar och svarta vinbär som jag älskar. Man kan bjuda hem goda vänner eller bara ligga i solstolen och lyssna på SOMMAR i P1.

Det hade också varit en fin semester för mig.

Vad är din drömsemester? Snart relaxar vi queens!

/Gunsan

När en flykt utomlands är enda möjligheten att undkomma

Fick äntligen tillfälle att se dokumentären om Josefin Nilsson – ord behövs inte – så sorgligt. Jag satte mig ner med tungt hjärta, tog ett glas vin men tappade matlusten.

Ett minne från Portugal kom tillbaka till mig, det är länge sedan men fortfarande helt aktuellt. Ska försöka göra en lång historia kort.

Jag bodde i Albufeira på den tiden och gjorde en kort resa till en grannstad. En ung kvinna där frågade mig på engelska om det inte gick några bussar till Albufeira och jag svarade att inte idag då det är allmän helgdag. Jag erbjöd henne lift, hon presenterade sig och sa att hon var från London. Låt oss kalla henne Emma. Det tog bara några sekunder för mig att förstå att hennes engelska var från norra Europa. Jag sa inget, kände hela tiden att någon var fel men jag hade aldrig en känsla av att jag själv var i fara. När vi kom tillbaka till Albufeira föreslog jag en kaffe men hon sa att hon hade bråttom … OK, magkänslan sa mig att ALLT var fel. Jag gav henne mitt telefonnummer och skrev “Kicki” – hon visste förstår redan då att jag var svenska – sa bara; “if you ever need a friend, just give me a call”.

Jag tänkte väl mindre och mindre på henne tills en dag då telefonen ringde och Emma behövde hjälp med portugisiska papper. Vi träffades, hon behövde köpa en bil och registrera den men hade inte rätt papper men hade då erkänt att hon var svenska. Jag sa; “Nu går vi och sätter oss och tar en drink/kaffe och du berättar din historia för mig. Jag tänker inte göra något olagligt i ett främmande land, jag är här helt lagligt men uppenbarligen inte du”. Historien kom, vi satt i cirka 3 timmar och pratade.

Misshandlad, nära döden, missfall, utslagna tänder, nedsatt syn på ena ögat m m. Hon hamnade hos Kvinnojouren, han i fängelse i 3 månader. På Kvinnojouren var det en annan kvinna som gav henne ett telefonnummer till den “undre världen” men Emma var medelklassflicka med god uppfostran och kunde inte tänka sig att ha någon att göra med den undre världen … tills “han” fann henne för tredje gången trots olika identiteter. Lyckligtvis sparade hon lappen med numret.

Hon tog lyckligtvis, men naturligtvis helt olagligt, saken i egna händer och till slut fick hon falskt pass och visa till Australien men på Arlanda byttes hennes identitet igen och hon hamnade i Portugal medan hon betalade “semester” för en tjej som åkte till Australien.

Detta skulle naturligtvis inte kunna ske idag, World Trade Center 2001 ändrade hela resandet med alla kontroller, men jag kommer själv ihåg hur slappt det var på flygplatser i Europa i mitten av 90-talet.

Emma stannade i Portugal, tror att det var 8 år, sedan fick hon meddelande om att hennes f.d man inte längre var i livet. Hon åkte tillbaka till Sverige, allt är bra nu men hennes sår läker aldrig. Hennes unga liv var bortblåst, hon kunde aldrig få barn men hon är gift och har nu kommit upp i ålder lite, hon var cirka 10 år yngre än jag.

Jag vill inte skriva mer utförligt om hennes historia för det är hennes liv, inte mitt men det fina är att då och då får jag något litet meddelande på min strikt privata email adress … “Hej Kicki, mår bra, tack vare dig. Kram” eller “Kicki God Jul, fotot av dig från Albufeira beach finns alltid i mitt sovrum” eller kanske det mest starka för mig; “Kicki, utan dig vore jag inte här”.

Jag slutar nu med att säga att jag tror att skillnaden mellan Josefin och Emma är hårfin – en orkade en orkade inte.

Kram till er alla, hoppas att jag inte har upprört någon.

Ett gästinlägg av Kicki

Till dig som är en helt vanlig man

  • … som jag möter på bussen, i affären eller i joggingspåret. Du som håller upp dörren, ger mig plats och aldrig tror dig ha rätt att brutalt överfalla mig.
  • … som är en fin kollega och vän på jobbet. Du som visar respekt för vad jag kan, lyssnar och aldrig mästrar. Du som hämtar kaffe ibland, peppar och aldrig missunnar mig framgång.
  • … som är pappa och pussar dina barn godnatt, som dukar bordet och delar ansvar med din fru. Du som aldrig skulle slå, förtrycka eller kränka någon i din familj.
  • … som dammsuger ibland, fixar tvätten och får din kvinna att känna sig uppskattad och älskad. Du som aldrig någonsin skulle hota, misshandla eller kalla henne jävla fitta.
  • … som ser jämlikhet som självklart, som stöttar din flickvän och månar om hennes bästa. Du som aldrig skulle utnyttjar henne sexuellt, håna eller hota att döda henne med en kniv.
  • … som får mig att skratta och känna mig speciell, som står ut med pms och ger mig utrymme och frihet. Du som aldrig skulle förminska, vara våldsam eller trampa på mina drömmar.
  • … som vet vad som är rätt och fel, och ber om ursäkt för dina mindre upplysta bröder.

Till dig älskade helt vanliga man skulle jag vill säga tack, för att du finns och visar andra vägen.

Boktips –  faktabaserade romaner om barn med mutism

Burpojken

För många år sedan trillade jag på en bok som hette ”Burpojken” skriven av Torey Hayden. Boken handlar om en pojke som heter Kevin och har inte talat någonting alls på flera år. Han är rädd för allting och kryper under bordet och placerar stolarna omkring sig så att det blir en bur. Han ska snart fylla 16 år, och mer eller mindre mot sin vilja tar psykoterapeuten Torey Hayden sig an Kevin, även om hon tror att det är hopplöst. Men för att inte bli ännu en i raden av alla som svikit honom bestämmer sig Torey för att ge honom en chans.

Boken bygger på verkliga händelser och är berättelsen om författarens mödosamma arbete med Kevin och om hur det påverkar hennes liv. Pojken ställer henne på hårda prov både som terapeut och medmänniska, men han engagerar henne mer än något annat barn gjort tidigare.

Burpojken var den första boken jag läste av Torey men absolut inte den sista. Författaren berättar om sitt arbete med barn, på ett otroligt fängslande sätt och engagerar och berör dig som läsare. Du kommer att få svårt att lägga ifrån dig boken innan du läst klart.

Vem är Torey Hayden?

Torey Hayden, född 1951, är en amerikansk speciallärare och författare med specialisering på barn med selektiv mutism, en talhämning som innebär att man inte kan prata i vissa sociala situationer. Torey Hayden bor numer i Wales. Hon skildrar sitt arbete med psykiskt störda barn i en rad olika böcker och har även skrivit två skönlitterära böcker, Solrosskogen och Den mekaniska katten.

