Det här med prestationsångest
Låt oss prata lite om prestationsångest och ”duktig flicka” syndromet och om vad det kan ställa till med. Alla lider som tur inte av det på gott och ont, men det hade på sätt och vis underlättat om alla förstod vad det egentligen innebär för den som plågas av det. För det är en plåga och leder inte så sällan till än värre problem om man inte lyckas tygla det redan på ett tidigt stadium.
Vad är prestationsångest?
Den kan nog se lite olika ut beroende av vem du frågar. Någon påstår att det är en känsla i upplevelsen att inte duga, att inte räcka till, en rädsla i att bli avslöjad och förödmjukad inför andra. Själv vill jag påstå att det där är något helt annat som har med självbild och självkänsla att göra och inte alls handlar om prestationsångest men som det i förlängningen absolut kan leda fram till.
För mig handlar prestationsångest enbart om att ställa höga och ibland orimliga krav på sig själv, inte baserat på vad någon annan tycker eller tänker.
För om jag någon gång känner mig nöjd med min insats, och ja det händer ibland, så spelar det absolut ingen roll vad någon annan tycker, Du kan säga att det är fel färg, fel form, att det är fult eller vad som helst, det kommer inte påverka vad jag själv tycker, jag kommer att vara nöjd med min insats, men jag kan absolut respektera att du har en annan åsikt.
Prestationsångest är med andra ord, höga krav på sig själv därför att du VET att du KAN, och du VILL väldigt gärna, ibland så mycket att allting går i baklås.
Att flödet inte vill komma igång eller lossna kan såklart även bero på andra saker, kanske är det brist på rutin, tidspress, eller efter en lång tids överprestation som helt enkelt får hjärnan att stänga ner i rent självförsvar.
Vad är det som händer?
Du har kanske en bild i huvudet om vad du vill ha sagt eller gjort och när man inte lyckas få ner det på papper eller vad det nu kan vara så börjar genast hjärnspökena viskas sinsemellan, du viftar bort dem, skruvar på dig, förkastar dina idéer och börjar om. Men snart är de igång igen.
– Det här blir inte bra, bättre kan du, vad kass du är, bit ihop och lös det nu osv… och så är det som hela hjärnan blir tom, och du får mer eller mindre panik för din oförmåga att sätta saker och ting på pränt.
Under de senaste åren har jag haft ett kreativt arbete som jag älskat för det mesta. Jag valde som vuxen att skola om mig till den kreativa, digitala världen och kände nästan direkt att det här var min grej. Allt var fantastisk kul och jag sprudlade av idéer. Jag älskade mitt jobb och var fullkomligt uppslukad av den nya världen som precis hade öppnat sig.
Men idag 15 år senare så kan jag nästan ångra att jag gav mig in i den världen. Allt ska gå, snabbt, snabbt och det finns ingen tid för att putsa och finjustera, vilket rimmar illa för en person som ställer höga krav på sig själv och sin yrkesstolthet. Man får lämna från sig ett arbete som man vet inte är perfekt, för det finns helt enkelt ingen tid. Sånt tär på den ”duktiga flickan”. Man vet att man kan bättre men kreativiteten behöver tid för att få blomma och man känner hur skaparlusten dör en liten bit varje gång det händer och man känner istället olusten som sakta kryper på.
Jag har stött på många väldigt duktiga människor vars kreativitet kört dem rakt in i väggen. Man tänker och vänder ut och in på sig själv, hela tiden på gränsen av sin kapacitet och till slut finns det ingenting kvar, hjärnan brinner och det blir kortslutning överallt.
Prestationsmänniskorna finns överallt, och självklart inte bara i den kreativa branschen. Du kan lika gärna jobba som receptionist, säljare eller som en journalist.
Vad kan man göra?
Själv tror jag det sitter i personligheten, att man alltid vill prestera och göra sitt bästa, vilket i grund och botten är en bra egenskap att vara stolt över. Det som inte är sunt är att låta hjärnspökena få härja fritt och börja knapra på lugnet och sinnesfriden.
Du är vad du tänker, är ett talesätt värt att ta fasta på.
För handen på hjärtat, du vet innerst inne att du är duktig, du kan! Det är enbart prestationsångesten som får dig producera negativa tankar. Med andra ord så vet du att det fungerar, att det faktisk är så att tankens kraft påverkar dig mer än något annat. Hjärnan är ett vanedjur som följer de upptrampade stigarna tills den blir tvingad att välja nya vägar och det går att med viljekraft och en fungerande strategi att ändra på dem och börja var snäll mot sig själv.
Nästa gång en negativ tanke dyker upp, bryt den direkt och tänk något fint om dig själv istället. Sätt upp lappar med positiva budskap och omge dig med människor som tror på dig och får dig att må bra!