Om saknad och att förlora en närstående

Idag är jag 55 år och det är 30 år sen min älskade mamma dog.
Den 4 Mars 1989 satt vi i familjen och höll henne i handen när hon fick somna in i sin säng hemma som vi lovat henne.

Min mamma var den bästa underbaraste mamman. Hur kunde hon få cancer, hon drack inte och röka inte. Min mamma levde med sin cancer i några år, hon jobbade åkte och fick cellgift och tillbaka till jobbet, vi förstod inte hur hon orkade.

Hon var en väldigt omtänksam och givmild person. När hon gick till frissan, tandläkaren eller läkaren hade hon alltid med sig lite hembakat eller en blomma. När vi barn som vuxna var där och fikade låg det alltid ett litet paket till oss. När man bodde hemma och gick upp på morgonen var kaffet, mackan och ett glas juice framdukat.

Min älskade mamma var 58 år när hon dog, hon fick cancer lite varstans men när det spred ut sig över hela levern fanns det ingen återvändo.

I augusti 1988 fick jag min förstfödde, vi var hos mamma varje dag med honom och sen när min syster slutat jobba kom hon, min bror och pappa. Tyvärr kommer inte min son ihåg sin mormor. Min syster var med mamma hos många olika läkare och vi försökte med allt, för vi ville ha kvar henne hos oss. Jag skriver detta med tårarna i ögonen, mamma fick somna in den 4 Mars och slapp lida.

Detta är den värsta dagen som jag varit med om. Detta är 30 år sen och det är lika jobbigt än.

Tänk om man bara kunde lyfta luren och ringa henne. Vi pratade i telefon flera ggr om dagen ,jag är ju en ”sladdis”, min syster är 10 år äldre än mig och min bror 14 år äldre. Så jag var väl mammas lilla tös ganska länge.

Lika ledsen som jag är så konstigt nog var jag arg ibland, varför lämnade hon oss så tidigt? varför har mina barn ingen mormor? Varför fick dom inte träffa sin underbara mormor? Om jag fick en önskan i mitt liv skulle det vara att få tillbaka min mamma. Jag saknar henne så, varje dag.

Men jag är tacksam att vi flickor blev som våran mamma, kärleksfulla, givmilda och fulla av omtänksamhet.

Jag avslutar denna lilla berättelse med tårarna rinnande nerför mina kinder och jag nynnar på ”jag har hört om en stad ovan molnen”, den melodi som mamma önskade och fick vid sin begravning.

Kärlek Ödmjukhet och Omtanke
En text av Marie Carlsson

Vita äktenskap och relationer utan sex

Lever du i ett långvarigt förhållande, börjar ni närma er pärl-, rubin- eller t.o.m. guldbröllop?

Ni har en lång historia ihop, barn och kanske barnbarn, minnen av er första gemensamma bostad, semestrar, jular och dessutom massa gemensamma vänner? Livet hade varit på topp om det inte vore för det här med samlivet!! Eller egentligen avsaknaden av samliv helt eller delvis. Ett ständigt gnagande dåligt samvete gentemot din partner och kanske mot dig själv också? Eller för att ni inte har sex och det borde ni väl ha…

För man SKA ju ha sex, det tillhör ju livet eller? VEM bestämmer hur ofta man behöver ha sex för att det ska vara ett bra äktenskap!? Ofta läser vi i tidningar eller ser på TV hur viktigt det är med sex, och hur FARLIGT det är för en relation att INTE ha det! Man ska testa alla möjliga och omöjliga ställningar, använda hjälpmedel som krämer och dildos och vara hämningslös och ”vild” i sängen….Puh! Man blir trött bara av att tänka på det!

När lusten och behoven inte längre är lika starka

I början av ett förhållande är sex sällan ett problem, eftersom det brukar finnas tid, behov och lust hos båda. Men när förälskelsen lagt sig börjar de egna behoven träda fram tydligare. Lusten att tillfredsställa den andras behov är kanske inte lika starka längre. Det finns dessutom en myt om att mannen vill ha sex och kvinnan ömhet och då man ställer dessa två behov mot varandra kan det bli knepigt. En kvinna kan ha svårt att känna sig sexuell om mannen har varit slarvig med kramar och bekräftelser, om hon har fått både handla och städa själv den dagen och han kanske som grädde på moset t.o.m. har avtändande strumpor på sig i sängen! Han däremot tycker att det vore gott med ett ”ligg” nu när han haft en sådan hård dag på jobbet, med en jobbig chef och många krav på prestation osv, han behöver någonstans att göra av sin frustration! Dessa behov krockar rejält!!

Sängen kan bli en plats där man vantrivs

Man har kanske olika sätt att varva ner, komma till ro, han vill kanske hänga i soffan framför någon film och hon passar på att läsa något i sängen eller lyssnar på en blogg och sover med all säkerhet de flesta kvällar innan han kommer i säng. Samlivet hinns liksom inte med och vecka läggs till vecka, månad till månad och så rullar det på, år efter år och snart lever man helt sexlöst, man har vant sig av med den biten. Lyckliga par delar samma behov, men för de allra flesta par verkar behoven inte riktigt mötas. När man sedan väljer att inte diskutera saken utan bara drar täcket över huvudet och somnar, då förvandlas sängen till en plats där båda vantrivs. Man kanske t.o.m. börjar tänka på skilda sovrum för den gemensamma sängen har blivit en så negativt laddad plats!