Fler böcker av författaren:

Ett urval av författarens böcker:

Rävungen

Rävungen är berättelsen om sexåriga Sheila, en begåvad men emotionellt störd flicka. När hon binder fast en liten pojke vid ett träd och tänder eld, inser man att hon är farlig för sin omgivning och beslutar att hon skall tas om hand för vård. I väntan på en ledig plats på sjukhus hamnar hon i Torey Haydens klass för psykiskt handikappade barn.

Spökflickan

Jadie är en gåta, en inåtvänd och plågad flicka som vägrar prata när hon är i skolan. När Torey med stort tålamod lyckas få henne att tala, är det en spöklik värld som öppnar sig. Jadies skräckfyllda fantasier kring egendomliga symboler och sexuella handlingar tyder på att hon utsatts för rituella övergrepp.

Tigerungen

I sin gripande uppföljare Tigerungen berättar hon hur Sheila, som nu är en ung kvinna, till slut lyckas komma fram till en uppgörelse med sin mardrömslika barndom.

Vackra barn

Den lilla flickan Venus kommunicerar inte alls med omvärlden. med mycket tålamod och stor skicklighet närmar sig Hayden Venus och försöker på olika sätt tränga igenom hennes skal. Hon hinner nästan ge upp innan hon äntligen lyckas – bara för att snart se flickan glida in i tystnaden igen.

Skymningsbarn

Cassandra är nio år och har blivit sexuellt utnyttjad. Drake är fyra år och vägrar att tala. Torey Hayden möter dem när hon börjar arbeta på en psykiatrisk avdelning för barn. Senare träffar hon även den äldre kvinnan Gerda, djupt deprimerad efter en stroke. Gemensamt för dem alla tre är att de inte talar, och det blir Haydens uppgift att försöka nå fram till dem.

Mer info av författaren och alla hennes böcker hittar du här »

Rainbow Dash

När mormor är barnvakt

Det händer att jag får förtroendet att vara barnvakt åt mitt lilla barnbarn, och det är en av de roligaste och mysigaste sakerna i livet – att umgås med sina barnbarn, så det gör jag så gärna.

Själv var jag bara 21 och 23 när mina barn kom, så jag var ju väldigt ung då och det känns som om det var väldigt, väldigt länge sedan jag själv hade småbarn. Jag var inte mogen nog att njuta av att vara mamma, jag var mest osäker och orolig hela tiden tror jag. Men NU, nu är det helt underbart och jag njuter av varje minut!

Då är mormor rätt kass!

Mitt älskade barnbarn, 6 år, njuter inte alltid lika mycket av att vara med mormor , jo det gör hon nog egentligen men hon tycker inte att jag är så bra på vissa saker, som att leka t.ex. Och det är ju det hon vill att vi ska göra, leka hela tiden när vi träffas. Och jag kan erkänna att det där med att leka med sina barn eller barnbarn ÄR jag inte så bra på, jag tycker helt enkelt inte att vissa lekar är så kul tror jag. Jag saknar nog rätt fantasi också.

Jag är gärna ute och leker, badar i sjöar eller hav, gungar eller åker pulka, grillar i skogen, spelar spel, pusslar eller ritar med guldklimpen, men när det kommer till att vi ska leka lekar med t.ex My little Ponys, då blir det lite svårare, då är mormor rätt kass!

Mormor, du KAN faktiskt inte leka så bra!

Lekar med små fina plasthästar i olika färger, med långa randiga manar och svansar, som bor i det magiska landet Equestria, ett kungarike befolkat enbart av färgglada ponnyer, som heter Twilight Sparkle, Prinsessan Celestia, Rainbow Dash, Scootaloo m.fl gör så att mormor helt tappar passionen.

Leken går dessutom alltid ut på att de små hästarna ska ta sig till Celestias slott, och önska sig olika färdigheter som att baka, kunna måla, odla osv, och samtidigt som de får denna egenskap får de också en typ av garanti eller kvalitetsstämpel om ni så vill, s.k. cutiemarks på hästskinkan!! De är alla med i klubben cutie marks crusaders, och de träffas i en koja.

Ja, ni hör ju…HUR LÄTT ÄR DET ATT LEKA DENNA LEKEN TROR NI!?!?

Det är väl bara att fortsätta förkovra sig i de små hästarnas värld.

Barnbarnet däremot slänger sig vant mellan de olika, för mig helt obegripliga, namnen och tycks inte se det som jag tycker är konstigt i leken som något märkvärdigt alls. Ofta blir hon dock besviken och utbrister -MORMOR, du KAN faktiskt inte leka så bra! Och jag som försöker såååå, jag har t.o.m. lagt ner tid och LÄST PÅ om de förbaskade krakarna!!

Men, men det är väl bara att fortsätta förkovra sig i de små hästarnas värld. Fast när man minst anar så har den lillas intresse för ponnyer svalnat till förmån för t.ex. Blixten mcqueen bilar istället…chick hicks, jackson storm och Sally Carrera m.fl.!!! Gud hjälpe mig…!!

Var Staffan Westerbergs vilse i pannkakan verkligen så farligt egentligen?

Vad säger förståsigpåarna, de som tyckte att ”vilse i pannkakan” och Staffan Westerberg var farligt som synden för våra barn på 70 talet? Vad kommer de små hästarnas kamp för att få sin kvalitetsstämpel på häcken att sätta för spår i dagens unga barn?!?! Ett är i alla fall säkert, det är svårt att nå upp till en hög mormorskvalité om man inte kan leka med rätt inlevelse.

Något cutie mark lär jag inte få!!!

Rainbow Dash

När mormor är barnvakt

Det händer att jag får förtroendet att vara barnvakt åt mitt lilla barnbarn, och det är en av de roligaste och mysigaste sakerna i livet – att umgås med sina barnbarn, så det gör jag så gärna.

Själv var jag bara 21 och 23 när mina barn kom, så jag var ju väldigt ung då och det känns som om det var väldigt, väldigt länge sedan jag själv hade småbarn. Jag var inte mogen nog att njuta av att vara mamma, jag var mest osäker och orolig hela tiden tror jag. Men NU, nu är det helt underbart och jag njuter av varje minut!

Då är mormor rätt kass!

Mitt älskade barnbarn, 6 år, njuter inte alltid lika mycket av att vara med mormor , jo det gör hon nog egentligen men hon tycker inte att jag är så bra på vissa saker, som att leka t.ex. Och det är ju det hon vill att vi ska göra, leka hela tiden när vi träffas. Och jag kan erkänna att det där med att leka med sina barn eller barnbarn ÄR jag inte så bra på, jag tycker helt enkelt inte att vissa lekar är så kul tror jag. Jag saknar nog rätt fantasi också.

Jag är gärna ute och leker, badar i sjöar eller hav, gungar eller åker pulka, grillar i skogen, spelar spel, pusslar eller ritar med guldklimpen, men när det kommer till att vi ska leka lekar med t.ex My little Ponys, då blir det lite svårare, då är mormor rätt kass!

Mormor, du KAN faktiskt inte leka så bra!

Lekar med små fina plasthästar i olika färger, med långa randiga manar och svansar, som bor i det magiska landet Equestria, ett kungarike befolkat enbart av färgglada ponnyer, som heter Twilight Sparkle, Prinsessan Celestia, Rainbow Dash, Scootaloo m.fl gör så att mormor helt tappar passionen.

