Taggarkiv: Jul

Den förbannade och alldeles underbara JULEN

Jultraditioner

Min nuvarande man och jag, hade båda varsitt över 20 år långt förhållande bakom oss när vi träffades. Men innan jag träffade honom så hade jag och mina barn några väldigt jobbiga år. Det var så mycket som var nytt, och även om jag inte fungerade ihop med barnens far längre så var de första högtiderna utan det gamla invanda mönstret fruktansvärt jobbiga tyckte jag. Och första julen, ja den var verkligen tuff! Om jag ska vara helt ärlig så lyckades jag inte få till någon bra jultradition med mina barn efter skilsmässan! Dels så ville deras farmor och farfar såklart väldigt gärna fortsätta med SIN tradition, vilket innebar att barnen var hos dem antingen på förmiddagen eller på eftermiddagen på själva julafton.

Att stå bakom gardinen och se sina barn åka i väg på självaste julafton

Barnen var 16 och 13 år, så de fick själva välja. De valde såklart att åka till farmor och farfar första juleftermiddagen och kvällen, de var ju vana vid det. Jag minns när barnen blev upphämtade utanför vårt hus, hur ensam och ledsen jag kände mig, jag hade också velat åkt med hem till dem…det hade ju varit min tradition också sen flera år tillbaka! Jag saknade ju mina svärföräldrar och min svägerska och den invanda gemensamma traditionen med barnen. Jag vet att det högg i hjärtat och att jag grät där jag stod i fönstret bakom en gardin och såg dem kliva in i farfars bil. Men jag var glad att åtminstone barnen fick uppleva lite rutiner och julglädje. Det var allt annat i vårt liv som det var just då, efter skilsmässan, som en trasslig julgransbelysning ungefär. Jag var såklart hemma hos mina föräldrar och firade också, träffade bror med familj och åt julmat, tittade på Kalle och delade julklappar. Precis som det ska vara på en fin julafton. Men där fanns ändå en saknad, som försvann först efter några år och efter att nya traditioner hade kommit in i vårt liv.

Ville inte dra i barnen

Så träffade jag min nuvarande man och vi började ha våra jular med de gemensamma barnen på juldagen. Mina barn fick fortsätta träffa sin farmor och farfar på julafton, deras pappa var också där såklart. Min nya mans f.d fru ville ha deras gemensamma barn på julafton, det var DERAS tradition. Vi bestämde oss för att vara vuxna och inte dra i barnen. Vi ville att ALLA barnen skulle samlas, det var viktigt för oss, de flesta barnen bodde hemma då så det var inte så svårt. Vi bestämde att fortsätta samlas på juldagen, den dagen som min man hade haft som sin julafton med sina barn innan vi träffades.

Så har det fortsatt i säkert 15 härliga år, juldagen med hela gänget, ingen julmat utan i stället stek, oxfile eller något annat som vi alla gillar. Julklappar som sedan har blivit julklappslek när barnbarnen kom och de var de enda som fick julklappar. Juldagen har varit vår julafton.

I år blir det annorlunda

Men nu har barnen fått egna barn, våra fina barnbarn, och svärföräldrar, och en har flyttat flera mil bort liksom vi har gjort. Två av barnen har dessutom gårdar och djur de behöver ta hand om, så i år får vi inte ihop det längre! Det kändes förstås väldigt tungt, men så fick vi en inbjudan:
Jag och min man ska spendera julaftonen tillsammans med min mans X och hennes sen flera år tillbaka nye man, hemma hos dem! Med är förstås de nu vuxna barnen, deras respektive och de sex barnbarnen.

En felsägning är inte alltid av ondo

Jag har såklart träffat hans X och hennes sambo flera gånger t.ex på barnens födelsedagar och när barnen har tagit examen. Jag bröt isen första gången vi träffades då deras gemensamma dotter, min bonusdotter, tog examen och de höll festen hemma hos sig. Eftersom det var första gången som jag var bjuden till dem så hade jag utöver att jag hade en examensbukett till dottern också köpt en bukett blommor till värdinnan, alltså min mans X. Jag räckte fram buketten till henne när vi kom, med orden – och så blommor till väninnan! Haha, snacka om att bryta isen. Efter det förstod hon nog att hon inte hade något att frukta från min sida. Vi skrattade gott åt felsägningen, båda två.