Det här ÄR ett svårt ämne, och det är få par som har ett sexliv utan någon som helst gnissel efter att ha levt ihop i många år, där båda är helt nöjda med hur ofta de har sex. Vissa forskare räknar med att runt 15–20 procent av alla förhållanden är sexlösa. I USA t.ex. har 40 miljoner amerikaner mindre sex än 10 gånger per år!

Det liggs mindre än vad man tror!

I en undersökning som RFSU har gjort uppgav var fjärde deltagare i undersökningen att hen ligger en gång varannan månad eller mindre, och bara två procent har sex dagligen. Ungefär var tredje person ligger en gång i veckan. Många svenskar lever ett stressigt liv där det är helt normalt att i perioder känna sig för trött för att ens tänka på sex, många gånger har sömnen blivit viktigare än sex. Det är den vanligaste orsaken till att många faktiskt inte har sex oftare än sex gånger per år. Förutom stress och sömnbrist kan bristen på energi vara relaterad till att man inte får i sig alla mineraler och vitaminer som kroppen behöver, vilket i sin tur kan påverka sexlusten. Men det finns både vitaminer och andra lusthöjande tillskott att få, det bästa är väl att prata med sin läkare om man vill ha lust men saknar den.

Men så finns det de som väljer vita äktenskap/förhållanden och tycker att det är helt OK och mår hur bra som helst! Vitt äktenskap innebär att man lever ihop, som vilket annat par som helst fast man har helt eller delvis valt bort det sexuella. Det finns de som kramas och pussas, rör vid varandra och har kvar närheten, och de finns de som helt valt bort att röra vid varandra – inget är fel, bara man är överens och har samma behov.

Även en del yngre väljer bort sex i relationer

Man kan lätt tro att det bara är småbarnsföräldrar eller par som levt tillsammans i många år som ofrivilligt eller frivilligt väljer att leva vita äktenskap men det finns också unga människor som valt att leva på detta vis, både singlar och unga par med eller utan barn. Men måste det alltid vara en katastrof?! – Absolut inte! Ett modernt förhållande, kan helt enkelt inte gå ut på att sex är en måste plikt och att man hela tiden ska ha lust till det, säger genusforskaren Maiju Parviainen.

En del par väljer att gå till någon terapeut för att få hjälp om de känner att de vill hitta tillbaka till det sexuella livet med varandra. Medan vissa bestämmer sig för att de fortsätter att leva ihop trots att sexlivet sakta men säkert fasats ut. De har inte sex alls längre och båda är med på det.

De har pratat och kommit fram till att de inte har det behovet. De vill leva tillsammans och vara en familj, men den intima fasen är förbi (i alla fall för tillfället). Eftersom båda är av samma åsikt är det ingen som är otillfredsställd. Kanske är familjen, arbetet och fritidsintressena i fokus och de är fullt nöjda med det. För dessa par kan separata sovrum vara en lyx.

Kan man verkligen leva helt utan sex i ett förhållande?

Ja, man kan leva i en relation utan sex, då man har haft det förr men då det av olika anledningar inte fungerar längre. I stora internationella par- undersökningar om varför de hållit ihop mycket länge kommer sällan sex på första plats. Utan en bra kommunikation, att man kan skratta och ha kul, vara goda vänner. Givetvis är det bra att hålla gång sexlivet också men viktigare är att ”krypa under” varandras skinn, tala om och visa empati och sympati. Daglig kroppsberöring skapar ett slags ”kitt” då hormonet oxytocin frigörs och det gör er lugna och trygga med varandra enligt relationsexpert Eva Ruzs.

Så sammanfattningsvis, sex är underbart om båda vill och man hittar sin gemensamma nivå. Men vita äktenskap kan också vara helt underbara av precis samma anledning – nämligen att båda vill ha det så, att det är en gemensam vilja.

Utmattningssyndrom

Vi på Queendom får då och då mail från någon utav er underbara quinnor, mail som innehåller något som ni vill berätta för oss och alla våra queens.

Häromdagen kom detta mail från någon som vill vara anonym, och givetvis får hon det. Här är hennes historia om att må psykiskt dåligt.

Ända sedan tonåren så har jag lidit av depressioner i varierande grad. Det har handlar om att jag har varit allmänt ”nere” till att jag gjort suicidförsök. Under åren mellan det jag var 20 – 30 år mådde jag riktigt bra och livet rusade på, och jag gjorde och upplevde mycket.

När jag var strax över 30 så började jag på ett nytt jobb, det var en större industri där jag trivdes från första stund. Där fanns stora möjlighet att utvecklas för alla som ville. Jag har alltid haft väldigt hög arbetsmoral och jobbat i minst 120 %. Efter några års anställning, blev jag plötsligt sjuk och var en dag tvungen att lämna jobbet för att åka akut till sjukhuset för gallstensanfall. Väl på röntgen så upptäcktes en förändring i magen på mig som inte hörde samman med gallstenen. Cancer misstänktes. Nåja, som ni förstår så blev det ju massor med provtagningar osv under lång tid. Allt detta är en historia för sig, den handlar om hur bedrövlig galet det kan bli ibland inom sjukvården.

Efter 15 sorger och 7 bedrövelser (läs 9 månader) fick jag till slut beskedet att det var en godartad tumör. DÅ släppte all anspänning jag haft under denna tiden. Allt detta ihop med att jag jobbat som en galning i flera år och ännu hårdare och tuffare under tiden jag väntade på svar. Jag tog på mig all övertid jag kunde, var som ett ånglok på jobbet, allt för att slippa tänka. Samtidigt så hade jag och min man köpt lägenhet som vi renoverade och flyttade in i.