Leken går dessutom alltid ut på att de små hästarna ska ta sig till Celestias slott, och önska sig olika färdigheter som att baka, kunna måla, odla osv, och samtidigt som de får denna egenskap får de också en typ av garanti eller kvalitetsstämpel om ni så vill, s.k. cutiemarks på hästskinkan!! De är alla med i klubben cutie marks crusaders, och de träffas i en koja.

Ja, ni hör ju…HUR LÄTT ÄR DET ATT LEKA DENNA LEKEN TROR NI!?!?

Det är väl bara att fortsätta förkovra sig i de små hästarnas värld.

Barnbarnet däremot slänger sig vant mellan de olika, för mig helt obegripliga, namnen och tycks inte se det som jag tycker är konstigt i leken som något märkvärdigt alls. Ofta blir hon dock besviken och utbrister -MORMOR, du KAN faktiskt inte leka så bra! Och jag som försöker såååå, jag har t.o.m. lagt ner tid och LÄST PÅ om de förbaskade krakarna!!

Men, men det är väl bara att fortsätta förkovra sig i de små hästarnas värld. Fast när man minst anar så har den lillas intresse för ponnyer svalnat till förmån för t.ex. Blixten mcqueen bilar istället…chick hicks, jackson storm och Sally Carrera m.fl.!!! Gud hjälpe mig…!!

Var Staffan Westerbergs vilse i pannkakan verkligen så farligt egentligen?

Vad säger förståsigpåarna, de som tyckte att ”vilse i pannkakan” och Staffan Westerberg var farligt som synden för våra barn på 70 talet? Vad kommer de små hästarnas kamp för att få sin kvalitetsstämpel på häcken att sätta för spår i dagens unga barn?!?! Ett är i alla fall säkert, det är svårt att nå upp till en hög mormorskvalité om man inte kan leka med rätt inlevelse.

Något cutie mark lär jag inte få!!!

Boosta din hud med torrborstning

Varför ska man torrborsta?

Huden är kroppens största organ och sägs vara vår tredje ”njure” och en stor del av kroppens avgiftning sker genom huden. Med torrborstning ökar du och stimulera blod- och lymfcirkulationen och gör samtidigt din hud härligt mjuk och len.

Det hjälper också till att:

  • Reducerar knottrig apelsinhud
  • Ta bort döda hudceller
  • Öppna upp tilltäppta porer
  • Ökar cellförnyelsen
  • Förbättra matsmältningen
  • Strama upp huden
  • Stärka immunförsvaret

Vad är lymfsystemet?

Lymfsystemet består av lymfkärl som leder från kroppens alla delar in mot hjärtat och är ett viktigt organ för kroppens funktion och hälsa. Lymfsystemet transporterar bort överflödsvätska och slaggämnen och är viktig del av immunförsvaret.

För att lymfan ska aktivera optimalt behöver du röra på dig. Cirkulation stimuleras också genom massage, djupandning och torrborstning. Det är även viktigt att du dricker minst 1,5-2 liter vatten för att den ska bli mer lättflytande.

Lymfvätskan dräneras sedan genom att du kissar eller svettas.

Hur torrborstar man rätt?

Torrborstning gör du med fördel direkt på morgonen då den är energigivande. Den tar bara några minuter och blir snabbt en del av din morgonrutin.

• Ställ dig i duschen så är det enkelt att spola bort de döda hudcellerna som frigörs.
• Börja med fötterna där du borstar både undersidan och översidan.
• Fortsätt upp på anklarna, vaderna och runt hela benet fram till ljumskarna.
• Vidare till händerna och upp och runt armarna hela vägen till armhålorna.
• Borsta rumpan och så mycket som du når utav ryggen.
• På framsidan borstar du magen och bröstkorgen med rörelser som går medsols, mot hjärtat.
• Bada eller duscha som vanligt.
• Avsluta med att smörja in dig med en naturlig återfuktande produkt

Torrborstning av ansiktet

Om du vill torrborsta ansiktet så använder du en ansiktsborste som är mjukare och speciellt anpassad för den känsligare och tunnare huden där. Du borstar då i mjuka cirkelrörelser över hela ansiktet och halsen och absolut inte för hårt.

Undvik att borsta

Ytliga blodkärl och åderbråck ska du undvika att borsta helt och hållet. Var noga med att rengöra din borste regelbundet med tvål och vatten och låt den torka med borsten neråt.

Psykopater, sociopater och narcissister

Alla har vi någon gång slängt med dessa termer! Ni vet meningar som ” mitt psyko ex” ” min narcissistiska mamma” eller ” min sociopat till chef”. Har inte vi gjort det så har vi åtminstone hört någon annan göra det.

Men vad innebär termerna egentligen?

Människor med drag av, tendenser och attribut av dessa diagnoser är ganska vanliga men de uppfyller sällan kriterierna för att få en diagnos. De människorna som helt uppfyller kriterierna är ett antal men är inte alls så vanliga som man kan tro när man hör folk tala om det eller om man läser på sociala medier.

Psykopater

Psykopati tillhör anti-sociala personlighetsstörningar. Det är något man föds som och som vanligtvis blommar ut i tonåren. Störningen innebär i all enkelhet att personen inte har tillgång till ”levande känslor”. De känner inte kärlek, glädje,sorg och har inga behov av bekräftelse eller gensvar från sin omgivning. De känner inte heller empati,medlidande eller ånger. Omgivningen ses som brickor i ett spel psykopaten styr. De är kalla och kalkylerande och är oerhört manipulativa. De utsätter sin omgivning, familj och arbetsplats för oerhört lidande och det rör dem inte i ryggen. De tar för sig och gör vad de vill utan reflektion på hur andra påverkas.

De har en grandios självbild och i deras värld är det bara de som gäller. En psykopat kan framstå utåt som oerhört trevlig och intagande. Han suger in folk och väcker folks beundran snabbt, något som utnyttjas. De säger rätt och gör rätt saker och är fantastiska skådespelare – alltid med en baktanke och alltid med ett syfte. De förknippas ofta med filmernas seriemördare men långt ifrån alla har så uppenbara våldstendenser även om kriminalitet inte är något de undviker utan lätt tar till om de upplever att det gynnar dom.

Sociopater

Detta finns inte som egen diagnos utan ses på lite som en variant av psykopati. Många experter menar dock att en av de saker som skiljer dem åt är att de inte föds med den här störningen som de med psykopati gör utan istället blir det av ex. oerhört allvarliga trauman i barndomen.

Så för att göra det enkelt: psychopaths are born and sociopaths are made.

En sociopat kan känna någon form av samvete även om den lilla rösten inuti är väldigt väldigt tunn och inte i praktiken stoppar ett beteende. De kan också känna någon form av band till utvalda människor även om bandet är nästan obefintlig och lättförstört. Sociopaten har inte förmåga att sätta sig in i vad andra känner. De kan inte ”ställa sig i dina skor” och har likt psykopaten inget större intresse av det heller. Man brukar också säga att sociopater generellt är mer hetlevrade än psykopater, de agerar lättare på impulser utan större eftertanke och upplevs ofta som mer labila.

Narcissister

Vi föds alla som detta, men vi växer, får självförtroende och narcissismen avtar – för en del. De med narcissistisk störning känner ingen empati eller medlidande med andra och har en grandios självbild. De har oerhört svårt för att känna kärlek för andra, familj och barn inräknat, på ett genuint sätt då deras liv kretsar helt kring dem själva. De kan utåt verka oerhört hängivna sin partner, sina barn eller vänner men då handlar det oftast om att det framställer dem själva i bra ljus.

