Otåligt smattrar jag med fingertopparna mot laptopen och dokumentet ligger hånande vitt och oskrivet på bordet framför mig…kom igen då, fyll mig, fyll mig med ord!! Du som säger att du älskar att skriva, gillar att roa med dina funderingar, formuleringar och din briljanta självironi, du som säger att du KAN skriva!! Dokumentet hånar mig, triggar mig.

Vi har haft jul och nyårshelg och är nu äntligen över på andra sidan, den ljusa sidan där vi har våren och sommaren! Underbart…fast jag känner mig lite snuvad på snö, kyla och vinter, kanske den kommer kanske inte, numera vet man faktiskt inte. Förr visste man, eller hur?! Men det är nya tider nu…

Förr…när var det? Borde jag kanske presentera mig? Jag är Quinna förstås, 50++, skild, omgift med ny man, 2.0!! Två egna vuxna barn, och tre vuxna bonusbarn och en tjejliga på 4 barnbarn, vår ”tiramisu”. Vi har också två hundar, substitut till gemensamma barn om ni så vill men också ett utav mina stora intressen, min rehab och mina sängvärmare. Vi bor vid havet, arbetar några år till men njuter mer och mer av fritid och ledighet…karriär är överflödigt numera, familj, vänner, natur och att vara frisk är min nya karriär och jag jobbar hårt på den!

Jag är politiskt ointresserad, vet inte riktigt vart jag står…men det vet ju inte våra politiker heller så det kanske har sin förklaring. Jag är för långsiktighet, rättvisa, empati och omsorg om de svaga. Jag är för klokhet och sunt förnuft. Vart ställer det mig i den röd, gul, blå och gröna röran?!?! Och vilken betydelse har det…egentligen? I politiken? Jag kan ju välja för MIN och MINA käras del, att leva MITT liv efter de deviserna, visst?!

Jag har gått från att vara en osäker, rädd, hunsad person utan självförtroende till en säker, trygg person som tror på min egen kraft, mitt självförtroende är idag intakt och starkt! Mycket har hänt som fått mig att nå detta, inte bara min ålder och erfarenhet. -Du har upplevt så mycket säger mina vänner, ja kanske det! Jag har bl.a. arbetat som modell, fick mina två barn i tidig ålder och efter skilsmässa från barnens far har jag ganska självständigt lyckats, trots alla odds, få dem att bli två fina vuxna människor att vara stolt över. Jag har varit med i ett dragracing team, bodde i ett hus några somrar som ägdes av en tidningskung och jag fick skriva kåserier i hans tidning, haft ett distansförhållande med en 13 år yngre Irländare, bytt jobb flertalet gånger efter skilsmässan, bytt hemstad flera gånger, löneförhandlat, hållit föredrag för flertalet personer. Jag har kämpat mot Socialtjänst, CSN och skola för min närstående med en speciell funktionsstyrka, och t.o.m. ”vunnit” just det slaget! Jag har tränat min kropp så att den från att ha varit värkande och knappt promenad duglig till att den känns frisk och stark och de flesta värktabletterna är slängda! och jag har nätdejtat och lyckades på första försöket (!) att träffa mannen som är min nuvarande man, min bästa vän, och jag är lika kär i honom nu som då för 20 år sedan när jag träffade honom.

Och jag är både stolt och förvånad över vad jag åstadkommit hittills i livet, och vem jag valt att bli!

Så, det blev några ord till sist ändå. Vi ses nästa vecka, hoppas jag!!

Kram på er quinnor!

//Gunsan