Symtom och tecken på en kvinnlig hjärtinfarkt

Ungefär 40% av alla hjärtinfarkter drabbar kvinnor. Symtomen kan komma smygande och vara lätta att misstolka. I maj -2020 drabbades vår Jeanette på Queendom av en hjärtattack som hon till en början antog var en vanlig förkylning.

Några typiska symtom på att en attack kan vara i antågande är bröstsmärta, trötthet, andfåddhet, kallsvett och illamående men den kan lika ofta smyga sig på med diffusa och rent allmänna sjukdomssymtom. För att sprida kunskap frågade vi Jeanette om vi fick ta del av hennes minst sagt omtumlande upplevelse och det här är hennes berättelse.

Jeanette:

Jag vaknande och det småvärkte i halsen, kände mig trött. Trodde att jag kanske höll på att bli sjuk. På eftermiddagen gick jag och hämtade posten. När jag gick tillbaks orkade jag knappt ta mig tillbaks. La mig och vänsterarmen började göra ont.

Smärtan gick från axeln, ner i handen och smärtan bara ökade. Den gick sen ut till bröstet och när armen domnade så började jag tänka att det kanske var hjärtat. Satte mig upp och ringde först 1177. Rösten i luren sa det var 20 minuters kö men något inom sa: -Lägg på! Ambulansen var sedan där på ca 10 min.

Ilfart till Sahlgrenska med starka bröstsmärtor

De körde mig snabbt till Sahlgrenska där de väntade på mig och tog in mig direkt. Jag hade fått 12 ml morfin men det hjälpte ingenting. De sa att jag har en hjärtinfarkt och att de skulle gå in i venen i handleden och göra ballongsprängning. De vidgade 2 kärl till hjärtat. Smärtan gick över efter de gick in i kärlen.

När man låg på britsen hade de en stor skärm i taket och jag kunde se mitt hjärta och alla vener. Där venerna gick till hjärtat var det grått men när han sprängde så såg man blodet strömmar genom hjärtat igen. Blev alldeles varm i hela kroppen och jag trodde först jag kissat på mig men hade dock inte gjort det. Känns bara som det. Fick komma upp till intensiven på Sahlgrenska.

Frågade personalen om jag skulle ringa mina barn eller inte för kl. var över midnatt och det var en vardag men de sa att jag skulle ringa dem med en gång då första dygnet är kritisk och allt kan hända. Blev aldrig riktigt rädd då när det hände. Lite men höll mig konstigt nog lugn hela tiden. Gick bara upp och låste upp dörren, gick sen tillbaks och la mig! Koncentrerade mig på andningen. Visste att det var viktigt att hålla mig lugn! Blev dock lite skärrad när jag låg i ambulansen och han som satt bredvid mig sa något till föraren och strax efter hörde jag sirenerna och ambulansen krängde fram å tillbaks så jag förstod att han körde fort!

Rädslan kom först efteråt!

Dödsångesten kom första veckorna efter hjärtinfarkten

Första veckorna efteråt hade jag dödsångest varje kväll jag skulle somna. Bodde hos sonen de första 2 veckorna och till och från hos dottern då jag inte vågade vara själv. Har fibromyalgi och artros så har en del värk, men när värken sätter sig på axlar, armar och bröstet blir man orolig. På jobbet hade jag nattskift men fick gå över på dagen men just nu gör jag en bedömning av arbetsförmågan, och eventuellt kommer jag att bli omplacerad på grund av hjärtat.

Mitt hjärta slår inte så kraftfullt som det ska och så kommer det antagligen förbli och en del av hjärtats celler är döda på grund av syrebrist men jag hade ändå tur så är bara en liten del av hjärtat. Var sjukskriven i sex veckor. Jobbade sen 25% i 14 dagar och 50% 14 dagar.

Slutade röka gjorde jag med en gång och ändrade min kost. Men avslutningsvis: Jag fick ingen nära-döden-upplevelse men däremot en-nära-livet-upplevelse!!

Text av Jeanette Wiberg

Tveka aldrig att kontakta sjukvården vid minsta tecken på att en hjärtattack som kan vara i antågande. Det kan rädda ditt liv och minska risken för bestående skador.