Låt oss prata lite om prestationsångest och ”duktig flicka” syndromet och om vad det kan ställa till med. Alla lider som tur inte av det på gott och ont, men det hade på sätt och vis underlättat om alla förstod vad det egentligen innebär för den som plågas av det. För det är en plåga och leder inte så sällan till än värre problem om man inte lyckas tygla det redan på ett tidigt stadium.
Den kan nog se lite olika ut beroende av vem du frågar. Någon påstår att det är en känsla i upplevelsen att inte duga, att inte räcka till, en rädsla i att bli avslöjad och förödmjukad inför andra. Själv vill jag påstå att det där är något helt annat som har med självbild och självkänsla att göra och inte alls handlar om prestationsångest men som det i förlängningen absolut kan leda fram till.
För om jag någon gång känner mig nöjd med min insats, och ja det händer ibland, så spelar det absolut ingen roll vad någon annan tycker, Du kan säga att det är fel färg, fel form, att det är fult eller vad som helst, det kommer inte påverka vad jag själv tycker, jag kommer att vara nöjd med min insats, men jag kan absolut respektera att du har en annan åsikt.
Att flödet inte vill komma igång eller lossna kan såklart även bero på andra saker, kanske är det brist på rutin, tidspress, eller efter en lång tids överprestation som helt enkelt får hjärnan att stänga ner i rent självförsvar.
Du har kanske en bild i huvudet om vad du vill ha sagt eller gjort och när man inte lyckas få ner det på papper eller vad det nu kan vara så börjar genast hjärnspökena viskas sinsemellan, du viftar bort dem, skruvar på dig, förkastar dina idéer och börjar om. Men snart är de igång igen.
– Det här blir inte bra, bättre kan du, vad kass du är, bit ihop och lös det nu osv… och så är det som hela hjärnan blir tom, och du får mer eller mindre panik för din oförmåga att sätta saker och ting på pränt.
Under de senaste åren har jag haft ett kreativt arbete som jag älskat för det mesta. Jag valde som vuxen att skola om mig till den kreativa, digitala världen och kände nästan direkt att det här var min grej. Allt var fantastisk kul och jag sprudlade av idéer. Jag älskade mitt jobb och var fullkomligt uppslukad av den nya världen som precis hade öppnat sig.
Men idag 15 år senare så kan jag nästan ångra att jag gav mig in i den världen. Allt ska gå, snabbt, snabbt och det finns ingen tid för att putsa och finjustera, vilket rimmar illa för en person som ställer höga krav på sig själv och sin yrkesstolthet. Man får lämna från sig ett arbete som man vet inte är perfekt, för det finns helt enkelt ingen tid. Sånt tär på den ”duktiga flickan”. Man vet att man kan bättre men kreativiteten behöver tid för att få blomma och man känner hur skaparlusten dör en liten bit varje gång det händer och man känner istället olusten som sakta kryper på.
Jag har stött på många väldigt duktiga människor vars kreativitet kört dem rakt in i väggen. Man tänker och vänder ut och in på sig själv, hela tiden på gränsen av sin kapacitet och till slut finns det ingenting kvar, hjärnan brinner och det blir kortslutning överallt.
Prestationsmänniskorna finns överallt, och självklart inte bara i den kreativa branschen. Du kan lika gärna jobba som receptionist, säljare eller som en journalist.
Själv tror jag det sitter i personligheten, att man alltid vill prestera och göra sitt bästa, vilket i grund och botten är en bra egenskap att vara stolt över. Det som inte är sunt är att låta hjärnspökena få härja fritt och börja knapra på lugnet och sinnesfriden.
Du är vad du tänker, är ett talesätt värt att ta fasta på.
För handen på hjärtat, du vet innerst inne att du är duktig, du kan! Det är enbart prestationsångesten som får dig producera negativa tankar. Med andra ord så vet du att det fungerar, att det faktisk är så att tankens kraft påverkar dig mer än något annat. Hjärnan är ett vanedjur som följer de upptrampade stigarna tills den blir tvingad att välja nya vägar och det går att med viljekraft och en fungerande strategi att ändra på dem och börja var snäll mot sig själv.
Nästa gång en negativ tanke dyker upp, bryt den direkt och tänk något fint om dig själv istället. Sätt upp lappar med positiva budskap och omge dig med människor som tror på dig och får dig att må bra!
Tungt och sorgligt när man blir utesluten ur diverse gemenskaper som kroniskt sjuk. Många blir tvungna att sluta sina jobb och sjukskriva sig på heltid. Plötsligt har man inga arbetskollegor. De andra på arbetsplatsen går vidare som om inget skulle ha hänt. Ingen hör av sig. Det är som om du aldrig ens arbetat där.