Resultatet av allt jag gjort mot mig själv blev att jag låg helt apatisk på soffan. Jag kunde inte ta tag i något, jag slutade äta och bara stirrade ut i tomma luften. Jag var givetvis sjukskriven ett tag men kom tillbaka så smått till jobbet.

Körde på i 120

Efter ett tag så var jag tillbaka i samma gamla vanor. Körde i 120 till mina arbetskompisar sa ifrån, dom t.o.m. kallade mig ”Duracellkaninen”. Visst var jag stolt över att göra ett så bra jobb på kort tid men det tog ett abrupt slut.

Jag blev sjuk jätteofta, förkylningar kom på löpande band. Jag fick oförklarlig värk, kunde inte sova på nätterna, ja var helt enkelt speedad. Så en dag satt jag bara och grät utan att veta varför, jag var så in i märgen trött. Jag gick till läkaren och han förstod ju genast vad som var fel, så han sjukskrev mig en längre period och gav mig medicin samt remiss till terapeut. Under denna period klarade jag inte ens åka med och handla, det kändes som hela butiken med dess människor rasade över mig. Under en period av 4 år så gick jag i terapi samt medicinerade. Försökte arbeta men till slut klarade jag inte mer än 25%. Så, det är bakgrunden till min utmattning som jag fortfarande dras med idag och troligtvis aldrig kommer bli av med.

Hur är det då att leva med utmattningssyndrom?

Jo, man är nästan alltid trött, en trötthet som inte går att sova sig ur. Man har svårt att koncentrera sig, att läsa längre texter är omöjligt för hjärnan klar inte av att ta emot så mycket information. Det känns som om hjärnan är som ett blankt papper, tomt och vitt och man förstår verkligen inte alls vad det står. Ungefär som att läsa på ett helt främmande språk. Det är väldigt svårt att bestämma saker för man vet inte från en dag till annan hur trött man är då. Detta gör att omgivningen tröttnar på en. Jag tappar ord när jag pratar och när jag skriver försvinner det ofta bokstäver. Så om jag inte läser igenom det jag skrivit kan det se väldigt märkligt ut.

Depression är ju också mycket vanligt vid utmattningssyndrom, nu hade ju jag detta innan men har träffat andra som fått det efteråt. Efter att jag har varit och exempelvis handlat så måste jag vila. Alla ljud, intryck och människor är otroligt tröttande. Jag kan exempelvis inte städa, laga mat, handla och gå långpromenad med hundarna samma dag, utan jag måste dela upp allt så det blir lite varje dag.

Humöret pendlar upp och ner för att man är frustrerad över att inte klara av sådant som var enkelt förut. Enligt rehab personal som jag har träffat så är utmattningssyndrom likvärdigt med en liten hjärnskada, såsom vid en liten stroke så det är kanske inte så konstigt att det blir fel ibland.

Idag väntar jag på en större rehabutredning för att utreda min arbetsförmåga.

Vi på Queendom tackar dig för att du ville dela med dig!
Vill du också göra ett gästinlägg på Queendom.se? Välkommen att höra av dig till oss på info@queendom.se

När och var ska jag söka vård?

Vänta INTE utan kontakta din vårdcentral om du tror att du har eller håller på att få utmattningssyndrom. Du kan också kontakta din företagshälsovård om du arbetar! Det är bra att söka hjälp tidigt om du har besvär som du tror beror på stress. Då kan du ofta undvika att bli allvarligt sjuk. Ju tidigare du får stöd desto snabbare brukar det gå att bli bra igen.

Om veckans krönika – Omåttlig, trött och pinsam

Det är fredag och dags för krönika igen! Dock tror jag att veckans krönika kräver en förklaring.

För att få lite glitter och glamour till hemsidan, så bestämde vi oss för att skicka vår krönikör ”Nisse” till Pernilla Wahlgrens show. ”Kort, glad och tacksam” i Borås. (Nisse är vår interna benämning på Gunilla.)

Wow, så kul! tyckte Nisse, jag tar med mig svägerskan också då! Hon älskar Pernilla utbrast Nisse glatt.

Fota lite och kolla om du kan få till en kort intervju med Pernilla också?
-Lätt, inga problem sa Nisse, nästan lite stöddigt. -No problemas! I fix it!

Enkelt, tänker du, vilket glammigt jobb att gå på show!
Njaee säger jag. Ibland är tydligen det enkla svårt.

För att dra den korta versionen, så är Queendom.se numer portade på ”Åhaga i Borås” där showen ägde rum.

Det har tydligen varit fylla, det har knuffats och smitits före i köer, det har även smusslats runt i kulisserna och varit allmänt stökigt bakom scen. Värst av allt om ryktet nu stämmer, så har det till och med ålats runt på scenen.

För att inte gå händelserna i förväg, ni får läsa själva. Men vi fick i alla fall göra en panikgrej och snabbt skicka ner Marie till Pernillas show i Halmstad nästa dag, för att vi åtminstone skulle få några bilder.

Nisse själv, tycker inte att detta är en så stor sak.
-Ähh, det är sånt som händer hela tiden, säger Nisse och visslar bara lugnt vidare på – The show must go on…

Dock är hon väl införstådd med att hon bara får ha Queendoms logo-tröja på sig när hon är helt nykter nu. 😳

(Vi ber även om ursäkt för bildkvalitén på toppbilden. Sorry! Det var ändå den bästa av Nisses egna.)