De är oerhört fixerade vid hur de uppfattas och kan gå hur långt som helst för att få människor att adoptera bilden av hur rika, lyckade och välmående de är. De vill ha den perfekta partnern, det perfekta huset och det perfekta barnet. De inte bara vill utan anser att det är deras rättighet och att det är omgivningens skyldighet att svara upp till deras behov.

Där psykopaten/sociopaten inte känner alls känner narcissisten däremot oerhört mycket. De har oftast dålig, om ens någon, självkänsla och för att skydda det känslomässiga hålet bygger de upp en falsk person med överdriven och grandios identitet. Deras osäkerhet gör att de är känsliga för kritik och svarar ofta med en oresonlig ilska på det de upplever som det.

Så här har vi dom i stora penseldrag!

Men det viktigaste kommer nu.

Har du någon av dessa runt dig, backa undan. Ha inte kontakt, undvik konflikter, involvera dig inte och försök inte ”rädda” dom. Blockera, svara inte och skaka av dom, du kommer aldrig vinnande ur en strid med någon av de här personlighetstyperna.

Och det här med att sätta etiketter. Att sätta epitet verkar ge många en känsla av kontroll och ibland kan vi, undermedvetet och av olika anledningar, behöva känna att vi tagit tillbaka just kontrollen lite. Har vi dessutom råkat illa ut kan det kännas som om det tas mer på allvar av omgivningen om personen vi råkat ut för benämns som psykopat eller narcissist – i get it, tro mig!

Men vi är inte läkare och vi vet faktiskt inte. I slutändan spelar det egentligen inte någon roll om eller vad de är. Det finns elakt folk där ute som inte är i närheten av diagnoserna ovan- brist på etikett tar inte bort din erfarenhet av dom. Det gör den inte mindre värd eller oviktig.

Ett gästinlägg av: Linda Jonsson

Om saknad och att förlora en närstående

Idag är jag 55 år och det är 30 år sen min älskade mamma dog.
Den 4 Mars 1989 satt vi i familjen och höll henne i handen när hon fick somna in i sin säng hemma som vi lovat henne.

Min mamma var den bästa underbaraste mamman. Hur kunde hon få cancer, hon drack inte och röka inte. Min mamma levde med sin cancer i några år, hon jobbade åkte och fick cellgift och tillbaka till jobbet, vi förstod inte hur hon orkade.

Hon var en väldigt omtänksam och givmild person. När hon gick till frissan, tandläkaren eller läkaren hade hon alltid med sig lite hembakat eller en blomma. När vi barn som vuxna var där och fikade låg det alltid ett litet paket till oss. När man bodde hemma och gick upp på morgonen var kaffet, mackan och ett glas juice framdukat.

Min älskade mamma var 58 år när hon dog, hon fick cancer lite varstans men när det spred ut sig över hela levern fanns det ingen återvändo.

I augusti 1988 fick jag min förstfödde, vi var hos mamma varje dag med honom och sen när min syster slutat jobba kom hon, min bror och pappa. Tyvärr kommer inte min son ihåg sin mormor. Min syster var med mamma hos många olika läkare och vi försökte med allt, för vi ville ha kvar henne hos oss. Jag skriver detta med tårarna i ögonen, mamma fick somna in den 4 Mars och slapp lida.

Detta är den värsta dagen som jag varit med om. Detta är 30 år sen och det är lika jobbigt än.

Tänk om man bara kunde lyfta luren och ringa henne. Vi pratade i telefon flera ggr om dagen ,jag är ju en ”sladdis”, min syster är 10 år äldre än mig och min bror 14 år äldre. Så jag var väl mammas lilla tös ganska länge.

Lika ledsen som jag är så konstigt nog var jag arg ibland, varför lämnade hon oss så tidigt? varför har mina barn ingen mormor? Varför fick dom inte träffa sin underbara mormor? Om jag fick en önskan i mitt liv skulle det vara att få tillbaka min mamma. Jag saknar henne så, varje dag.

Men jag är tacksam att vi flickor blev som våran mamma, kärleksfulla, givmilda och fulla av omtänksamhet.

Jag avslutar denna lilla berättelse med tårarna rinnande nerför mina kinder och jag nynnar på ”jag har hört om en stad ovan molnen”, den melodi som mamma önskade och fick vid sin begravning.

Kärlek Ödmjukhet och Omtanke
En text av Marie Carlsson

Vita äktenskap och relationer utan sex

Lever du i ett långvarigt förhållande, börjar ni närma er pärl-, rubin- eller t.o.m. guldbröllop?

Ni har en lång historia ihop, barn och kanske barnbarn, minnen av er första gemensamma bostad, semestrar, jular och dessutom massa gemensamma vänner? Livet hade varit på topp om det inte vore för det här med samlivet!! Eller egentligen avsaknaden av samliv helt eller delvis. Ett ständigt gnagande dåligt samvete gentemot din partner och kanske mot dig själv också? Eller för att ni inte har sex och det borde ni väl ha…

För man SKA ju ha sex, det tillhör ju livet eller? VEM bestämmer hur ofta man behöver ha sex för att det ska vara ett bra äktenskap!? Ofta läser vi i tidningar eller ser på TV hur viktigt det är med sex, och hur FARLIGT det är för en relation att INTE ha det! Man ska testa alla möjliga och omöjliga ställningar, använda hjälpmedel som krämer och dildos och vara hämningslös och ”vild” i sängen….Puh! Man blir trött bara av att tänka på det!

När lusten och behoven inte längre är lika starka

I början av ett förhållande är sex sällan ett problem, eftersom det brukar finnas tid, behov och lust hos båda. Men när förälskelsen lagt sig börjar de egna behoven träda fram tydligare. Lusten att tillfredsställa den andras behov är kanske inte lika starka längre. Det finns dessutom en myt om att mannen vill ha sex och kvinnan ömhet och då man ställer dessa två behov mot varandra kan det bli knepigt. En kvinna kan ha svårt att känna sig sexuell om mannen har varit slarvig med kramar och bekräftelser, om hon har fått både handla och städa själv den dagen och han kanske som grädde på moset t.o.m. har avtändande strumpor på sig i sängen! Han däremot tycker att det vore gott med ett ”ligg” nu när han haft en sådan hård dag på jobbet, med en jobbig chef och många krav på prestation osv, han behöver någonstans att göra av sin frustration! Dessa behov krockar rejält!!

Sängen kan bli en plats där man vantrivs

Man har kanske olika sätt att varva ner, komma till ro, han vill kanske hänga i soffan framför någon film och hon passar på att läsa något i sängen eller lyssnar på en blogg och sover med all säkerhet de flesta kvällar innan han kommer i säng. Samlivet hinns liksom inte med och vecka läggs till vecka, månad till månad och så rullar det på, år efter år och snart lever man helt sexlöst, man har vant sig av med den biten. Lyckliga par delar samma behov, men för de allra flesta par verkar behoven inte riktigt mötas. När man sedan väljer att inte diskutera saken utan bara drar täcket över huvudet och somnar, då förvandlas sängen till en plats där båda vantrivs. Man kanske t.o.m. börjar tänka på skilda sovrum för den gemensamma sängen har blivit en så negativt laddad plats!