Vännerna har tröttnar en efter en på att du inte orkar och kan som förut. I längden blir det för tungt och för krångligt och obehagligt att ha med dig och göra. Nästan ingen hör av sig om inte du gör det först, och träffarna om dom blir av sker alltid enligt de friska vännernas villkor. Till slut orkar du inte höra av dig till de flesta av dina gamla vänner längre. Det blir för tungt att hålla uppe fasaden av att allt är som förr.
Längs med åren blir man allt ensammare eftersom man inte orkar knyta kontakter och upprätthålla relationer. Många är så upptagna med att kämpa mot sin sjukdom att de knappt hinner tänka på att ta kontakt med sina vänner.
Samtidigt känner många att ensamheten nästan är det enda som de orkar med. Man kanske alltid har varit väldigt social, men sjukdomen gör att man bara längtar efter att få vara ifred, eftersom det endast är då som man kan andas ut, vara sig själv och samla sina krafter.
Tyvärr är detta inte alls ovanligt. Det är tungt nog att inte klara av ett arbete, att förlora vänner och arbetskollegor och att inte orka med sin käraste hobby längre. Men att bli sviken av den som står en närmast och som man förväntar sig ska ställa upp när man verkligen behöver.
Det blir en massa ”nej tyvärr kan jag inte”, ”jag måste ställa in igen”, ”det skulle ha varit roligt men tyvärr går det inte” och så vidare i all oändlighet.
Att klara av att hantera motgångarna i den takt de kommer är helt otroligt starkt av den som är sjuk. Egentligen är det inte ens möjligt, men vad har man för val? Antingen fortsätter man att kämpa för att hålla humöret uppe eller så lägger man sig ner och dör.
När ens egen familj inte har förståelse och inte ens visar det minsta tecken på att vilja förstå en. Det är hemskt när en familjemedlem inte förstår att man inte har valt sin sjukdom, tror att man är lat och att man inte försöker sitt allra bästa för att må bättre.
Ännu värre är det när de får dig att känna dig som om du straffar din egen familj. När någon insinuerar att du bara hittar på och använder din sjukdom för att slippa det ena och det andra. När de får dig att känna dig urusel och värdelös för att du inte klarar av sådant som du tidigare klarade av.
Det är hemskt att bli beskylld för att man inte orkar umgås, sköta hushållet och barnen, inte orkar med renoveringsprojekt, inte orkar eller kan resa, förtjäna pengar, laga mat och så vidare. När någon i den egna familjen väljer att blunda för din sjukdom och ställer krav på dig lider du allra mest. Det kan vara allt ifrån din partner, dina barn, dina syskon eller dina föräldrar som sviker.
Det subtila alla gånger när det inte sägs rakt ut, utan man märker det genom subtila handlingar, underliggande meningar i saker de säger, ignorans och utfrysning. De låter dig inte vara dig själv och ger dig inget rum för att ta hand om dig själv.
Du blir jobbig.
De har helt och hållet missförstått konceptet kronisk. Du försöker att inte prata om din sjukdom, du vill inte älta den, men när omgivningen låtsas som om den inte finns och räknar med att du ska klara lika mycket som dem, måste du påminna dem. Att då få höra ja vi vet ”att du är sjuk” men du inser att de fattar ingenting. Fruktansvärt sårande att inte längre bli accepterad av sin familj när man råkat ut för något så tungt och allvarligt som en kronisk sjukdom. Hur ska man orka med sig själv om ingen annan gör det? Hur ska man våga tro på att man duger oavsett hur sjuk man är?
Tappar tron på kärleken när man insjuknar och blir lämnade av sina partners eller övergivna av sin familj och sina vänner. Det är otroligt svårt att våga tro på sig själv och tycka om sig själv igen. Man känner sig värdelös och förbrukad. Att träffa en ny partner känns långt borta. Vem skulle vilja ha mig? Vad skulle jag kunna tillföra i en relation, skulle jag orka? Att bli sviken igen, vågar jag?
Många lever med en överhängande skräck att bli helt ensamma till slut.
En kronisk sjukdom kan få dig att växa. Du inser vad som är viktigt i livet och det gör ofta att du växer ifrån folk. Relationer som du tagit föregivet visar sig vara giftiga och tärande. Det är skrämmande insikter att komma till. Du har svårt för småaktighet och att folk tar allt för givet. Det känns som ni lever i skilda världar.
