Veckans krönika

Omåttlig, trött och pinsam

-Du måste se till att få ut många visitkort nu när du är i Borås sa Bossen, och ta på dig tröjan…det vore ju läckert om du fick ett litet samtal med stjärnan också, det fixar du Nisse!! -Inga problem svarade jag självsäkert, det fixar jag!

Jag låg hela natten innan showen och funderade på hur jag skulle göra för att komma så nära stjärnan som möjligt. Jag förstod att det skulle bli svårt men inte omöjligt enligt mitt sätt att se på saken, jag måste bara kommer på hur det ska gå till. Jag låg vaken nästan hela natten och funderade och smidde planer. När morgonen grydde så trodde jag mig ha kommit till en bra lösning på ”problemet”.

Så var jag då äntligen på väg till Borås, min gamla hemstad, om några timmar var det dags. Biljetterna hade vi beställt för flera månader sedan, vi i detta fallet var jag och min kära svägerska. Vi började med en god middag hos henne, och något (ev. några) glas vin. Jag började verkligen känna mig på festhumör, det här skulle bli så kul. Upprymda av vinet och förväntansfulla inför kvällens show, spelade vi gamla goa låtar från stjärnans glansdagar på 80 – 90 talet och vi tog t.o.m. några danssteg i familjens vardagsrum till Picadilly cirkus m.fl.

Efter ett tag var det dags att ringa efter taxi, jag tror inte att jag har beställt eller åkt taxi på två decennier! Och det var verkligen inte det lättaste, jag var tillslut tvungen att ringa till min dotter som hade ”Taxiappen” (!?!), så sent omsider rullade en taxi fram utanför huset.

-Mot Åhaga, vi har lite bråttom sade vi i kör jag och svägerskan när vi väl satt oss i bilen. Chauffören tycktes inte alls ha hört vad vi sa för han körde LUGNT genom staden mot söder och Åhaga. Jag tittade nervöst på klockan och kände att jag satt och hoppade lite i sätet, hittade han inte gasen!?

När vi tillslut svängde in framför den gamla upprustade byggnaden såg jag en bred kö, av mestadels kvinnor uppsnofsade och tjusiga kanske lite lätt salongsberusade, ringla sig fram mot ingången. Vi hamnade så klart längst bak. Bossens ord ekade i huvudet -Bra om du får ett litet samtal med stjärnan!! Nej, det här funkar inte, jag kan inte stå här längst bak i kön och låta tiden och möjligheten gå mig förbi tänkte jag. -Kom sa jag och tog min svägerska under armen, vi måste in nu! -Men? svägerskan försökte få en syl i vädret men jag bara drog med henne samtidigt som jag kryssade mellan kvinnorna och några få män, framåt i kön. – Såja, sade jag högt med lite myndig röst, håll kön iordning nu så kommer ni snart in…jag pekade med hela handen, alla kommer att komma in men ni behöver inte trängas! Jag banade väg, och snart var både jag och min något förlägna svägerska före de flesta i kön och efter biljettvisning rusade jag in och tittade mig omkring. Där, vi hittade våra platser och svägerskan satte sig ner, hon drog ner sin hatt lite framför ansiktet som om hon ville skyla sig?! – Vem gömmer du dig för?!

Jag hann inte vänta på hennes svar för det var nu jag måste genomföra min backstage plan! – Vänta här, jag måste bara på toa! Jag rusade fram mot scenen, först på högra sidan men där fanns ingen ingång, så jag smög försiktigt tillbaka nedanför scenen till vänstra sidan och DÄR hittade jag en liten ingång till baksidan av scenen.

Jag krånglade mig in och såg några väskor och bord och stolar, på borden stod några halvurdruckna drickaflaskor och en sminkbox framför en spegel. Jag tittade mig omkring och hörde röster lite längre in bakom scenväggen, jag tog mig försiktigt men målmedvetet fram mot rösterna – då plötsligt släcktes lamporna!!! Det blev mörkt och jag hörde hur musiken drog igång i lokalen. Showen började!!

Shit, shit!!!

Jag såg inte så mycket i dunklet och skulle precis vända mig om för att lämna mitt gömställe för att gå ut till min plats när jag hörde en röst – Du! Du där! Jag vände mig förskräckt om, och där var hon!!! Jag stod blickstilla och blev nog både kritvit och röd i ansiktet om vart annat, nu var det rökta fläsket stekt (eller vad man nu säger), om hon blev irriterad över mitt övertramp hur skulle jag då få en intervju!?!

Jag skulle precis pressa fram någon bra och urskuldande ursäkt om hur jag gått fel och fråga var toaletten låg när hon sa -kan du hämta en kopp kaffe till mig!? Vände på sina höga klackar och lämnade mig! Där stod jag hur snopen som helst, med hjärtklappning och svetten rinnande utmed pannan!! Snacka om att stå med skägget i brevlådan, Puh….

Jag satte mig ner bredvid svägerskan ungefär samtidigt som Pernilla klev fram ur Christina Scholins vagina. Vilken påfrestning, herregud hon kunde ju ha blivit skitförbannad på mig och då hade ju min chans att imponera på bossen flugit sin kos som en flyttfågel på hösten! Bara den skillnaden att den inte hade återvänt igen!!!

-Gunilla, Gunilla…har du SOMNAT!??

Jag öppnade sömndrucket mina ögon, och kved lite av den stelhet som min obekväma halvliggande ställning i stolen under nära två timmar gett mig och drog med handen bort säcklet som runnit utmed mungipan -VA!!??

Jag såg mig omkring, massor av människor som reste sig upp ur sina stolar och började i sakta mak gå mot utgången. Showen var SLUT och jag hade sovit mig igenom hela alltet. Jag kände hur paniken spred sig i kroppen, men herregud!!! Inget samtal med Pernilla och ALLA visitkort kvar i fickan, inte kunde jag dela ut dem till de två biffiga vakterna som nu var de enda som fanns kvar i lokalen förutom mig och min svägerska.

Och jag som lovat bossen…