Veckans krönika hittar du här »

Att vara medberoende till en alkoholist

Det här är Maries berättelse om att växa upp med alkohol i familjen och senare i livet även träffa en man med samma missbruksproblem.

Jag är uppvuxen med en far som var alkoholist/periodare, något som hängde med under hela min uppväxt.

Min pappa var inte någon elak person, men när han drack så drack han och sov och drack och sov och drack osv. Sen när han väl var nykter så var han en mycket bättre person, då drack han inte ens en lättöl, då var det sötsaker som gällde. Min pappa älskade julen och började julpynta i oktober, och han älskade att laga julmat.

Men min barndoms jular och jularna sen när jag vuxit upp och flyttat hemifrån var allt annat är roliga, vad hände på julafton? Jo kl 13.00 när vi alla kom till hem mamma och pappa då var min pappa självklart full och gick och lade sig. Och så höll det på i alla år. Det är sorgligt att tänka på det, så sorgligt för alla i familjen, även för pappa såklart! Det fanns en tid då jag skämdes fruktansvärt över min fars beteende. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan, då vågade jag aldrig ta med mig någon kompis hem för jag visste aldrig om min pappa var nykter eller inte.

Sen kom en dag när jag bestämde mig för att pappa får väl skämmas för sig själv, det är ju inte JAG som är alkoholist!

Många år senare träffade jag mannen i mitt liv, en snäll man som verkligen älskade mig. Efter ett tag märker jag till min fasa, att han hade spritproblem! Det började kännas som om historien med pappa upprepade sig, fast det var ju på ett annat sätt. Min man älskade att bada bastu, så efter ett tag blev det bastu och några öl varje kväll, och sen kom han hem och somnade i soffan. Det fanns inte en helg utan han kom hem med en kasse öl. Med facit i hand tog jag aldrig ett glas vin på den tiden, för då var det som en signal till honom att det var okej att dricka ”till det”!

Det blev så klart en massa tjat om det här med drickandet och efter ett tag sa jag att man kan faktiskt dricka lättöl i bastun, och jajamän det hade han köpt! Jag blev så glad och tänkte äntligen, men jag stod i fönstret när han gick och vad hände då ….han gick till bilen och hämtade en kasse öl!

Det måste finnas en egen vilja att sluta

Hmm, jag vet att detta är en sjukdom men han visste ju att jag fanns där och ville hjälpa honom. Men vet också att en alkoholist måste vilja sluta själv, mitt tjat hjälper inte. Den dagen man smygsuper tycker jag det är ett riktigt stort problem. Jag hittade massa ölburkar och spritflaskor tomma i våran lägenhet i alla skrymslen och vrår. På semestern hittade jag det gömt i bilen. Han körde dock aldrig onykter.

Men jag började tänka -Varför ska jag behöva vara med om detta i flera år till av mitt liv? Många tänker kanske varför lämnar du inte bara honom direkt? Men det är inte så lätt. Men tillslut kom en dag när jag sa -nu får du välja på spriten eller familjen och ja, vi är inte ihop idag, så svaret vet ni.

Ni skall veta att jag är väldigt anti till alkohol och brukar leta varningssignaler, efter min uppväxt som präglades av sprit. Man kan vara medberoende till alkoholism på många olika sätt och det här var min historia om mitt förhållande till alkohol.

Text: Marie Carlsson

Varför kallas det medberoende?

De första tecknen på missbruk brukar vanligtvis upptäckas av missbrukarens närmsta anhöriga och det är när man väljer att ignorera eller hjälpa till att dölja missbruket för sig själv och andra som det kallas för medberoende.

Tecken på att man är medberoende:

  • Missbrukaren kommer i första hand och du hjälper till att hålla denne på gott humör.
  • Du hjälper till att införskaffa och inhandla alkohol, som i det här fallet.
  • Du är undergiven och anpassar dig efter missbrukarens regler, humör och vilja.
  • Du försöker vara missbrukarens klippa och har svårt att sätta gränser och säga nej.
  • Du försvarar och döljer missbrukarens handlingar både för dig själv och andra.

Hur slutar man vara medberoende?

Har du en närstående som har problem med alkohol är det viktigt att veta att det inte är din uppgift att lösa problemen. För den som är medberoende handlar det helt enkelt om att göra sig fri från missbrukaren. För att bli av med alkoholproblem krävs det oftast professionell hjälp och det måste finnas en egen vilja att sluta.

Ett bra steg i rätt riktning är att börja gå i terapi för att bygga sin självkänsla och få stöd och hjälp av någon professionell att våga ta steget att bli fri från missbrukarens grepp.

Behöver du stöd?

Alkohollinjen

Alkohollinjen är till för dig som funderar över dina eller någon annans alkoholvanor. Rådgivningen sker per telefon och är kostnadsfri. Det går att ringa från hela landet och du som ringer kan vara anonym.

Telefon: 020-84 44 48

Nykterhetsförbundet (IOGT- NTO) alkoholrådgivning

IOGT-NTO har en alkoholrådgivning dit alla som är oroliga över sitt eget eller någon anhörig eller väns drickande kan ringa. Den som svarar kommer i första hand att lyssnar på dig men även ge stöd och råd för hur du kan gå vidare för att åstadkomma en förändring.

Telefon: 020-80 80 80

AA – Anonyma Alkoholister

AA har en jourtelefon dit du kan ringa anonymt och ställa frågor om AA och alkohol. Den är även till för personer som har anhöriga eller vänner som dricker för mycket.