Det är så sant som det är sagt. När en så hård prövning som kronisk sjukdom kommer visar folk runt omkring dig sina riktiga ansikten. Vissa är ynkryggar och mesar. Andra är trofasta klippor som aldrig sviker. Förhoppningsvis finns någon kvar att lita på, men de flesta är tyvärr oförstående och visar ingen vilja att ens försöka förstå. Det är en så otroligt jobbig insikt att komma till, men nödvändig. Många kroniskt sjuka blir tvungen att sörja många relationer som visade sig vara rakt igenom falska. Men att bli ignorerad av en familjemedlem är nog det allra värsta man kan råka ut för.
Om inga försöka att göra sig förstådd hjälper kan man till slut bli tvungen att avsluta relationen eftersom den tar mera än den ger, och som kroniskt sjuk har man ingen extra energi att ge av. Allt man ger dras av från hälsan och gör att man sakta men säkert mår allt sämre.
Alla som är sjuka behöver någon som finns där oavsett. Den som är sjuk har en kamp, det finns ingen som kämpar mer. Mot alla odds försöker du varje dag göra allt du kan för att leva ett så normalt liv som möjligt. Att hela tiden försvara sig, förklara allt, om och om igen. För de byts hela tiden ut läkare, handläggare och alla personer du måste ha kontakt med. Du måste hela tiden upprepa dig och vränga dig ut och in tar så mycket energi. Den finns ingen som inte varit riktigt sjuk som förstår hur jobbigt det är. Man skulle behöva vara frisk för att orka var sjuk för det krävs så mycket av dig. Det känns som om man vore en marionett, där andra människor styr över ditt liv och du själv kan inte påverka.
Du vet inte hur din framtid ser ut, ingen annan heller.
En text av Monica Andersson
Huden är kroppens största organ och sägs vara vår tredje ”njure” och en stor del av kroppens avgiftning sker genom huden. Med torrborstning ökar du och stimulera blod- och lymfcirkulationen och gör samtidigt din hud härligt mjuk och len.
Lymfsystemet består av lymfkärl som leder från kroppens alla delar in mot hjärtat och är ett viktigt organ för kroppens funktion och hälsa. Lymfsystemet transporterar bort överflödsvätska och slaggämnen och är viktig del av immunförsvaret.
För att lymfan ska aktivera optimalt behöver du röra på dig. Cirkulation stimuleras också genom massage, djupandning och torrborstning. Det är även viktigt att du dricker minst 1,5-2 liter vatten för att den ska bli mer lättflytande.
Lymfvätskan dräneras sedan genom att du kissar eller svettas.
Torrborstning gör du med fördel direkt på morgonen då den är energigivande. Den tar bara några minuter och blir snabbt en del av din morgonrutin.
• Ställ dig i duschen så är det enkelt att spola bort de döda hudcellerna som frigörs.
• Börja med fötterna där du borstar både undersidan och översidan.
• Fortsätt upp på anklarna, vaderna och runt hela benet fram till ljumskarna.
• Vidare till händerna och upp och runt armarna hela vägen till armhålorna.
• Borsta rumpan och så mycket som du når utav ryggen.
• På framsidan borstar du magen och bröstkorgen med rörelser som går medsols, mot hjärtat.
• Bada eller duscha som vanligt.
• Avsluta med att smörja in dig med en naturlig återfuktande produkt
Om du vill torrborsta ansiktet så använder du en ansiktsborste som är mjukare och speciellt anpassad för den känsligare och tunnare huden där. Du borstar då i mjuka cirkelrörelser över hela ansiktet och halsen och absolut inte för hårt.
Ytliga blodkärl och åderbråck ska du undvika att borsta helt och hållet. Var noga med att rengöra din borste regelbundet med tvål och vatten och låt den torka med borsten neråt.
Häromdagen kom detta mail från någon som vill vara anonym, och givetvis får hon det. Här är hennes historia om att må psykiskt dåligt.
Ända sedan tonåren så har jag lidit av depressioner i varierande grad. Det har handlar om att jag har varit allmänt ”nere” till att jag gjort suicidförsök. Under åren mellan det jag var 20 – 30 år mådde jag riktigt bra och livet rusade på, och jag gjorde och upplevde mycket.
När jag var strax över 30 så började jag på ett nytt jobb, det var en större industri där jag trivdes från första stund. Där fanns stora möjlighet att utvecklas för alla som ville. Jag har alltid haft väldigt hög arbetsmoral och jobbat i minst 120 %. Efter några års anställning, blev jag plötsligt sjuk och var en dag tvungen att lämna jobbet för att åka akut till sjukhuset för gallstensanfall. Väl på röntgen så upptäcktes en förändring i magen på mig som inte hörde samman med gallstenen. Cancer misstänktes. Nåja, som ni förstår så blev det ju massor med provtagningar osv under lång tid. Allt detta är en historia för sig, den handlar om hur bedrövlig galet det kan bli ibland inom sjukvården.