Det här ÄR ett svårt ämne, och det är få par som har ett sexliv utan någon som helst gnissel efter att ha levt ihop i många år, där båda är helt nöjda med hur ofta de har sex. Vissa forskare räknar med att runt 15–20 procent av alla förhållanden är sexlösa. I USA t.ex. har 40 miljoner amerikaner mindre sex än 10 gånger per år!

Det liggs mindre än vad man tror!

I en undersökning som RFSU har gjort uppgav var fjärde deltagare i undersökningen att hen ligger en gång varannan månad eller mindre, och bara två procent har sex dagligen. Ungefär var tredje person ligger en gång i veckan. Många svenskar lever ett stressigt liv där det är helt normalt att i perioder känna sig för trött för att ens tänka på sex, många gånger har sömnen blivit viktigare än sex. Det är den vanligaste orsaken till att många faktiskt inte har sex oftare än sex gånger per år. Förutom stress och sömnbrist kan bristen på energi vara relaterad till att man inte får i sig alla mineraler och vitaminer som kroppen behöver, vilket i sin tur kan påverka sexlusten. Men det finns både vitaminer och andra lusthöjande tillskott att få, det bästa är väl att prata med sin läkare om man vill ha lust men saknar den.

Men så finns det de som väljer vita äktenskap/förhållanden och tycker att det är helt OK och mår hur bra som helst! Vitt äktenskap innebär att man lever ihop, som vilket annat par som helst fast man har helt eller delvis valt bort det sexuella. Det finns de som kramas och pussas, rör vid varandra och har kvar närheten, och de finns de som helt valt bort att röra vid varandra – inget är fel, bara man är överens och har samma behov.

Även en del yngre väljer bort sex i relationer

Man kan lätt tro att det bara är småbarnsföräldrar eller par som levt tillsammans i många år som ofrivilligt eller frivilligt väljer att leva vita äktenskap men det finns också unga människor som valt att leva på detta vis, både singlar och unga par med eller utan barn. Men måste det alltid vara en katastrof?! – Absolut inte! Ett modernt förhållande, kan helt enkelt inte gå ut på att sex är en måste plikt och att man hela tiden ska ha lust till det, säger genusforskaren Maiju Parviainen.

En del par väljer att gå till någon terapeut för att få hjälp om de känner att de vill hitta tillbaka till det sexuella livet med varandra. Medan vissa bestämmer sig för att de fortsätter att leva ihop trots att sexlivet sakta men säkert fasats ut. De har inte sex alls längre och båda är med på det.

De har pratat och kommit fram till att de inte har det behovet. De vill leva tillsammans och vara en familj, men den intima fasen är förbi (i alla fall för tillfället). Eftersom båda är av samma åsikt är det ingen som är otillfredsställd. Kanske är familjen, arbetet och fritidsintressena i fokus och de är fullt nöjda med det. För dessa par kan separata sovrum vara en lyx.

Kan man verkligen leva helt utan sex i ett förhållande?

Ja, man kan leva i en relation utan sex, då man har haft det förr men då det av olika anledningar inte fungerar längre. I stora internationella par- undersökningar om varför de hållit ihop mycket länge kommer sällan sex på första plats. Utan en bra kommunikation, att man kan skratta och ha kul, vara goda vänner. Givetvis är det bra att hålla gång sexlivet också men viktigare är att ”krypa under” varandras skinn, tala om och visa empati och sympati. Daglig kroppsberöring skapar ett slags ”kitt” då hormonet oxytocin frigörs och det gör er lugna och trygga med varandra enligt relationsexpert Eva Ruzs.

Så sammanfattningsvis, sex är underbart om båda vill och man hittar sin gemensamma nivå. Men vita äktenskap kan också vara helt underbara av precis samma anledning – nämligen att båda vill ha det så, att det är en gemensam vilja.

Utmattningssyndrom

Vi på Queendom får då och då mail från någon utav er underbara quinnor, mail som innehåller något som ni vill berätta för oss och alla våra queens.

Häromdagen kom detta mail från någon som vill vara anonym, och givetvis får hon det. Här är hennes historia om att må psykiskt dåligt.

Ända sedan tonåren så har jag lidit av depressioner i varierande grad. Det har handlar om att jag har varit allmänt ”nere” till att jag gjort suicidförsök. Under åren mellan det jag var 20 – 30 år mådde jag riktigt bra och livet rusade på, och jag gjorde och upplevde mycket.

När jag var strax över 30 så började jag på ett nytt jobb, det var en större industri där jag trivdes från första stund. Där fanns stora möjlighet att utvecklas för alla som ville. Jag har alltid haft väldigt hög arbetsmoral och jobbat i minst 120 %. Efter några års anställning, blev jag plötsligt sjuk och var en dag tvungen att lämna jobbet för att åka akut till sjukhuset för gallstensanfall. Väl på röntgen så upptäcktes en förändring i magen på mig som inte hörde samman med gallstenen. Cancer misstänktes. Nåja, som ni förstår så blev det ju massor med provtagningar osv under lång tid. Allt detta är en historia för sig, den handlar om hur bedrövlig galet det kan bli ibland inom sjukvården.

Efter 15 sorger och 7 bedrövelser (läs 9 månader) fick jag till slut beskedet att det var en godartad tumör. DÅ släppte all anspänning jag haft under denna tiden. Allt detta ihop med att jag jobbat som en galning i flera år och ännu hårdare och tuffare under tiden jag väntade på svar. Jag tog på mig all övertid jag kunde, var som ett ånglok på jobbet, allt för att slippa tänka. Samtidigt så hade jag och min man köpt lägenhet som vi renoverade och flyttade in i.

Resultatet av allt jag gjort mot mig själv blev att jag låg helt apatisk på soffan. Jag kunde inte ta tag i något, jag slutade äta och bara stirrade ut i tomma luften. Jag var givetvis sjukskriven ett tag men kom tillbaka så smått till jobbet.

Körde på i 120

Efter ett tag så var jag tillbaka i samma gamla vanor. Körde i 120 till mina arbetskompisar sa ifrån, dom t.o.m. kallade mig ”Duracellkaninen”. Visst var jag stolt över att göra ett så bra jobb på kort tid men det tog ett abrupt slut.

Jag blev sjuk jätteofta, förkylningar kom på löpande band. Jag fick oförklarlig värk, kunde inte sova på nätterna, ja var helt enkelt speedad. Så en dag satt jag bara och grät utan att veta varför, jag var så in i märgen trött. Jag gick till läkaren och han förstod ju genast vad som var fel, så han sjukskrev mig en längre period och gav mig medicin samt remiss till terapeut. Under denna period klarade jag inte ens åka med och handla, det kändes som hela butiken med dess människor rasade över mig. Under en period av 4 år så gick jag i terapi samt medicinerade. Försökte arbeta men till slut klarade jag inte mer än 25%. Så, det är bakgrunden till min utmattning som jag fortfarande dras med idag och troligtvis aldrig kommer bli av med.

Hur är det då att leva med utmattningssyndrom?