Telefon: 08-720 38 42

Dalkulla på vift i Dubai

Fördomar, förändring och Ferraris – En debutbok av Terés Sami.

Boken ”Dalkulla på vift” handlar om när Terés och hennes familj flyttade till Dubai. Mannen i familjen fick ett uppdrag på två år och några få månader senare så var flytten ett faktum.

Innan de reste lovade de familj och vänner att hålla dem uppdaterade via Facebook. Sagt och gjort, Terés små reflektioner om livet från Mellanöstern fick många fler än närmaste vänkretsen och familjen började följa och kommentera. Då och då dök kommentaren upp. ”Du borde skriva en bok.” Och en bok blev det, en bok om fyra år av kulturkrockar och nya insikter.

Terés och jag har bara pratas vid lite grann via Messenger men jag fick genast uppfattningar att det här var en framåt och härlig tjej som man blir nyfiken på. När jag sedan fick frågan om jag ville läsa hennes debutbok, så tackade jag självklart ja.

Efter att bara ha läst några inledande sidor så vet jag att mitt första intryck stämmer bra och jag är redan fast i boken. Jag älskar att läsa reseskildringar och biografier och den här kommer inte bli något undantag. När Terés beskriver familjens fyra år i Dubai så använder hon sig av inläggen på Facebook som hon sedan reflekterar över och utvecklar vidare.

Boken bjuder även på en hel del verktyg från författarens arbete som kognitiv beteendecoach. Verktyg som du kan använda dig av i din vardag och som författaren själv använt sig av för att klara av allt vad det innebär att flytta över halva jorden och bosätta sig mitt i en annan kultur.

Om Terés Salmi

Född 1969 i Dalarna och utbildade sig till Ingenjör på Högskolan i Borlänge.

Hon bor nu med sin familj, man och två barn i Stockholm. Terés skolade senare om sig till Certifierad Psykologisk Coach med kognitiv beteendeinriktning. Idag driver hon det egna företaget FreeGrowing och jobbar där både med individuell coaching och ökad arbetsglädje / produktivitet med individer och grupper.

Nyfiken på mer?

Blogg

Terés driver även en blogg som du hittar här »

Beställ boken

Boken går att köpa och beställa här »

Slav under min mobil?

 
Så inleder Gunilla veckans krönika. För oss som känner henne vet att det är så i hennes fall. Eller rättare sagt hon tror att hon har koll, men det har hänt mer än en gång att hon ringt upp och sedan förvånat sagt – Oj, är det jag som ringt upp?!
Otaliga är även de gånger jag och kollegan Marie suttit otåligt och väntat i ett gruppsamtal via Messenger medans Gunilla rotar runt och letar efter sina lurar, eftersom hon råkat ha sönder sin mikrofon i mobilen. Vem lyckas med det liksom? 
Mikrofonstatusen verkar dessutom vara en överraskning för Gunilla vid precis varje samtal sen två månader tillbaka. Sprak, knaster, sprak -Va, hör ni inte? Men jag hör er! Sprak, knaster, sprak.. Så är det igång igen…
Ett snabbt samtal blir ofta till en halvtimme varav lurletandet kan ta upp till 25 minuter i anspråk. 😳
  
Nu har vi lärt oss att framtill att Gunilla investerar i en ny mobil så kollar vi med mannen i huset att lurarna är framlagda innan vi påbörjar ett samtal för att spara tid.
 
Sa jag att hon aldrig klickar av och avslutar ett samtal heller? När man kör gruppsamtal via Messenger så måste man aktivt avsluta samtalet. Gunilla tycker det är onödigt och stoppar bara ner mobilen i väskan. Vill man så kan man avlyssna både frisörbesök och fulsång i bilen. Hehe 😄
 
Ja, det blev en lång inledning och det är tur att vi älskar henne precis så som hon är! ❤️
 

Vi sitter i varsin soffa jag och mannen, han tittar på någon film som jag också småsneglar på emellanåt, samtidigt som jag kollar i mobilen som ligger på armstödet och skriver på tangentbordet på datorn som ligger i mitt knä!

Känns det igen?

Ser era kvällar också sådana ut? Jag vet inte hur eller när det blev så, jag som brukade klaga på barnen när de bodde hemma, att de höll på för mycket med mobilen och datorn, och nu sitter jag där själv!!

Och så ser det ut var man än är, hos läkaren sitter alla i väntrummet och läser eller skriver på sina mobiler, kanske en liten film i väntan på farbror doktorn? Eller i busskuren, där står alla resenärer och väntar med mobilerna i läs läge i sina händer, undrar om någon missat bussen någon gång? För att inte tala om vilken koll vi har på varandra i familjerna hela tiden. Om barnen är borta på t.ex. ett läger eller hos någon kompis så meddelade vi oss med varandra med jämna mellanrum för att höra att allt är bra, berättar att vi åker och handlar, eller åker till mormor osv, osv. Vi skickar bilder på allt vi gör, så att ingen i familjen missar något.

”Nu är jag och handlar” = bild på vackert arrangerade frukter från fruktdisken, eller en närbild på ett härligt ångande nybakt bröd. Eller –”Tandläkaren idag, ajaj och dyrt dyrt = en bild från benen och ner mot skorna där man ligger bakåtlutade i tandläkarens stol, borren får gärna synas också!