Efter 15 sorger och 7 bedrövelser (läs 9 månader) fick jag till slut beskedet att det var en godartad tumör. DÅ släppte all anspänning jag haft under denna tiden. Allt detta ihop med att jag jobbat som en galning i flera år och ännu hårdare och tuffare under tiden jag väntade på svar. Jag tog på mig all övertid jag kunde, var som ett ånglok på jobbet, allt för att slippa tänka. Samtidigt så hade jag och min man köpt lägenhet som vi renoverade och flyttade in i.
Resultatet av allt jag gjort mot mig själv blev att jag låg helt apatisk på soffan. Jag kunde inte ta tag i något, jag slutade äta och bara stirrade ut i tomma luften. Jag var givetvis sjukskriven ett tag men kom tillbaka så smått till jobbet.
Efter ett tag så var jag tillbaka i samma gamla vanor. Körde i 120 till mina arbetskompisar sa ifrån, dom t.o.m. kallade mig ”Duracellkaninen”. Visst var jag stolt över att göra ett så bra jobb på kort tid men det tog ett abrupt slut.
Jag blev sjuk jätteofta, förkylningar kom på löpande band. Jag fick oförklarlig värk, kunde inte sova på nätterna, ja var helt enkelt speedad. Så en dag satt jag bara och grät utan att veta varför, jag var så in i märgen trött. Jag gick till läkaren och han förstod ju genast vad som var fel, så han sjukskrev mig en längre period och gav mig medicin samt remiss till terapeut. Under denna period klarade jag inte ens åka med och handla, det kändes som hela butiken med dess människor rasade över mig. Under en period av 4 år så gick jag i terapi samt medicinerade. Försökte arbeta men till slut klarade jag inte mer än 25%. Så, det är bakgrunden till min utmattning som jag fortfarande dras med idag och troligtvis aldrig kommer bli av med.
Jo, man är nästan alltid trött, en trötthet som inte går att sova sig ur. Man har svårt att koncentrera sig, att läsa längre texter är omöjligt för hjärnan klar inte av att ta emot så mycket information. Det känns som om hjärnan är som ett blankt papper, tomt och vitt och man förstår verkligen inte alls vad det står. Ungefär som att läsa på ett helt främmande språk. Det är väldigt svårt att bestämma saker för man vet inte från en dag till annan hur trött man är då. Detta gör att omgivningen tröttnar på en. Jag tappar ord när jag pratar och när jag skriver försvinner det ofta bokstäver. Så om jag inte läser igenom det jag skrivit kan det se väldigt märkligt ut.
Depression är ju också mycket vanligt vid utmattningssyndrom, nu hade ju jag detta innan men har träffat andra som fått det efteråt. Efter att jag har varit och exempelvis handlat så måste jag vila. Alla ljud, intryck och människor är otroligt tröttande. Jag kan exempelvis inte städa, laga mat, handla och gå långpromenad med hundarna samma dag, utan jag måste dela upp allt så det blir lite varje dag.
Humöret pendlar upp och ner för att man är frustrerad över att inte klara av sådant som var enkelt förut. Enligt rehab personal som jag har träffat så är utmattningssyndrom likvärdigt med en liten hjärnskada, såsom vid en liten stroke så det är kanske inte så konstigt att det blir fel ibland.
Idag väntar jag på en större rehabutredning för att utreda min arbetsförmåga.
Vi på Queendom tackar dig för att du ville dela med dig!
Vill du också göra ett gästinlägg på Queendom.se? Välkommen att höra av dig till oss på info@queendom.se
Vänta INTE utan kontakta din vårdcentral om du tror att du har eller håller på att få utmattningssyndrom. Du kan också kontakta din företagshälsovård om du arbetar! Det är bra att söka hjälp tidigt om du har besvär som du tror beror på stress. Då kan du ofta undvika att bli allvarligt sjuk. Ju tidigare du får stöd desto snabbare brukar det gå att bli bra igen.
På vår FB-sida har vi vår underbara Elenor bl.a. tagit upp ett viktigt ämne:
ATT UNDERSÖKA VÅRA BRÖST OFTA! Tyvärr är vi många som slarvar med det, jag är en av dom.
NI vet när det dimper ner ett kuvert från sjukhuset och man öppnar det, och det står ”Nu är det dags för cellprovtagning”… puh. Jag tycker sånt är så jobbigt och tyvärr avbokade jag tiden mååååååånga gånger. Med facit i hand uppmanar jag alla kvinnor att inte avboka tiden! och jag har lovat mig själv att aldrig göra det igen!
