Carina startade ett nytt soligt liv i Marbella
Efter en nära anhörigs bortgång funderade Carina och hennes man över sina liv och vad som egentligen är viktigt. När båda strax efter fick jobb i Marbella i Spanien och närmaste framtidens inkomst tryggad, tvekade de aldrig utan tog chansen och startade ett nytt liv i solen.
Mitt livs resa
Jag heter Carina och är en 55-årig tjej som började mitt livs resa 2015. Det året var både det värsta och ett av det bästa i mitt liv. I januari 2015 gick min tre år yngre bror plötsligt bort. Han vaknade den 13:e januari med andnöd och en timme senare fanns han inte i våra liv längre. Det var fruktansvärt och jag har aldrig känt en sådan stor sorg förut, fast andra nära och kära har försvunnit ur mitt liv.
Efter denna tragiska händelse började jag och min man Thomas fundera på hur vårt liv såg ut. Vårt liv såg ut som alla andras, vi gick till våra jobb, åt och sov dag efter dag. Ni känner säkert igen er till en viss del i alla fall. Efter att begravningen var avklarad, överraskade Thomas mig med att han hade fått ett nytt jobb. Ett jobb nere i Marbella, Spanien och han skulle börja jobba i maj samma år. Perfekt tyckte och jag såg mig själv som en ”hemmafru” medan Thomas var och jobbade. Då jag kunde sola, läsa och göra precis som jag ville, men för skojs skull sökte jag arbete på samma ställe som Thomas. Döm av min förvåning, så fick jag också jobb och vår inkomst i det nya landet tryggad. Detta skedde i februari och nu blev det brådis eftersom det var mycket som skulle fixas inför vår flytt. Det skulle begäras tjänstledigt från våra jobb, säga upp lägenheten och andra nödvändiga saker som är tvungna att fixas när man ska börja ett nytt liv. Så det gällde att sätta fart!
Förberedelserna
Det var inga problem att få tjänstledigt. Sedan sade vi upp allt som skulle sägas upp, lägenhet, abonnemang, el, tidningsprenumerationer och så vidare. Ni fattar! Frågan var sedan vad ska vi göra med alla prylarna som vi hade? För vi hade bestämt oss för att köra ner med vår bil, ”Bettan” vår Volvo V70, i den kunde vi inte packa hur mycket som helst. Vi beslöt oss sälja, ge bort och kasta saker helt enkelt. Thomas tog foto på varje pryl som skulle säljas och la ut i olika säljgrupper på Facebook. Till slut såg det ut som en loppis i vårt vardagsrum. Våra pinaler försvann en efter en och andra fick nytta av våra saker i istället. I ena hörna i vardagsrummet hade vi mätt upp hur stort bagageutrymme vi hade i bilen på golvet med tejp. Vart eftersom, ställde vi saker som vi skulle ha med oss inom markeringen och jag kan säga så mycket, att det inte var stort!
Vart efter att månaderna gick började lägenheten tömmas på saker och till slut hade vi sålt av allt det vi kunde. Den sista månaden (april) låg vi på våra bäddmadrasser direkt på golvet eftersom vi hade sålt vår säng. Tack vare allt vi sålde kunde vi finansiera vår resa. Det gjorde att vi kunde boka hotellrum hela vägen ner till Spanien och ha pengar fram tills vår första lön blev utbetald.
En av de sakerna som var roligast var att planera inför vår resrutt ner till Marbella. Vi tänkte nämligen passa på att utforska Europa på vägen ner, som en semester. För vi visste inte när vi skulle bli lediga nästa gång. Dagen för äventyret närmande sig sakta med säkert. Varje dag när jag satte mig på bussen hem efter jobb kryssade jag av en dag på min kalender, jag var som ett barn inför julafton.
Ett stort problem var vart vi skulle bo men efter ett tag så hittade vi en lägenhet till en vettig hyra, men problemet var att vi inte kunde flytta in förens i september. Vi kom ju ner till Marbella redan i mitten av maj. Vi löste det genom att bo på en camping helt enkelt, eftersom vi hade packat ner vårt tält för eventuella missöden på vägen. Vi bokade in oss på en camping vid Marbella för en vecka, så kanske kunde vi hitta något annat boende under den veckan fram till september.