Mobilen har blivit vad tändstickorna var för rökaren, något man var tvungen att ha och om man hade förlagt dem och inte hittade dem så fick man snart smått panik…suget ökade och ökade i takt med oron för att man inte skulle hitta dem, en missbrukares abstinens som snart stegrades till irritation och en något småsvettig panna! Och känslan sen när man äntligen hittar dem, sån lättnad och lycka, man nästan ringer någon i ren eufori över att ha hittat sin…mobil. Ni hör ju, det låter ju inte klokt! Men handen på hjärtat, det är väl inte så långt ifrån verkligheten eller?!

Men det är ju mycket som är väldigt bra med mobilen, man swishar pengar mellan konton med en knapptryckning, man kan leta efter vilka uppgifter som helst när som helst bara genom att googla, man kan leta sig fram via Google maps om man har råkat komma vilse.

Tänk er förr när man fick gå in på banken, om den var öppen, och först fick skriva i ett uttagskvitto om överföring mellan konton, ofta fick man stå i kö först! Istället för att googla gick man in på biblioteket och letade fram fackböcker, det kunde ta väldigt lång tid och informationen var ju inte så färsk i böckerna heller så klart. Och hade man kört vilse, ja då var det bara att stanna och fråga någon och hoppas på att få ett lätt svar och inte ett som gjorde att man kom ännu mer på villovägar .

Men tänk att det finns människor som tar bilder vid olyckor istället för att hjälpa skadade och ringa ambulans. Hur är det möjligt att det har blivit så, finns det något i gårdagens icke mobil-liv som motsvarar detta beteende? Vad gör mobilen med vår empati, gör den så att vi får svårt att skilja på saga och verklighet, och vår hjärna genast fokuserar på en bra och ”häftig” bild istället för att vara en hjälpande hand? Allt med mobilen är inte positivt.

Och alla pling varje gång det kommer ett sms på nätterna och man inte har stängt av ljudet. Man är för trött för att stänga av och ligger istället och irriterar sig på plingljuden hela natten – på morgonen när man äntligen somnar djupt så ringer väckarklockan och då är man så trött på plinget att man kastar klockan i golvet…somnar om och försover sig!

Hur var det egentligen innan mobilen fanns?

Ja, jag växte ju upp under 60-70 talet och då fanns inte dessa moderna telefoner (och där log min dotter och son), TV:n fanns inte ens i början av mina första år! När mina barn blev lite äldre och gick till sina kompisar så bestämde vi t.ex. en tid då de skulle vara hemma och äta, sen funderade man inte så mycket på det utan kunde i lugn och ro fixa med lite annat i hemmet, trädgården eller läsa en bra bok.

Sov de över hos någon kompis så ringde man föräldrarna innan och kollade så att allt var i sin ordning, och sen var det lugnt fram till de kom hem igen. Man åkte och hälsade på hos folk, det var inte alltid man ringde innan utan man kunde få ett infall när man var ute och åkte, och någon telefon hade man inte med sig. Mobilen och sociala medier gör så att man får så väldigt mycket olika tankar och bilder i huvudet samtidigt, man kan liksom aldrig helt koppla bort vad som händer runt omkring i ens liv. En karusell som snurrar och snurrar…

Men är det mest bra eller dåligt? Ja, inte vet jag…jag är ingen professor! Men som med allt finns det två sidor, och det är säkert klokt att inte överkonsumera, därför har jag bestämt mig för att jag ska göra ett test och ha en ”vit vecka”, dvs en vecka utan mobiltelefonen och se vad som händer med mig, i mig, och runt omkring mig.

Jag tar åter upp mobilen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men hur som helst jag ”måste” kolla om någon har besvarat mitt senaste inlägg på Facebook…

-Var det någon som ringde? Mannen börjar bli besvärlig, för oftare och oftare får jag den frågan trots att han vet varför jag tar upp min telefon men jag tror att han vill att jag ska inse hur ofta jag faktiskt gör det, på en kväll.

Jag tänker i alla fall varken räkna gångerna eller lägga ihop minuterna – en kvinna måste väl ändå få ha lite hemligheter!?

Queendom.se växer och sprider ut sig i världen

Trots att Queendom.se fortfarande är ganska nystartat så har vi redan fått en spridning med härliga kvinnliga ambassadörer över hela världen. Vilket är fantastiskt roligt och det har går fortare än vi vågat hoppas på.

På fredagen den 8 mars är det internationella kvinnodagen då vi uppmärksammar jämställdhet och kvinnans situation i världen, vilket är bra och nödvändigt tycker vi då det fortfarande finns  mycket kvar att jobba på även i Sverige.

Men en dag om året är långt ifrån nog!

Inte minst med tanke på att flesta kvinnor knappt vågar gå ut på kvällen/natten utan sällskap. Lika upprörande är att våra resurser inte räcker till för att skydda en kvinna i nöd. Att det är hon som offer som måste lämna sitt hem, sin familj och vänner för att söka skydd! Det är fullständigt galet!

På Queendom.se gör vi tvärtom och sätter vi de helt vanliga kvinnorna på 40+ i fokus alla dagar i veckan. Vi tycker att vi får och tar alldeles för lite plats, trots att vår åldersgrupp utgör 25 procent av den svenska befolkningen.

Det är vår tid nu! ❤️

Vi tänker breda ut oss och ta mer plats. Vi tänker testa och upptäcka nya spännande saker. Vi tänker njuta mer av dagen, ta oss tid och uppskatta varandra och prata, skratta och ha kul. Vi  kommer även att backa dig och vara ett stöd och pepp när det behövs. Vi vill bjuda på livets alla sidor både till vardag och fest och kommer aldrig någonsin låta åldern begränsa vad vi kan eller borde göra.