Efter många gånger gick jag tillslut dit och gjorde undersökningen. Några veckor senare kom brevet……”du har grova cellförändringar och vi måste operera bort största delen av livmodertappen”!
Då kommer alla tankarna…Jag kommer dö i cancer, som min mamma gjorde när hon var 58 år,
vågar jag säga nåt till barnen och släkten, vad händer med barnen om jag dör. Ni vet alla frågor som man tänker.
Hur som helst det blev nya provtagningar innan operation. Operationen gick bra och ganska snabbt och nu har jag en pytteliten livmodertapp kvar.Sen var det kontroller varje halvår i några år efter det, en gång om året i nåt år och nu är det som vanligt, vanliga kontroller.
Jag är så tacksam att allt gick bra men lovar er hur jobbiga dom här undersökningarna än är kommer jag alltid gå.
Ja, vem behöver gå till en psykolog eller terapeut? Det första som dyker upp i huvudet är ofta psykisk ohälsa och att någon mår dåligt. Men det är självklart okunskap, så behöver det naturligtvis inte bara vara, det kan finnas många anledningar att prata och anlita en professionell behandlare, och precis som i USA och andra länder börjar det bli alltmer vanligt även här i Sverige att anlita och ta hjälp för många fler och andra syften.
En legitimerad psykolog har en femårig utbildning inom psykologi plus ett års praktisk tjänstgöring. En psykolog kan arbeta med alltifrån samtalsterapi och mental ohälsa till chefsutveckling och personalfrågor.
En legitimerad psykoterapeut har en grundexamen med minst 120 högskolepoäng från en utbildning såsom läkare, psykolog eller socionom. H*n har även en eventuell grundkurs inom psykoterapi (om detta inte ingick i grundexamen), minst två års arbetslivserfarenhet samt en vidareutbildning inom psykoterapi. En psykoterapeut arbetar med att bedriva samtalsterapi med människor i olika former.
Det är även vanligt att man blandar ihop benämningarna psykolog och psykoterapeut med psykiatriker. En psykiatriker är i grunden en läkare som har specialistutbildning inom psykiatri.
En psykiatriker kan bedriva samtalsterapi men arbetar oftast mer med diagnostisering och utredningar av patienter. Psykiatriker får, till skillnad från psykologer och psykoterapeuter, lov att skriva ut psykofarmaka såsom antidepressiva och ångestdämpande läkemedel.
Ja, det där kan känns lite rörigt men det kan vara bra att känna till skillnaderna.
Psykiska besvär av varierande grad men som ofta innebär tillstånd av nedsatt välbefinnande som till exempel oro, ångest, nedstämdhet eller sömnsvårigheter. Inte minst kan många av dessa symtom dyka upp när en kvinna går in i klimakteriet och hormonerna är i fullständig obalans.
Ett av de absolut vanligaste skälen till att personer uppsöker en terapeut är för att få bättre självinsikt om vem man egentligen är och där fokus för terapin delvis riktas mot händelser i det förflutna och hur de påverkar vem du är och fungerar idag.
Många upplever att de känner sig otillräckliga. Förutom att vi ska vara snygga och se bra ut ska vi dessutom ständigt prestera, både på arbetet och i privatlivet. Dessa krav har bidragit till att många människor känner att de inte räcker till och tvivlar på sig själva. Man kanske behöver lära sig att acceptera den man är med både brister och tillgångar.
Man ska inte underskatta vikten av att prata av sig. Kanske du bara vill ha en timme i veckan där du kan få vädra alla de tankar och känslor du har men inte vågar berätta för någon annan. I terapirummet är allting konfidentiellt och en terapeut kommer alltid att ha en objektiv inställning och vara icke-dömande till att som sägs.
Många som söker sig till terapi vill finna ut vad de verkligen vill göra med sina liv. Kanske du känner dig som allting går på rutin utan någon egentlig glädje? Genom en bättre självkännedom är det enklare att finna ut vad som verkligen känns viktigt och meningsfullt i livet.
I terapi kan du exempelvis arbeta med att bli en bättre talare, bli mer social kompetent eller hitta tekniker för att kunna studera längre. Att vilja utveckla en sida hos dig själv behöver inte betyda att den är problematisk i dagsläget, bara att det finns utrymme för ytterligare förbättring.
Inga förhållanden är helt problemfria. I de flesta fall går det att lösa problemen men ibland kan det kännas omöjligt. Då kan familjerådgivning hjälpa till att komma vidare och genom samtal medverka till bearbetning av samlevnadsproblem och konflikter.