Nu var det dags, en natt kvar i den tomma och ekande lägenheten. Vi hade tagit farväl av nära och kära. Bilen stod packad och klar, fylld till bristningsgränsen med allt vi ägde och redo för vår avfärd. Gissa om det var svårt att somna eftersom res nerverna och förväntningarna ställde till det. Till sist somnande jag i alla fall och sov ganska gott.
Äventyret börjar
Efter att tömt lägenheten på det sista och lämnat in nyckeln så satte vi oss i bilen för att bege oss söderöver. Efter att åkt över Öresundsbron tog jag mig en sista glimt av Sverige och sa hej då. Vårt första mål var Ribe i Danmark och där skulle vi sova vår första natt och det var först då när vi kom fram som jag kunde fatta att nu äntligen är jag på väg mot mitt nya liv. Resrutten skulle ta oss till Hamburg och Bremen i Tyskland, Amsterdam i Nederländerna, Bryssel i Belgien, Paris, Nantes, Bordeaux och Toulouse i Frankrike.
För att sedan korsa gränsen till Spanien och besöka Barcelona, Valencia och Madrid. Efter två och halv vecka på vägarna ner genom Europa var vi äntligen framme till vårt slutmål Marbella. Gissa om det var skönt att äntligen vara på plats. Mina höjdpunkter på resan ner var helt klar Amsterdam och vi kom dit när tulpanerna blommade som bäst. På vår väg genom Nederländerna såg vi fält efter fält med tulpaner som blommade i olika färger. Magiskt!
Paris var helt klart en annan höjdpunkt och där stannade vi två nätter för att uppleva staden ordentligt. Bordeaux var också vackert, Barcelona med sin arkitektur och Madrid på sitt sätt. Det var helt enkelt en underbar färd vi hade. Jag passade på att insupa atmosfärerna och kulturerna vart vi än befann oss längs vägen. Jag har alltid älskat att resa, men inte haft tillfälle att göra det så ofta tidigare. Jag kände mig välsignad att just jag fick vara med om en sådan sak. Underbart!
Mitt nya liv
De första dagarna när vi kom ner bodde vi på ett hotell med all inclusive för att vila upp oss och innan det var dags att ta vårt pick och pack för att bo i tält. Så vi passade på att njuta av solen och gick på upptäcktsfärd runt om hotellet. Av en slump var vårt hotell strax nedanför vår lägenhet som vi skulle flytta in i till hösten, så naturligtvis passade vi på att ta oss en närmare titt på området. Jag var nöjd med det jag såg!
Jag njöt av värmen, omgivningen med palmer, växter som växte vilt som jag var van att ha som krukväxter. Medelhavet var alldeles underbart och jag blev förälskad med en gång. Hav har alltid haft stor betydelse för mig eftersom jag hämtar energi när jag ser eller befinner mig vid havet eller annat vatten. Det var riktigt svårt att fatta att nu ska jag bo här istället för kalla Sverige.
Efter ett tag hade vi slagit upp tältet. Vi var sedan tvungna att köpa ett större och tältsängar. För jag ville inte ligga direkt på marken längre. Vi gjorde oss hemmastadda och kom fram till att här skulle vi kunna bo fram tills vi fick vår lägenhet. Sagt och gjort bokade vi vår tältplats fram till september och köpte några krukor med växter för att pynta. För det är väl så man gör om man är en långliggare på camping. Att bo i tält gick över förväntan. Jag sov gott och slapp frysa. Det var istället tvärt om att de blev för varmt, så vi införskaffade oss fläktar för att kunna sova.
Tack och lov jobbade vi mellan kl. 13.00 -20.30, vilket vi slapp den värsta värmen under dagtid. Däremot vad det värre på helgerna, men då passade vi på att ta bilen för att utforska Marbella och dess omgivning. På så vis slapp vi värmen i tältet, samtidigt som vi fick uppleva massor nya och spännande saker.
Nya jobbet
Då kom dagen då jag och Thomas skulle börja arbeta. Vi skulle arbeta för ett svenskt företag här nere i Marbella och ringa till kunder i Sverige. Så jag började min karriär i Spanien med att bli en telefonförsäljare, som ni säkert ”älskar” allihop. Jag skulle ringa privatpersoner och fråga om de ville vara med i Månadens bok. Det som förvånade mig mest var att jag hade talang för det.
I Sverige hade jag arbetat som resurs på skola, varit fritidsledare och jobbat på fritidsgård, samt arbetat på dagis. Jag älskar böcker och hade till och med packat ner mina favoritböcker, för dem kunde jag inte lämna i Sverige. Så det kanske inte var så konstigt att det gick bra, sedan hade vi bra arbetskamrater i alla åldrar. Det gjorde att det var kul samtidigt som jag jobbade.