Är du 40+? Varmt välkommen till oss du också! ❤️

Vår Facebookgrupp hittar du här »

På vår karta nedan, kan du se Queendoms spridning ut i världen.

 

Hur gör man för att nätdejta?

Vilka dejtingsajter är bäst och vad ska man skriva egentligen? Hur gör man?

Ja, är man helt ny och grön på området och aldrig provat och nätdejta förut så är det inte helt lätt. Det finns en hel djungel av sajter som påstår att de är seriösa, men är de verkligen det? De flesta av oss letar förmodligen en långvarig relation och tröttnat på att kyssa en massa grodor, eller måste man det?

Vi frågade vår ”relationsexpert” Marie om några tips för att undvika de vanligaste fallgroparna. Marie bjuder som vanligt på sig själv om hur hon tänkte och gjorde när hon testade att nätdejta.

Ett lösenordsskyddat inlägg

Vill du läsa inlägget så hittar du lösenordet för inlägget i vår Facebookgrupp eller maila: info@queendom.se

Vår Facebookgrupp för Queendom.se hittar du här »

Läs inlägget

Läs inlägget  om ”Marie testar  nätdejting här »

 

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Om att leva i en dysfunktionell familj

Vi fick ett mail till info@Queendom.se från en kvinna som ville berätta om hur hon lyckades ta sig och sina barn ur en dysfunktionell familjesituation, för att ge styrka till andra kvinnor som kanske befinner sig i samma situation som hon gjorde.

Hon skriver – Någon klok man sa till mig en gång -antingen fortsätter du som du gör nu och har många helvetes år framför dig, eller så bestämmer du dig för att ta 2 – 3 tuffa år för att göra dig fri och på sikt välja ett mycket bättre liv till dig själv och till dina barn.

Något som jag tog fasta på, som hjälpte mig när jag ibland tvivlade på att jag skulle orka! och jag vill skicka de orden vidare till de medsystrar som behöver dem.

Ett lösenordsskyddat inlägg

Vi har valt att göra inlägget av vår anonyma kvinna som ett lösenordsskyddat inlägg. Inte för att att skydda mannen, utan deras gemensamma barn.

Vill du läsa inlägget så hittar du lösenordet för inlägget i vår Facebookgrupp eller maila: info@queendom.se

Vår Facebookgrupp för Queendom.se hittar du här »

Läs inlägget

Läs inlägget – ”Han förstörde flera år av mitt liv!” »

Våld i nära relation

” Någonstans vet man ändå att man inte måste vara svag och ett intet hos någon, man vet men man är också så fruktansvärt rädd. Att dras mellan en vilja att gå och rädslan att förlora den människa som håller en är en vidrig känsla. Intuitivt vet man att man hålls tillbaka men man kommer inte loss. Man vill sluta vandra på glas ändå fortsätter skärvorna borra sig in i ens nakna fotsulor. Och utan att kunna förklara låter man det ske gång på gång. Man har tystats.

Man är som när man var liten och för ett ögonblick tappade bort sina föräldrar i mataffären. Den känslan”

Ett utav vårt samhälles största problem är det våld som förekommer i hemmet och i våra relationer. Våld utfört av en partner, en sambo eller en make/maka. Våldet i sig kan se olika ut, allt från fysiskt våld fram till psykisk misshandel och sexuellt eller materiellt våld. Gemensamt är att det förstör den det drabbar. Det äter upp och förintar.

Under 2017 anmäldes ca 12 000 misshandelsbrott i landet där gärningsmannen var i nära relation med offret och ca 85% av offren var kvinnor, mörkertalet av alla icke-anmälda fall är både hissnande och hjärtslitande och varje år ökar siffrorna. Varje år dödas i snitt 16 kvinnor av sin nuvarande eller fd partner och man beräknar att ca 150 000 barn växer upp i ett hem där ena föräldern misshandlas av den andre. Överväldigande, eller hur?

Gemensamt för allt våld i nära relationer är att gärningsmannen drivs av en vilja att ha makt och kontroll och för att få det bryter denne ner offret tills det bara finns en skugga kvar. Att ta sig ur ett sådant förhållande är fruktansvärt svårt. Det tar tid och det är smärtsamt.

Är du drabbad så är mitt råd att vända sig till någon i din omgivning du kan lita på. Ta hjälp. Du behöver inte klara det ensam. Vill du inte vända dig till någon i din närhet så finns Kvinnofridslinjen. De ger stöttning, hjälp och fantastiska råd, bara ett telefonsamtal bort. Deras nummer är inte spårbart och kommer inte dyka upp på telefonräkningen. Ta hjälp och rädda dig själv. Du kan och du är värd det. Du är inte ensam och aldrig förlorad. Minns det.

Har du någon runt dig som är drabbad? Finns där. Villkorslöst och stadigt. Kvinnojouren i din kommun och även Kvinnofridslinjen finns även till för er och ger god hjälp och stöttning så att du i din tur kan ge den hjälp din vän eller släkting behöver. Med tålamod, respekt och stöttning kan du rädda en vän. Med tålamod ock kärlek kan vi försöka rädda varje offer.