I stort sett alla kommer någon gång att hamna i en kris. Krisen kan komma plötsligt eller utlösas av något som du har levt med en längre tid. En kris kan också uppstå vid en förlust, sorg, skilsmässa eller att något förändras mycket i livet. I samband med sorg eller ett svårt sjukdomsbesked är det vanligt att känna tomhet och förtvivlan.
Det är viktigt att komma ihåg att alla reagerar olika under en kris och kan genomgå faser i olika steg som inte följer en given mall.
Många chefer, tränare med flera borde definitivt ta hjälp för att bli en bättre ledare. En psykolog kan hjälpa en person med alltifrån att hantera stress till att bli en bättre lyssnare.
Du blir först inbjuden till behandlarens samtalsrum. Rummet består oftast av två bekväma stolar, ofta med ett bord emellan och en dörr att stänga så att samtalet kan ske ostört. Behandlaren presenterar sig och du får sedan berätta lite om dig själv och varför du har bokat samtalet. Behandlaren berättar om sitt arbetssätt och innan terapin börjar kommer du och din behandlare överens om vad du vill uppnå med terapin. Sedan samarbetar ni för att uppnå det målet.
Beroende på var du får hjälpen, och vad du söker för stöd kan behandlingen kallas för till exempel stödsamtal, motiverande samtal, krisbearbetning, psykosocial behandling eller samtalsbehandling. Du kan träffa en behandlare ensam eller tillsammans med andra.
Det är bra om du i förväg funderar på vad du vill ha ut av behandlingen och berätta det för din behandlare. Det ökar också chansen att behandlingen ska ge den effekt som du önskar. Men om du bara känner kaos, så kan lugnt lita på att psykologen tar ansvar för samtalet. Ofta gör du upp en plan tillsammans med behandlaren efter en eller ett par träffar.
Psykologen kommer att ställa frågor, men också uppmuntra dig att berätta fritt. Tempot i psykologsamtal är ofta långsammare än i andra samtal. Detta ger dig tid att tänka och känna efter. Psykologen vet att de frågor som ni tar upp inte har några enkla svar — det är därför ni hjälps åt att undersöka dem.
Det kan vara jobbigt att sätta ord på sådant som du i vanliga fall känner dig obekväm med att prata om. Behandlaren är van och förstår att det kan kännas jobbigt vid dessa situationer, och ansvarar för att samtalen blir givande för dig.
Det kan kännas ovant att öppna sig och lita på en främmande människa. Man kan känna ett tvivel på att man någonsin ska kunna må bättre eller att någon annan person ska kunna förstå ens problem. Ibland är det också så att man inte hittar en kemi med sin behandlare och om du känner att du gett det en ärlig chans utan att se en öppning, ska du självklart byta till en ny.
Du kan vara fullt engagerad i en aktivitet för att i nästa stund vara helt utan energi. Du är trött, men inte inte sovtrött, du är trött i huvudet.
Det gör att omgivningen ofta har svårt att förstå sig på vad det innebär. Det går exempelvis inte att ”skärpa sig” för att orka lite till. En del kan få mer ork genom att vila och sedan fortsätta. För andra är orken definitivt slut för dagen när den mentala tröttheten sätter in. Det är viktigt att hålla isär mental trötthet och depression, det är två olika tillstånd.
Alla situationer som innebär många intryck, exempelvis att träffa flera personer samtidigt, ljus, ljud eller stimmiga miljöer upplevs som påfrestande. För en person som är hjärntrött kan alla vardagssituationer vara krävande: att prata med familjen, laga mat, handla, läsa, titta på tv och arbeta. Att ta en fika med arbetskamraterna på rasten som för många är avkopplande kan vara oerhört tröttsamt för den som har hjärntrötthet.
För en del avtar hjärntröttheten efter en tid. För andra kan det kvarstå under många år eller resten av livet. Ett bekymmer med hjärntrötthet är att man ibland inte blir trodd, respekterad och lyssnad på, och det behöver man. Det är lätt att andra ställer krav på att man borde jobba eftersom man ser helt ok ut. Det är svårt att förstå sånt som inte är synligt.
Långvarig stress kan vara en av orsakerna och symtomen på ohälsosam stress kan komma smygande. Den drabbade kan ha fått många signaler under lång tid men valt att strunta i dem. Många fortsätter envist framåt utan att lyssna på när kroppen säger ifrån. Att uppmärksamma varningssignalerna är viktigt eftersom tidiga insatser kan förhindra allvarlig sjukdom.
Många av de symtom som stress orsakar är dessutom allmänna och kan tyda på att någon annan sjukdom ligger bakom. Hjärntrötthet är även vanlig bland personer som drabbats av stroke, traumatiska hjärnskador och cancerbehandlingar. Oavsett anledning är det viktigt att uppmärksamma den och söka hjälp.
