Den franska sjukvården
En rapport av Eva Frigren, Sainte-Maxime, Frankrike
Läkarbesök
Denna vecka har det bl.a. varit dags för diverse läkarbesök. Det första var till kardiologen. I Frankrike rekommenderas alla över 55 år att var 5:e år kontrollera både EKG och ultraljud av både hjärta och halskärl . Allt betalas av franska försäkringskassan. Check, allt var ok i denna regionen.
Nästa stopp var hos allergi- läkaren dit jag tog med mig röntgenbilder på både lungor och näsa/svalg.. Jag är pollenallergiker och har fått värre problem sedan vi flyttade hit så jag ville undersöka om jag kan ta sprutor/ medicin för att minska min allergi. Det visade sig efter ”prick- testet” att jag har flera allergier så han skickade mig till stadens laboratorium för att ta blodprov och exakt ta reda på vad jag är allergisk emot innan eventuell behandling kan påbörjas.
Korta väntetider
I Frankrike finns det inte vårdcentraler som de i Sverige. I vår lilla stad som har ca. 14.000 invånare har vi minst 10 allmänläkare, flera specialister t.ex. barnläkare, ögonläkare, hjärtläkare och hudläkare. Dessutom ett 20-tal sjukgymnaster och många sjuksköterskor och även röntgenlab, blodprovslab och självklart gynekolog.
Alla har sina egna ”cabinet”, mottagningar, och ibland delar flera yrkesgrupper på samma cabinet. Alla har dock sina egna kontor/mottagningsrum. Detta gör att väntetiderna är korta, ibland får du tid samma dag och allt är styrt av franska staten .Jag tycker och alla med mig, att det franska systemet slår det svenska med hästlängder. Det enda negativa är att alla läkare är lika dåliga på engelska som fransmän är i regel vilket gör mig ännu mera motiverad att lära mig franska flytande. Det är svårt nog att förstå läkarspråk även på svenska .
Poolparty
Sommaren kom på besök på tisdag och då hade vi säsongens första poolparty , eller bassängfest som en kompis kallar det 🙂
Först lunch, rosé och sen kaffe och bad . Tre modiga män vågade sig i och vi andra doppade tårna iallafall , haha.
Franskakurs och skyddshelgon
Franskakurs på torsdag och på fredag bar det åter till St. Tropez. I vårt län, Var där även St.Tropez ligger, firar man sina lokala skyddshelgon. Detta firas i den sk bravaden i dagarna 2 med dans,musik och fest. Vår stads skyddshelgon heter Sainte-Maxime och är en kvinna. Hon har ju även gett namn till vår stad. och i St.Tropez finns ju deras skyddshelgon, en man som också namngett byn.
Vi var 9 glada som samlades i St.Tropez på förmiddagen..St.Tropez har bara 5000 fasta invånare men denna tradition drar folk från när och fjärran. Bravaden i Troppan är över 500 år gammal, den äldsta i regionen och enligt min mening den mest sevärda. Efter gudstjänsten på morgonen så bär man en replika av sitt skyddshelgon och går i parad genom hela byn med flera hundra deltagare.
Många klär sig i rött och vitt, som är St. Tropez’s färger. Rödvita blommor syns överallt och barnen är självklart med= lediga från skolan. Lite shopping samt gemensam lunch sittandes i uppförsbacke på en gaturestaurang gjorde en redan trevlig dag ännu bättre.
Vandring till stöd för bröstcancerforskningen
På söndag deltog vi och några vänner i en 6 km vandring till stöd för bröstcancerforskningen. En lokal vingård arrangerar denna vandring varje maj sedan 5 år tillbaka. Man anmäler sig på nätet, betalar anmälningsavgift varav 50 % går till bröstcancerforskning och sen väl på plats så får man goodiebag med bl.a. rosa t-shirt, smink och vin.
Män får deltaga men bara som ” bihang ” till kvinnor. Som man kan du inte anmäla dig själv utan i mitt fall anmälde jag mig +1. Älskar det systemet, kvinnor först !! De får ju heller ingen goodiebag men vad ska de med smink till 🙂
Bisous från Eva i Sainte-Maxime
Text och bild: Eva Frigren