Jo, man är nästan alltid trött, en trötthet som inte går att sova sig ur. Man har svårt att koncentrera sig, att läsa längre texter är omöjligt för hjärnan klar inte av att ta emot så mycket information. Det känns som om hjärnan är som ett blankt papper, tomt och vitt och man förstår verkligen inte alls vad det står. Ungefär som att läsa på ett helt främmande språk. Det är väldigt svårt att bestämma saker för man vet inte från en dag till annan hur trött man är då. Detta gör att omgivningen tröttnar på en. Jag tappar ord när jag pratar och när jag skriver försvinner det ofta bokstäver. Så om jag inte läser igenom det jag skrivit kan det se väldigt märkligt ut.

Depression är ju också mycket vanligt vid utmattningssyndrom, nu hade ju jag detta innan men har träffat andra som fått det efteråt. Efter att jag har varit och exempelvis handlat så måste jag vila. Alla ljud, intryck och människor är otroligt tröttande. Jag kan exempelvis inte städa, laga mat, handla och gå långpromenad med hundarna samma dag, utan jag måste dela upp allt så det blir lite varje dag.

Humöret pendlar upp och ner för att man är frustrerad över att inte klara av sådant som var enkelt förut. Enligt rehab personal som jag har träffat så är utmattningssyndrom likvärdigt med en liten hjärnskada, såsom vid en liten stroke så det är kanske inte så konstigt att det blir fel ibland.

Idag väntar jag på en större rehabutredning för att utreda min arbetsförmåga.

Vi på Queendom tackar dig för att du ville dela med dig!
Vill du också göra ett gästinlägg på Queendom.se? Välkommen att höra av dig till oss på info@queendom.se

När och var ska jag söka vård?

Vänta INTE utan kontakta din vårdcentral om du tror att du har eller håller på att få utmattningssyndrom. Du kan också kontakta din företagshälsovård om du arbetar! Det är bra att söka hjälp tidigt om du har besvär som du tror beror på stress. Då kan du ofta undvika att bli allvarligt sjuk. Ju tidigare du får stöd desto snabbare brukar det gå att bli bra igen.

Om veckans krönika – Omåttlig, trött och pinsam

Det är fredag och dags för krönika igen! Dock tror jag att veckans krönika kräver en förklaring.

För att få lite glitter och glamour till hemsidan, så bestämde vi oss för att skicka vår krönikör ”Nisse” till Pernilla Wahlgrens show. ”Kort, glad och tacksam” i Borås. (Nisse är vår interna benämning på Gunilla.)

Wow, så kul! tyckte Nisse, jag tar med mig svägerskan också då! Hon älskar Pernilla utbrast Nisse glatt.

Fota lite och kolla om du kan få till en kort intervju med Pernilla också?
-Lätt, inga problem sa Nisse, nästan lite stöddigt. -No problemas! I fix it!

Enkelt, tänker du, vilket glammigt jobb att gå på show!
Njaee säger jag. Ibland är tydligen det enkla svårt.

För att dra den korta versionen, så är Queendom.se numer portade på ”Åhaga i Borås” där showen ägde rum.

Det har tydligen varit fylla, det har knuffats och smitits före i köer, det har även smusslats runt i kulisserna och varit allmänt stökigt bakom scen. Värst av allt om ryktet nu stämmer, så har det till och med ålats runt på scenen.

För att inte gå händelserna i förväg, ni får läsa själva. Men vi fick i alla fall göra en panikgrej och snabbt skicka ner Marie till Pernillas show i Halmstad nästa dag, för att vi åtminstone skulle få några bilder.

Nisse själv, tycker inte att detta är en så stor sak.
-Ähh, det är sånt som händer hela tiden, säger Nisse och visslar bara lugnt vidare på – The show must go on…

Dock är hon väl införstådd med att hon bara får ha Queendoms logo-tröja på sig när hon är helt nykter nu. ?

(Vi ber även om ursäkt för bildkvalitén på toppbilden. Sorry! Det var ändå den bästa av Nisses egna.)

Veckans krönika hittar du här »

Att vara medberoende till en alkoholist

Det här är Maries berättelse om att växa upp med alkohol i familjen och senare i livet även träffa en man med samma missbruksproblem.

Jag är uppvuxen med en far som var alkoholist/periodare, något som hängde med under hela min uppväxt.

Min pappa var inte någon elak person, men när han drack så drack han och sov och drack och sov och drack osv. Sen när han väl var nykter så var han en mycket bättre person, då drack han inte ens en lättöl, då var det sötsaker som gällde. Min pappa älskade julen och började julpynta i oktober, och han älskade att laga julmat.

Men min barndoms jular och jularna sen när jag vuxit upp och flyttat hemifrån var allt annat är roliga, vad hände på julafton? Jo kl 13.00 när vi alla kom till hem mamma och pappa då var min pappa självklart full och gick och lade sig. Och så höll det på i alla år. Det är sorgligt att tänka på det, så sorgligt för alla i familjen, även för pappa såklart! Det fanns en tid då jag skämdes fruktansvärt över min fars beteende. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan, då vågade jag aldrig ta med mig någon kompis hem för jag visste aldrig om min pappa var nykter eller inte.

Sen kom en dag när jag bestämde mig för att pappa får väl skämmas för sig själv, det är ju inte JAG som är alkoholist!

Många år senare träffade jag mannen i mitt liv, en snäll man som verkligen älskade mig. Efter ett tag märker jag till min fasa, att han hade spritproblem! Det började kännas som om historien med pappa upprepade sig, fast det var ju på ett annat sätt. Min man älskade att bada bastu, så efter ett tag blev det bastu och några öl varje kväll, och sen kom han hem och somnade i soffan. Det fanns inte en helg utan han kom hem med en kasse öl. Med facit i hand tog jag aldrig ett glas vin på den tiden, för då var det som en signal till honom att det var okej att dricka ”till det”!

Det blev så klart en massa tjat om det här med drickandet och efter ett tag sa jag att man kan faktiskt dricka lättöl i bastun, och jajamän det hade han köpt! Jag blev så glad och tänkte äntligen, men jag stod i fönstret när han gick och vad hände då ….han gick till bilen och hämtade en kasse öl!

Det måste finnas en egen vilja att sluta

Hmm, jag vet att detta är en sjukdom men han visste ju att jag fanns där och ville hjälpa honom. Men vet också att en alkoholist måste vilja sluta själv, mitt tjat hjälper inte. Den dagen man smygsuper tycker jag det är ett riktigt stort problem. Jag hittade massa ölburkar och spritflaskor tomma i våran lägenhet i alla skrymslen och vrår. På semestern hittade jag det gömt i bilen. Han körde dock aldrig onykter.

Men jag började tänka -Varför ska jag behöva vara med om detta i flera år till av mitt liv? Många tänker kanske varför lämnar du inte bara honom direkt? Men det är inte så lätt. Men tillslut kom en dag när jag sa -nu får du välja på spriten eller familjen och ja, vi är inte ihop idag, så svaret vet ni.

Ni skall veta att jag är väldigt anti till alkohol och brukar leta varningssignaler, efter min uppväxt som präglades av sprit. Man kan vara medberoende till alkoholism på många olika sätt och det här var min historia om mitt förhållande till alkohol.

Text: Marie Carlsson

Varför kallas det medberoende?

De första tecknen på missbruk brukar vanligtvis upptäckas av missbrukarens närmsta anhöriga och det är när man väljer att ignorera eller hjälpa till att dölja missbruket för sig själv och andra som det kallas för medberoende.