Det forskas på hjärntrötthet. Flera testar nu olika mediciner för att minska hjärntrötthet. Meditation och mindfulness har visat sig ha viss positiv effekt på hjärntrötthet, i alla fall under den period det utövas.
Källa:
www.hjarnfonden.se
www.afasi.se
www.kurera.se
30 % av alla personer över 40 år har gallstenar. Det allra flesta har inga symtom. Om man har gallsten utan symtom så behöver man inte behandlas men har man upprepade anfall bör man överväga åtgärder i samråd med sin läkare. Risken att drabbas ökar med åldern och kvinnor drabbas oftare än män.
Galla bildas normalt i levern. Därifrån transporteras den via gallgångarna till gallblåsan och vidare till tolvfingertarmen. Gallan behövs för att fettpartiklar ska kunna brytas ned och tas upp i tarmen. Levern är kroppens främsta organ för avgiftning. Den försöker ta hand om allt vi stoppar i oss – mat, läkemedel, koffein, alkohol, nikotin – och kroppens egna avfallsprodukter från ämnesomsättningen. Små gallstenar kommer oftast ut den naturliga vägen men om en sten blir väldigt stor kan den blockera gallblåsans öppning eller gallgångarna och orsaka ett gallstensanfall.
Visste du att stärkelsesirap som finns i läsk, godis, bakverk, glass m.m. kan ge fettlever och samma skador som hos en alkoholist – fast man inte dricker någon alkohol?
De senaste åren har man kunnat läsa på diverse bloggar om en så kallad leverrening som du kan göra själv med bland annat olivolja och epsomsalt. Det finns dock en del kritiska röster som påstår att gallstenarna som kommer ut inte är gallstenar, utan en produkt av oljan och saltet. I det andra lägret står de som provat kuren och säger de absolut känner en förbättring efteråt.
Alla som vistas i Sverige under vinterhalvåret riskerar att få D-vitaminbrist. De som är mest utsatta är mörkhyade, överviktiga och äldre. För att hålla en bra nivå behöver vi ibland tillföra extra D-vitamin från oktober till och med april då solen inte riktigt räcker till.
Via maten
Vi får i oss vitaminet på två sätt: dels via maten, dels bildas D-vitamin i huden när vi är ute i solen. D-vitamin i mat får vi främst i oss från fisk. Till exempel innehåller lax, sill och makrill mycket D-vitamin. Mjölkprodukter, margarin, ägg och kött innehåller också en del D-vitamin.
Via solen
Under cirka 20-30 minuter en solig sommardag bildas 10.000 IE D-vitamin i huden av UV-strålning. Efter detta stängs produktionen av D-vitamin av även om du solar längre.
Vid användning av högre solskydd tar det längre tid för kroppen att ta upp D-vitaminet. Om du har SPF 15 måste du sola 7,5 timmar för att uppnå samma produktion av D-vitamin i huden som under 30 minuter oskyddat. Ett alternativ är att sola oskyddat 20-30 minuter och sedan ta på sig solskydd.
Solkräm hindrar upptag av D-vitamin, liksom kläder.
D-vitamin höjer blodets kalciumhalt. Vid överdosering av D-vitamin kan kalciumnivån bli för hög. Det kan leda till förkalkningar av olika organ, som lungor, blodkärl och njurar.
Personer som tar höga doser av vitamin D bör stå under uppsikt av läkare för att kontrollera blodets kalciumhalt. Gränsen för ett säkert dagsintag är satt med god marginal och biverkningar har inte setts förrän vid mycket höga doser (över 250 mikrogram /10.000 IE om dagen).
För några år sedan gjorde jag en djuprengöring av tandfickor och fick efter någon dag superont i lederna, speciellt handlederna vilket jag aldrig någonsin har haft tidigare, men det är något som jag fortfarande brottas med. Själv satte jag det i direkt samband med behandlingen. Det var en blodig och smärtsam behandling och min tanke var direkt att någon bakterie slunkit in i systemet och orsakat någon form av infektion.
När jag tog upp den misstanken med tandläkaren så trodde han inte alls på det, något sådant hade han aldrig hört talas om? Men efter några googlingar så hittade jag flera som i princip upplevt samma sak och än värre saker. Hur kan det då vara så fullständigt osannolikt för min tandläkare? Människor med hjärtproblem ska äta antibiotika innan de gör någon form av tandbehandling så att bakterier inte sprids till hjärtat, så varför är min teori så omöjlig?
När jag gjorde en research häromdagen så stötte jag på en i artikel på sidan kurera.se om ett samband mellan cancer och rotfyllningar.
