I maj 2015, i Portugal (jag varnade er att mycket i mitt liv har med Portugal att göra) så bestämde jag och min man att flytta tillbaka till England. Ingen av oss ville lämna östra Algarve men ibland måste man ta ett beslut som är det enda och bästa – särskilt när det har att göra med hälsa.

Runt samma vecka som vi beslutet att resa tillbaka så kom min granne in på vår tomt och sa; Kicki, jag har en present till dig. Han visade mig en liten kattunge och berättade att en av hans två Jack Russels hade kidnappat henne och att hennes mamma naturligtvis inte ville veta av henne. Men … min granne räddade livet på Sissy så hon var någon vecka i hans sovrum och verkade må jättebra.

Jag sa NEEEEEEEJ, vi ska inte ha någon kattunge men min tuffa man, blev helt plötsligt en liten vekling. Jag fortsatte att kämpa emot men ha sa ja så den 17 maj kom grannen över med en box med kattsand, mat och leksaker och Sissy.

Kan man motstå en liten kattunge? Jag är en djurvän så jag gjorde mitt bästa för att hon skulle må bra.

Den 17 maj var den dagen då Benfika vann – typ Allsvenskan i Portugal – (bara för er som inte vet något om fotboll). Bilarna körde runt byn med signalhornen på full gång, flaggor, skrikande Benfika-portugiser ….. tänkte nästan att Sissy kanske skulle bli nervös.

Lite senare när jag tog upp henne – OK jag vet lite om djur, har haft ett flertal hundar – konstaterade jag att det var ingen tjej, det var en kille. Jag berättade det för min man och vi brast i skratt men bestämde oss för att kalla honom Benfika. Lite senare fick vi erfara att det blev hand räddning 😉

Benfika växte upp till en mycket stilig ung katt och han var så härligt rolig och han stal mitt hjärta … och även husses förstås!

Han lärde sig klättra i träd, sova under sin favoritbuske, rosmarin, lyckades ramla i poolen, kom hen med svansar från ödlorna, en liten mus och en morgon var mitt vardagsrum fyllt med fågelfjädrar plus en död fågel förstås, så han var en vild katt.

Han stal mitt hjärta även om han egentligen var en “boy cat”, älskade husse mer än mig och tror att det var därför Mike började kalla hon Ben-Ben, särskilt när de fixade poolen tillsammans, han satt varje eftermiddag och kollade in Mike när han jobbade.

Så kom de där veckorna när vi var tvungna att hitta ett nytt hem, och jag gick omkring med tårar i mina ögon … om ingen tar hand om Ben-Ben, sa jag till Mike, så betalar jag för ett pass till England … Mike typ svarade inte.

Mike kontaktade en kattorganisation, “Miau Cabanas”, och de tog foto av honom plus förklarade att vi var tvungna att lämna Portugal. Dagen efter ringde en underbar kvinna som heter Rita och sa; vi vill ha Benfika. Nu kommer vi till namnet – hennes boyfriend är Benfika fan 😉

Nu vet ni historien om hur Ben-Ben fick nya föräldrar och Mike och jag kunde i lugn och ro resa tillbaka till England.

Men historien slutar inte där.

Detta underbara par, Rita och Tiago, blev också våra bästa vänner så varje år reser vi ner till Algarve, träffar våra gamla vänner men framförallt umgås med Rita, Tiago och Ben-Ben. Han är fortfarande en boy-cat, älskar Tiago men han är en katt, så; He is playing his own games.

Tänkte att jag som omväxling skulle bli lite silly och tårdrypande – det är ju trots allt påsk. Fotona är det första och det sista jag tog av honom i vårt hem i Portugal.

Miau Queens för att ni läste om Ben-Ben, älskar er.

Text och bild: Kicki Forest