Tecken på att man är medberoende:

  • Missbrukaren kommer i första hand och du hjälper till att hålla denne på gott humör.
  • Du hjälper till att införskaffa och inhandla alkohol, som i det här fallet.
  • Du är undergiven och anpassar dig efter missbrukarens regler, humör och vilja.
  • Du försöker vara missbrukarens klippa och har svårt att sätta gränser och säga nej.
  • Du försvarar och döljer missbrukarens handlingar både för dig själv och andra.

Hur slutar man vara medberoende?

Har du en närstående som har problem med alkohol är det viktigt att veta att det inte är din uppgift att lösa problemen. För den som är medberoende handlar det helt enkelt om att göra sig fri från missbrukaren. För att bli av med alkoholproblem krävs det oftast professionell hjälp och det måste finnas en egen vilja att sluta.

Ett bra steg i rätt riktning är att börja gå i terapi för att bygga sin självkänsla och få stöd och hjälp av någon professionell att våga ta steget att bli fri från missbrukarens grepp.

Behöver du stöd?

Alkohollinjen

Alkohollinjen är till för dig som funderar över dina eller någon annans alkoholvanor. Rådgivningen sker per telefon och är kostnadsfri. Det går att ringa från hela landet och du som ringer kan vara anonym.

Telefon: 020-84 44 48

Nykterhetsförbundet (IOGT- NTO) alkoholrådgivning

IOGT-NTO har en alkoholrådgivning dit alla som är oroliga över sitt eget eller någon anhörig eller väns drickande kan ringa. Den som svarar kommer i första hand att lyssnar på dig men även ge stöd och råd för hur du kan gå vidare för att åstadkomma en förändring.

Telefon: 020-80 80 80

AA – Anonyma Alkoholister

AA har en jourtelefon dit du kan ringa anonymt och ställa frågor om AA och alkohol. Den är även till för personer som har anhöriga eller vänner som dricker för mycket.

Telefon: 08-720 38 42

Dalkulla på vift i Dubai

Fördomar, förändring och Ferraris – En debutbok av Terés Sami.

Boken ”Dalkulla på vift” handlar om när Terés och hennes familj flyttade till Dubai. Mannen i familjen fick ett uppdrag på två år och några få månader senare så var flytten ett faktum.

Innan de reste lovade de familj och vänner att hålla dem uppdaterade via Facebook. Sagt och gjort, Terés små reflektioner om livet från Mellanöstern fick många fler än närmaste vänkretsen och familjen började följa och kommentera. Då och då dök kommentaren upp. ”Du borde skriva en bok.” Och en bok blev det, en bok om fyra år av kulturkrockar och nya insikter.

Terés och jag har bara pratas vid lite grann via Messenger men jag fick genast uppfattningar att det här var en framåt och härlig tjej som man blir nyfiken på. När jag sedan fick frågan om jag ville läsa hennes debutbok, så tackade jag självklart ja.

Efter att bara ha läst några inledande sidor så vet jag att mitt första intryck stämmer bra och jag är redan fast i boken. Jag älskar att läsa reseskildringar och biografier och den här kommer inte bli något undantag. När Terés beskriver familjens fyra år i Dubai så använder hon sig av inläggen på Facebook som hon sedan reflekterar över och utvecklar vidare.

Boken bjuder även på en hel del verktyg från författarens arbete som kognitiv beteendecoach. Verktyg som du kan använda dig av i din vardag och som författaren själv använt sig av för att klara av allt vad det innebär att flytta över halva jorden och bosätta sig mitt i en annan kultur.

Om Terés Salmi

Född 1969 i Dalarna och utbildade sig till Ingenjör på Högskolan i Borlänge.

Hon bor nu med sin familj, man och två barn i Stockholm. Terés skolade senare om sig till Certifierad Psykologisk Coach med kognitiv beteendeinriktning. Idag driver hon det egna företaget FreeGrowing och jobbar där både med individuell coaching och ökad arbetsglädje / produktivitet med individer och grupper.

Nyfiken på mer?

Blogg

Terés driver även en blogg som du hittar här »

Beställ boken

Boken går att köpa och beställa här »

Slav under min mobil?

 
Så inleder Gunilla veckans krönika. För oss som känner henne vet att det är så i hennes fall. Eller rättare sagt hon tror att hon har koll, men det har hänt mer än en gång att hon ringt upp och sedan förvånat sagt – Oj, är det jag som ringt upp?!
Otaliga är även de gånger jag och kollegan Marie suttit otåligt och väntat i ett gruppsamtal via Messenger medans Gunilla rotar runt och letar efter sina lurar, eftersom hon råkat ha sönder sin mikrofon i mobilen. Vem lyckas med det liksom? 
Mikrofonstatusen verkar dessutom vara en överraskning för Gunilla vid precis varje samtal sen två månader tillbaka. Sprak, knaster, sprak -Va, hör ni inte? Men jag hör er! Sprak, knaster, sprak.. Så är det igång igen…
Ett snabbt samtal blir ofta till en halvtimme varav lurletandet kan ta upp till 25 minuter i anspråk. ?
  
Nu har vi lärt oss att framtill att Gunilla investerar i en ny mobil så kollar vi med mannen i huset att lurarna är framlagda innan vi påbörjar ett samtal för att spara tid.
 
Sa jag att hon aldrig klickar av och avslutar ett samtal heller? När man kör gruppsamtal via Messenger så måste man aktivt avsluta samtalet. Gunilla tycker det är onödigt och stoppar bara ner mobilen i väskan. Vill man så kan man avlyssna både frisörbesök och fulsång i bilen. Hehe ?
 
Ja, det blev en lång inledning och det är tur att vi älskar henne precis så som hon är! ❤️
 

Vi sitter i varsin soffa jag och mannen, han tittar på någon film som jag också småsneglar på emellanåt, samtidigt som jag kollar i mobilen som ligger på armstödet och skriver på tangentbordet på datorn som ligger i mitt knä!

Känns det igen?

Ser era kvällar också sådana ut? Jag vet inte hur eller när det blev så, jag som brukade klaga på barnen när de bodde hemma, att de höll på för mycket med mobilen och datorn, och nu sitter jag där själv!!

Och så ser det ut var man än är, hos läkaren sitter alla i väntrummet och läser eller skriver på sina mobiler, kanske en liten film i väntan på farbror doktorn? Eller i busskuren, där står alla resenärer och väntar med mobilerna i läs läge i sina händer, undrar om någon missat bussen någon gång? För att inte tala om vilken koll vi har på varandra i familjerna hela tiden. Om barnen är borta på t.ex. ett läger eller hos någon kompis så meddelade vi oss med varandra med jämna mellanrum för att höra att allt är bra, berättar att vi åker och handlar, eller åker till mormor osv, osv. Vi skickar bilder på allt vi gör, så att ingen i familjen missar något.

”Nu är jag och handlar” = bild på vackert arrangerade frukter från fruktdisken, eller en närbild på ett härligt ångande nybakt bröd. Eller –”Tandläkaren idag, ajaj och dyrt dyrt = en bild från benen och ner mot skorna där man ligger bakåtlutade i tandläkarens stol, borren får gärna synas också!