”Många får kroniska besvär på grund av bakterier från rotfyllningar. Besvär som sedan leder till inflammationer, sjukdom – och förtida död. Rotfyllningar är den viktigaste orsaken till både cancer och hjärtinfarkt och den i särklass största orsaken till ohälsa. Det menar hjärtläkaren Thomas Levy som berättar att anledningen är att gifterna från bakterierna i rotfyllningarna bildar fria radikaler som ökar kroppens inflammationsnivå.”
Även på tandskadeförbundet kan man läsa:
”Rotfyllningar är riskabelt även om tandläkaren gör en korrekt och funktionell rotfyllning med ett biologiskt bra material. Anledningen är att tanden är död och att bakterier frodas i de så kallade dentinkanalerna som bland annat har till funktion att förse en levande tand med näring. Dentinkanalerna kan aldrig fyllas igen och därför avråder Tandvårdsskadeförbundet från rotfyllningar.”
På folktandvårdens hemsida kan man läsa:
”Även om man är noggrann och försiktig i behandlingen av tanden kan komplikationer under eller efter rotfyllningen uppstå. Exempel på detta är att infektionen återkommer, att ett instrument som man använder i rotkanalen går av eller att tanden går sönder.”
Ingenting om eventuella bakterier som kan sprida sig i kroppen. Däremot om att instrument kan gå av?!
Om det ska bli av så måste det vara enkelt, helst ingredienser som man redan har hemma. Ett annat tips är att inte ställa undan din blender, det finns en risk att det blir knöligt och jobbigt och så struntar man i det. Vill du vara extra hälsosam så kompletterar du med ett kokt ägg eller ett fröknäcke. Toppa gärna med fruktskivor, frysta bär och citronmeliss så får ögat sitt också.
Mixa och servera i ett högt glas.
2 dl lättfil
100 g fryst bärmix
20 g havre
Halvtina bären, mixa med fil och havre.
2 dl krossad ananas
1 dl mjölk
1 dl mild vaniljyoghurt
1 msk konc apelsinjuice
Mixa och servera i ett högt glas.
2 dl honungsyoghurt
2 dl mjölk
1 banan
2 tsk kakao
Mixa alla ingredienser till en slät dryck. Häll upp på glas och servera genast.
Kristina Roth som ligger bakom idén och är grundare för ön, insåg att det inte fanns någonstans där kvinnor kunde åka och bara slappna av. Så fort det finns en man i närheten kommer kvinnor ta på sig läppstift. Därför är tanken med ön att den ska vara helt mansfri. Det finns inte heller någon alkohol att beställa utan ska vara en plats som fokuserar på hälsa och välbefinnande.
Den privata ön som ligger gömd i Östersjön utanför Finlands kust, har något att bjuda varje kvinna, med dagliga fritidsaktiviteter som yoga, meditation, träningskurser, matlagningskurser och naturaktiviteter m.m.
Dock är det inte så att den kommer vara öppen för alla kvinnor, utan att man får ansöka om ett medlemskap och gratis är det inte heller. Priset för en vecka startar strax under 28 000:- men då är besöket all inclusive.
Låter det intressant?
Lymfsystemet är ett av kroppens största system, 70% av vätskan i kroppen är lymfa och transporterar bort överflödsvätska och slaggämnen och är viktig del av immunförsvaret. Alla lymfkärl leder in mot hjärtat.
Om man har problem med lymfsystemet har man problem med sitt immunförsvar, och man kan till exempel ha väldigt lätt för att svullna om vissa kroppsdelar som t ex ansikte och ben. Andra orsaker till problem med lymfsystemet kan vara blockeringar från ärrvävnad, hormonell obalans, mediciner som kroppen inte rensat ut eller borttagningen av lymfnoder på grund av cancerbehandling.
En mycket effektiv metod att få igång systemet är att börja torrborsta. Köp en lagom mjuk borste och ta till vana att borsta kroppen varje morgon innan duschen. Borsta hela kroppen med lätta tag, hela tiden mot hjärtat. Du kommer märka nästan direkt att du blir varmare i kroppen på ett behagligt sätt. Det tar bara några minuter och blir snabbt en skön vana som du enkelt inkluderar i dina morgonrutiner utan att tänka på det. Borsta varje morgon i tre månader, därefter räcker det med 2-3 ggr i veckan.
Borsta dock inte ansiktet, då kan man skada den känsliga huden. Undvik även åderbråck och ytligt liggande blodkärl. Efter duschen smörj in dig med kokosolja eller olivolja medans huden fortfarande är blöt.
Koka i 5 minuter. Sila bort kryddorna och drick varmt eller ljummet eller kallt. Denna dryck kan drickas i 21 dagar som en kur för att rensa lymfsystemet.