Det blir bättre

VEM hade kunnat tro det för 20 år sedan?! Ja inte jag i alla fall, och inte min man heller för den delen. Men jodå så är det! Vägen hit har väl inte varit spikrak precis, men kanske kan vi ge inspiration eller åtminstone hopp åt någon som är där i början, vid den första förbannade julen med slitandet i hjärtat, tårarna, saknaden, ensamheten och missunnsamheten! Det blir bättre, ja t.o.m. bra om man bara ger det lite tid!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR alla underbara Queens

Min barndoms jular

Så här i juletider minns man ju sina egna jular från när man var liten. Vi i vår familj, firade alltid hemma hos farmor och farfar på julafton.

Pappa hade 5 syskon med respektive som i sin tur hade minst 2 barn var, som alla ungefär 25 stycken samlades hemma hos Farmor och farfar som bodde i en tvårumslägenhet längst upp i ett trevåningshus.

En av pappas bröder och hans fru hade då inga barn, de hade en egen firma och de reste en del och köpte alltid spännande och roliga julklappar till oss barn. I övrigt så köpte alla till alla, så hela sovrummet var fullt av julklappar från golv till tak. De vuxna satt i vardagsrummet kring ett utdraget matsalsbord eller i soffan. Farmor och några av mammorna ordnade med julmaten och vi kusiner lekte och sprang omkring i köket, hallen och vardagsrummet. Jag minns inte att vi någonsin tyckte att det var trångt, bara fullt, gemytligt och härligt!
Sen åt vi, jag minns faktiskt inte vad som serverades och det var förmodligen för att jag då när jag var liten var ”besvärlig med mat” och troligtvis inte åt någonting av julmaten. Vi barn väntade mest på att jultomten skulle komma!

Men först var det alltså julmat, de vuxna satt länge och åt och pratade och skrattade. En liten nubbe till maten blev det nog också lite här och var. Och så väntade vi på Kalle Anka och Bengt Feldreich, då satt vi som tända ljus och tittade. En gång om året var det tecknat på TV och det var så exotiskt då tyckte vi, och vi var såå hänförda. Även de vuxna satt nästan tysta och tittade. Själva julklappsutdelningen tog sedan vid och det var alltid så spännande att gissa VEM som var tomte. För det visste vi, en del kusiner var ju lite äldre, att tomten han var inte på riktigt han var utklädd. Utdelningen höll på under lång tid och man hade alltid en stor hög med julklappar framför sig när den var slut. Då öppnades allt, papper och snören slets av och kartonger öppnades och ALLTID vad jag belåten. Man hade inte så många leksaker på den tiden så ofta hade man önskat sig något under en längre tid och det kunde ibland ta både ett och två år innan man tillslut fick det man önskat sig, om det var en dyr sak, men lyckan var ju desto större när man väl fick den!

Sen lekte vi barn i sovrummet hela kvällen tills vi somnade under bordet i vardagsrummet, i farmor och farfars sängar eller någon annanstans. Sen mindes man inte mer förrän man vaknade till någon sekund när pappa bar upp en för trapporna hemma och lade en i sin säng, där man snabbt somnade om.

På juldagen var det dags för julfirande nummer 2, det gick av stapeln hemma hos mammas syster Maud och hennes tre barn, alla några år äldre än mig. Det var två pojkar och en flicka, Monika. Monika var så snygg, hon var äldst och lite spännande på något sätt. Hon bodde i kollektiv och var politiskt engagerad. Mormor och morfar var också där. Maud hade ett stort hus i tre våningar som vi stojade runt i innan maten. Jag minns att vi alltid åt risgrynsgröt hos Maud, och att det låg en mandel i gröten. Den som fick mandeln skulle rimma och om rimmet var bra så skulle man bli gift. Jag vet inte om det var en tradition som bara fanns hemma hos Maud eller om fler hade den, men jag har aldrig hört talas om det. Det låg också en godispeng i gröten, den som fick den skulle bli rik.

Maud var så härlig, hon var änka och arbetade i en pälsaffär som en annan av mammas syskon ägde. Där köpte jag min mockakappa med fårpäls på 70-talet. Åh, vad jag älskade den. Maud hade så många spännande saker och hon hade också väldigt många böcker, hon läste mycket. Det var tufft för henne att ta hand om tre barn på egen hand, men det förstod man ju inte då. Hennes mat den var fantastiskt god. Maud skrattade ofta och hela hon gungade när hon skrattade. Hon var social, hade många vänner och en och annan fling vad jag förstår. Det är jag glad för. Jag tyckte om Maud väldigt mycket, och det allra bästa är att min mamma och pappa säger att jag är väldigt lik henne, i mitt sätt. Det gör mig stolt!

Åh vad jag saknar min barndoms jular ibland.

Queendom.se • Be a Queen of fucking everything! © Copyright - 2021