Mobilen har blivit vad tändstickorna var för rökaren, något man var tvungen att ha och om man hade förlagt dem och inte hittade dem så fick man snart smått panik…suget ökade och ökade i takt med oron för att man inte skulle hitta dem, en missbrukares abstinens som snart stegrades till irritation och en något småsvettig panna! Och känslan sen när man äntligen hittar dem, sån lättnad och lycka, man nästan ringer någon i ren eufori över att ha hittat sin…mobil. Ni hör ju, det låter ju inte klokt! Men handen på hjärtat, det är väl inte så långt ifrån verkligheten eller?!

Men det är ju mycket som är väldigt bra med mobilen, man swishar pengar mellan konton med en knapptryckning, man kan leta efter vilka uppgifter som helst när som helst bara genom att googla, man kan leta sig fram via Google maps om man har råkat komma vilse.

Tänk er förr när man fick gå in på banken, om den var öppen, och först fick skriva i ett uttagskvitto om överföring mellan konton, ofta fick man stå i kö först! Istället för att googla gick man in på biblioteket och letade fram fackböcker, det kunde ta väldigt lång tid och informationen var ju inte så färsk i böckerna heller så klart. Och hade man kört vilse, ja då var det bara att stanna och fråga någon och hoppas på att få ett lätt svar och inte ett som gjorde att man kom ännu mer på villovägar .

Men tänk att det finns människor som tar bilder vid olyckor istället för att hjälpa skadade och ringa ambulans. Hur är det möjligt att det har blivit så, finns det något i gårdagens icke mobil-liv som motsvarar detta beteende? Vad gör mobilen med vår empati, gör den så att vi får svårt att skilja på saga och verklighet, och vår hjärna genast fokuserar på en bra och ”häftig” bild istället för att vara en hjälpande hand? Allt med mobilen är inte positivt.

Och alla pling varje gång det kommer ett sms på nätterna och man inte har stängt av ljudet. Man är för trött för att stänga av och ligger istället och irriterar sig på plingljuden hela natten – på morgonen när man äntligen somnar djupt så ringer väckarklockan och då är man så trött på plinget att man kastar klockan i golvet…somnar om och försover sig!

Hur var det egentligen innan mobilen fanns?

Ja, jag växte ju upp under 60-70 talet och då fanns inte dessa moderna telefoner (och där log min dotter och son), TV:n fanns inte ens i början av mina första år! När mina barn blev lite äldre och gick till sina kompisar så bestämde vi t.ex. en tid då de skulle vara hemma och äta, sen funderade man inte så mycket på det utan kunde i lugn och ro fixa med lite annat i hemmet, trädgården eller läsa en bra bok.

Sov de över hos någon kompis så ringde man föräldrarna innan och kollade så att allt var i sin ordning, och sen var det lugnt fram till de kom hem igen. Man åkte och hälsade på hos folk, det var inte alltid man ringde innan utan man kunde få ett infall när man var ute och åkte, och någon telefon hade man inte med sig. Mobilen och sociala medier gör så att man får så väldigt mycket olika tankar och bilder i huvudet samtidigt, man kan liksom aldrig helt koppla bort vad som händer runt omkring i ens liv. En karusell som snurrar och snurrar…

Men är det mest bra eller dåligt? Ja, inte vet jag…jag är ingen professor! Men som med allt finns det två sidor, och det är säkert klokt att inte överkonsumera, därför har jag bestämt mig för att jag ska göra ett test och ha en ”vit vecka”, dvs en vecka utan mobiltelefonen och se vad som händer med mig, i mig, och runt omkring mig.

Jag tar åter upp mobilen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men hur som helst jag ”måste” kolla om någon har besvarat mitt senaste inlägg på Facebook…

-Var det någon som ringde? Mannen börjar bli besvärlig, för oftare och oftare får jag den frågan trots att han vet varför jag tar upp min telefon men jag tror att han vill att jag ska inse hur ofta jag faktiskt gör det, på en kväll.

Jag tänker i alla fall varken räkna gångerna eller lägga ihop minuterna – en kvinna måste väl ändå få ha lite hemligheter!?

Queendom.se växer och sprider ut sig i världen

Trots att Queendom.se fortfarande är ganska nystartat så har vi redan fått en spridning med härliga kvinnliga ambassadörer över hela världen. Vilket är fantastiskt roligt och det har går fortare än vi vågat hoppas på.

På fredagen den 8 mars är det internationella kvinnodagen då vi uppmärksammar jämställdhet och kvinnans situation i världen, vilket är bra och nödvändigt tycker vi då det fortfarande finns  mycket kvar att jobba på även i Sverige.

Men en dag om året är långt ifrån nog!

Inte minst med tanke på att flesta kvinnor knappt vågar gå ut på kvällen/natten utan sällskap. Lika upprörande är att våra resurser inte räcker till för att skydda en kvinna i nöd. Att det är hon som offer som måste lämna sitt hem, sin familj och vänner för att söka skydd! Det är fullständigt galet!

På Queendom.se gör vi tvärtom och sätter vi de helt vanliga kvinnorna på 40+ i fokus alla dagar i veckan. Vi tycker att vi får och tar alldeles för lite plats, trots att vår åldersgrupp utgör 25 procent av den svenska befolkningen.

Det är vår tid nu! ❤️

Vi tänker breda ut oss och ta mer plats. Vi tänker testa och upptäcka nya spännande saker. Vi tänker njuta mer av dagen, ta oss tid och uppskatta varandra och prata, skratta och ha kul. Vi  kommer även att backa dig och vara ett stöd och pepp när det behövs. Vi vill bjuda på livets alla sidor både till vardag och fest och kommer aldrig någonsin låta åldern begränsa vad vi kan eller borde göra.

Är du 40+? Varmt välkommen till oss du också! ❤️

Vår Facebookgrupp hittar du här »

På vår karta nedan, kan du se Queendoms spridning ut i världen.

 

Hur gör man för att nätdejta?

Vilka dejtingsajter är bäst och vad ska man skriva egentligen? Hur gör man?

Ja, är man helt ny och grön på området och aldrig provat och nätdejta förut så är det inte helt lätt. Det finns en hel djungel av sajter som påstår att de är seriösa, men är de verkligen det? De flesta av oss letar förmodligen en långvarig relation och tröttnat på att kyssa en massa grodor, eller måste man det?

Vi frågade vår ”relationsexpert” Marie om några tips för att undvika de vanligaste fallgroparna. Marie bjuder som vanligt på sig själv om hur hon tänkte och gjorde när hon testade att nätdejta.

Ett lösenordsskyddat inlägg

Vill du läsa inlägget så hittar du lösenordet för inlägget i vår Facebookgrupp eller maila: info@queendom.se

Vår Facebookgrupp för Queendom.se hittar du här »

Läs inlägget

Läs inlägget  om ”Marie testar  nätdejting här »

 

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vårt nyhetsbrev

Som prenumerant på våra nyhetsbrev håller du dig uppdaterad om senaste nytt på Queendom.

Läs mer här »

Queendom.se

Du är alltid välkommen att höra av dig till oss om du vill tipsa eller har några frågor!

info@queendom.se

Välkommen till Facebook

I vår grupp pratar vi om allt som livet har att erbjuda eller glömt erbjuda. Om livet helt enkelt!

Här hittar du oss »

Queendom.se • Be a Queen of fucking everything! © Copyright - 2019