” För de som är runtom och aldrig levt i det kommer aldrig helt förstå de val vi ansågs göra. För en del av dem kommer det alltid var något vi kunde styrt över. Något vi på ett sätt valt att drabbas av, något vi godtog. För en del bär vi en bit av skulden.

Men vi vet bättre. Det var aldrig vi.
Det var aldrig någonsin ett val vi gjorde”

Kvinnofridslinjen: 020- 50 50 50 eller kvinnofridslinjen.se

Gästinlägg skrivet av Linda Jonsson

Låt oss växa och ta vår plats i samhället!

Queens! ❤️

Nu har snart Queendom.se varit aktivt i fem veckor och vi lägger ner så mycket tid vi hinner och kan, för att vi älskar det här och tycker det är så kul!

Det är fantastiskt roligt att lära känna nya härliga kvinnor som vi förmodligen aldrig stött på annars i livet. Vi har även fått massor av skratt, tips och idéer av er, vilket vi tycker är helt underbart!

Ni har även tagit med oss till er vardag och platser runt om i världen vi bara drömt om, men också fått oss att inse att man kan, om man vågar! Att åldern verkligen inte behöver begränsa!

Vilket ligger helt i linje med vårt motto!

Kan vi förändra?

En annan sak som börjar växa sig allt starkare hos oss är hur utsatta vi kvinnor är oavsett ålder. I samhället blåser det allt mer kalla vindar och kväll och nattetid bör man hålla sig i sällskap eller kanske ännu hellre stanna hemma.

Ska det verkligen vara så? Ska hälften av Sveriges befolkning (och självklart resten av världen) vara rädda så fort det börjar mörkna ute?

Många, många kvinnor känner sig inte ens säkra i sitt eget hem, utan lever med våld i nära relationer. Både fysisk och psykisk misshandel är långt vanligare än vi ens vågar spekulera i. Ämnen som vi kommer ta upp och belysa i nya artiklar på hemsidan inom kort. Det är ett så viktigt ämne som alltid, alltid måste stå i centrum.

Vi blir tokiga på att massor polisresurser måste läggas på gängbråk och galna skjutningar istället för att få möjlighet att hjälpa och skydda de kvinnor som ringer i panik för att de håller på att bli våldtagna ute på öppen gata eller blir ihjälslagna i hemmet av en närstående man.

Är det verkligen så att det är kvinnan som ska fly från sitt eget hem? Ska hon behöva lämna sin familj och sina vänner och leva lika rädd i ett skyddat boende?

Varför finner vi oss i att det alltid är offret som ska förändra sitt liv? Är det inte så att det är förövaren som ska väck från hem och gata? Ska inte polisen ha mandat och rättigheter att skydda de kvinnor som är i verklig nöd?

Är det inte på tiden att vi kvinnor ser till att det verkligen blir förändring i samhället? Borde inte vi alla kvinnor stå enade bakom den frågan? Idag kanske det är hon, tjejen på jobbet som råkat illa ut, imorgon kanske det är din älskade dotter!

Det finns många andra viktiga frågor att ta upp och det kommer vi också att göra framöver!
Vi kommer såklart även fortsätta ta upp andra mindre tunga saker som spännande intressen, hälsa, vardagslivet och andra ytliga och ibland tramsiga saker, för vi behöver skratta och må bra också!

Vad vill vi ha sagt med det här långa utlägget nu då?

Jo, att vi vill att queendom.se ska växa, vi vill bli en röst att räkna med. Vi vill bli modiga, vi vill förändra och hoppas verkligen, verkligen att du gillar att hänga med oss och att du vill och tycker det är värt att bjuda in alla dina kvinnliga vänner till oss så vi kan komma vidare. Att vi kvinnor på 40+ äntligen kan både synas och höras och ta den plats som vi borde ha och få i samhället.

Ha en underbar helg, alla ni fantastiska Queens runt om i världen! ❤️

Om krönikan ”Mera vår…och näsdropp”

Vet inte riktigt vad jag ska säga om veckans krönika?

Denna veckan fick jag inte in något nedskrivet som vi avtalat utan ett filmklipp?! Det har börjat gå upp för mig att hon är nog inte riktigt som alla andra krönikörer, utan gör lite som hon vill tydligen?! 😳

Men jag ringde självklart upp för att kolla.

Vårt samtal lät ungefär så här:

Jag: En film? Hur tänkte du nu, du ska ju skriva?
Vår krönikör: Det är bara och lägga in!
Jag: Äh, jaha, men funkar det verkligen?
Vår krönikör: Det är nytt nu vetdu, vi måste hänga med.
Jag: Jaja det är klart, men..jag nog har aldrig..
Vår krönikör: Nej, just det! Bara kör ut det!
Jag: Men vad är det du har på huvudet? Är det en filmkamera, eller vad är..?
Vår krönikör: Skit i det, du skulle ändå inte fatta, det är bara en ny grej jag testar!

Jamen då så mina vänner, håll i er! Nu blir det ”Mera vår…och näsdropp!” 😃 😳

Veckans krönika hittar ni här »

Vårt nyhetsbrev

Som prenumerant på våra nyhetsbrev håller du dig uppdaterad om senaste nytt på Queendom.

Läs mer här »

Queendom.se

Du är alltid välkommen att höra av dig till oss om du vill tipsa eller har några frågor!

info@queendom.se

Välkommen till Facebook

I vår grupp pratar vi om allt som livet har att erbjuda eller glömt erbjuda. Om livet helt enkelt!

Här hittar du oss »

Queendom.se • Be a Queen of fucking everything! © Copyright - 2019