Fördelen var att jag sålde egentligen inget utan erbjöd ett medlemskap och så fick de en bok som tack. Thomas sålde tv-abonnemang för Canal Digital eftersom han hade jobbat som säljare tidigare. På en sådan arbetsplats som vi jobbade på så fanns det hela tiden olika typer av tävlingar för att ”uppmuntra” oss säljare för att göra så bra jobb som möjligt.
Det visade sig att jag vann allt från att åka på en uppblåst soffa efter en motorbåt, resa till Barcelona och andra små vinster, men framför allt massor av vin. Det är nämligen så att vin kostar inte så mycket och därför användes vin och öl som vinster. Så varje fredag gick coachen i varje team runt och frågade om man vill ha rött, vitt, rosé eller öl som vinst. En fredag kom jag hem med tolv flaskor vin och ett sex-pack öl. Tänkte att Thomas också skulle få något gott att dricka till helgen.
Anledningen till att det gick så bra var nog mycket tack vare att jag kunde snacka för min sak och sedan tycke många äldre män om min skånska. Efter att vi hade jobbat på företaget i åtta månader tyckte vi att nu fick det vara nog. Både jag och Thomas steg i graderna, men vi kände att ”sälj” var inte vår grej. Speciell för min del, jag var alldeles för snäll och ville hellre prata med folk.
Vi tog en sabbatsmånad för att komma fram till vad vi skulle göra. Det slutade med att från och med nu (mars 2016) skulle Thomas ägna sig åt sitt företag som webbdesigner. Jag hittade ett annat jobb som jag kunde utföra hemifrån och till en början blev det att jag bokade in sotningar. Det höll inte i längden eftersom jag var återigen för snäll. Därefter blev det mötesbokningar, men det var tvungen att sluta med eftersom arbetsgivaren inte höll vad han lovade.
Under den tiden började jag arbeta som frilansskribent vid sidan om och det håller jag fortfarande på med. Så nu år 2019 försörjer jag med helt och hållet på att skrivande och arbetar för olika arbetsgivare som ser till att jag har texter att skriva. Fast drömmen är att jag kunde få ett fast jobb som skribent och inte vara beroende av hur många texter det finns att skriva.
Men det kanske blir så en dag för jag är öppen för alla förslag så länge jag kan försörja mig på att arbeta hemifrån. För min och Thomas dröm är att skaffa oss en husbil för att bege oss ut i världen på äventyr eftersom vi har nog lite ”nomad”-blod i oss.
För livet är för kort att bara vänta på döden och det finns så mycket som ska upptäckas.
Till slut…
Hade jag inte varit modig nog att ge upp mitt ”Svensson-liv” och provat på de alla saker som kom i min väg så hade jag inte varit den kvinna som jag är nu. Mitt självförtroende är så mycket bättre och alltid redo för nya äventyr. Jag ser på livet från ett helt annat perspektiv nu jämför med innan. Dels har jag ett helt nytt underbart liv i Spanien, då barn och barnbarn kommer och hälsar på med jämna mellanrum. Vi bor i en helt underbar lägenhet med en stor terrass med utsikt mot Medelhavet och pool, så jag klagar inte.
Det största är ändå att jag har fått gjort en inre resa som heter duga. På detta sättet har min brors död fört något gott med sig och gett en mening. Jag saknar honom varje dag, men jag vet att han finns där och vakar över mig. Visst har det varit både på gott och ont med att flytta till ett nytt land. Då man ska lära sig ett nytt språk, nya seder och lagar, men jag ångrar mig inte alls!
Hoppas att du har blivit inspirerad och också vågar att förverkliga din dröm. Du behöver inte göra lika stort steg som jag, utan du behöver bara börja med ett steg, sedan går det av sig självt till slut. Detta kommer gör att du kommer känna dig som en och vara en Queen!
Det jag egentligen vill ha sagt är att du måste våga för att vinna!
Text och bild: Carina Johansson 
Vi på Queendom.se tackar för det här härliga och inspirerande gästinlägget. Har du några funderingar eller frågor till Carina så finns hon med i:
Vår Facebookgrupp här »
Vill du också göra ett gästinlägg?
Välkommen att kontakta oss på: info@queendom.se