Taggarkiv: Gott nytt år

Den förbannade och alldeles underbara JULEN

Jultraditioner

Min nuvarande man och jag, hade båda varsitt över 20 år långt förhållande bakom oss när vi träffades. Men innan jag träffade honom så hade jag och mina barn några väldigt jobbiga år. Det var så mycket som var nytt, och även om jag inte fungerade ihop med barnens far längre så var de första högtiderna utan det gamla invanda mönstret fruktansvärt jobbiga tyckte jag. Och första julen, ja den var verkligen tuff! Om jag ska vara helt ärlig så lyckades jag inte få till någon bra jultradition med mina barn efter skilsmässan! Dels så ville deras farmor och farfar såklart väldigt gärna fortsätta med SIN tradition, vilket innebar att barnen var hos dem antingen på förmiddagen eller på eftermiddagen på själva julafton.

Att stå bakom gardinen och se sina barn åka i väg på självaste julafton

Barnen var 16 och 13 år, så de fick själva välja. De valde såklart att åka till farmor och farfar första juleftermiddagen och kvällen, de var ju vana vid det. Jag minns när barnen blev upphämtade utanför vårt hus, hur ensam och ledsen jag kände mig, jag hade också velat åkt med hem till dem…det hade ju varit min tradition också sen flera år tillbaka! Jag saknade ju mina svärföräldrar och min svägerska och den invanda gemensamma traditionen med barnen. Jag vet att det högg i hjärtat och att jag grät där jag stod i fönstret bakom en gardin och såg dem kliva in i farfars bil. Men jag var glad att åtminstone barnen fick uppleva lite rutiner och julglädje. Det var allt annat i vårt liv som det var just då, efter skilsmässan, som en trasslig julgransbelysning ungefär. Jag var såklart hemma hos mina föräldrar och firade också, träffade bror med familj och åt julmat, tittade på Kalle och delade julklappar. Precis som det ska vara på en fin julafton. Men där fanns ändå en saknad, som försvann först efter några år och efter att nya traditioner hade kommit in i vårt liv.

Ville inte dra i barnen

Så träffade jag min nuvarande man och vi började ha våra jular med de gemensamma barnen på juldagen. Mina barn fick fortsätta träffa sin farmor och farfar på julafton, deras pappa var också där såklart. Min nya mans f.d fru ville ha deras gemensamma barn på julafton, det var DERAS tradition. Vi bestämde oss för att vara vuxna och inte dra i barnen. Vi ville att ALLA barnen skulle samlas, det var viktigt för oss, de flesta barnen bodde hemma då så det var inte så svårt. Vi bestämde att fortsätta samlas på juldagen, den dagen som min man hade haft som sin julafton med sina barn innan vi träffades.

Så har det fortsatt i säkert 15 härliga år, juldagen med hela gänget, ingen julmat utan i stället stek, oxfile eller något annat som vi alla gillar. Julklappar som sedan har blivit julklappslek när barnbarnen kom och de var de enda som fick julklappar. Juldagen har varit vår julafton.

I år blir det annorlunda

Men nu har barnen fått egna barn, våra fina barnbarn, och svärföräldrar, och en har flyttat flera mil bort liksom vi har gjort. Två av barnen har dessutom gårdar och djur de behöver ta hand om, så i år får vi inte ihop det längre! Det kändes förstås väldigt tungt, men så fick vi en inbjudan:
Jag och min man ska spendera julaftonen tillsammans med min mans X och hennes sen flera år tillbaka nye man, hemma hos dem! Med är förstås de nu vuxna barnen, deras respektive och de sex barnbarnen.

En felsägning är inte alltid av ondo

Jag har såklart träffat hans X och hennes sambo flera gånger t.ex på barnens födelsedagar och när barnen har tagit examen. Jag bröt isen första gången vi träffades då deras gemensamma dotter, min bonusdotter, tog examen och de höll festen hemma hos sig. Eftersom det var första gången som jag var bjuden till dem så hade jag utöver att jag hade en examensbukett till dottern också köpt en bukett blommor till värdinnan, alltså min mans X. Jag räckte fram buketten till henne när vi kom, med orden – och så blommor till väninnan! Haha, snacka om att bryta isen. Efter det förstod hon nog att hon inte hade något att frukta från min sida. Vi skrattade gott åt felsägningen, båda två.

Det blir bättre

VEM hade kunnat tro det för 20 år sedan?! Ja inte jag i alla fall, och inte min man heller för den delen. Men jodå så är det! Vägen hit har väl inte varit spikrak precis, men kanske kan vi ge inspiration eller åtminstone hopp åt någon som är där i början, vid den första förbannade julen med slitandet i hjärtat, tårarna, saknaden, ensamheten och missunnsamheten! Det blir bättre, ja t.o.m. bra om man bara ger det lite tid!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR alla underbara Queens

Queendom.se • Be a Queen of fucking everything! © Copyright - 2021