Min barndoms jular
Så här i juletider minns man ju sina egna jular från när man var liten. Vi i vår familj, firade alltid hemma hos farmor och farfar på julafton.
Pappa hade 5 syskon med respektive som i sin tur hade minst 2 barn var, som alla ungefär 25 stycken samlades hemma hos Farmor och farfar som bodde i en tvårumslägenhet längst upp i ett trevåningshus.
En av pappas bröder och hans fru hade då inga barn, de hade en egen firma och de reste en del och köpte alltid spännande och roliga julklappar till oss barn. I övrigt så köpte alla till alla, så hela sovrummet var fullt av julklappar från golv till tak. De vuxna satt i vardagsrummet kring ett utdraget matsalsbord eller i soffan. Farmor och några av mammorna ordnade med julmaten och vi kusiner lekte och sprang omkring i köket, hallen och vardagsrummet. Jag minns inte att vi någonsin tyckte att det var trångt, bara fullt, gemytligt och härligt!
Sen åt vi, jag minns faktiskt inte vad som serverades och det var förmodligen för att jag då när jag var liten var ”besvärlig med mat” och troligtvis inte åt någonting av julmaten. Vi barn väntade mest på att jultomten skulle komma!
Men först var det alltså julmat, de vuxna satt länge och åt och pratade och skrattade. En liten nubbe till maten blev det nog också lite här och var. Och så väntade vi på Kalle Anka och Bengt Feldreich, då satt vi som tända ljus och tittade. En gång om året var det tecknat på TV och det var så exotiskt då tyckte vi, och vi var såå hänförda. Även de vuxna satt nästan tysta och tittade. Själva julklappsutdelningen tog sedan vid och det var alltid så spännande att gissa VEM som var tomte. För det visste vi, en del kusiner var ju lite äldre, att tomten han var inte på riktigt han var utklädd. Utdelningen höll på under lång tid och man hade alltid en stor hög med julklappar framför sig när den var slut. Då öppnades allt, papper och snören slets av och kartonger öppnades och ALLTID vad jag belåten. Man hade inte så många leksaker på den tiden så ofta hade man önskat sig något under en längre tid och det kunde ibland ta både ett och två år innan man tillslut fick det man önskat sig, om det var en dyr sak, men lyckan var ju desto större när man väl fick den!
Sen lekte vi barn i sovrummet hela kvällen tills vi somnade under bordet i vardagsrummet, i farmor och farfars sängar eller någon annanstans. Sen mindes man inte mer förrän man vaknade till någon sekund när pappa bar upp en för trapporna hemma och lade en i sin säng, där man snabbt somnade om.
På juldagen var det dags för julfirande nummer 2, det gick av stapeln hemma hos mammas syster Maud och hennes tre barn, alla några år äldre än mig. Det var två pojkar och en flicka, Monika. Monika var så snygg, hon var äldst och lite spännande på något sätt. Hon bodde i kollektiv och var politiskt engagerad. Mormor och morfar var också där. Maud hade ett stort hus i tre våningar som vi stojade runt i innan maten. Jag minns att vi alltid åt risgrynsgröt hos Maud, och att det låg en mandel i gröten. Den som fick mandeln skulle rimma och om rimmet var bra så skulle man bli gift. Jag vet inte om det var en tradition som bara fanns hemma hos Maud eller om fler hade den, men jag har aldrig hört talas om det. Det låg också en godispeng i gröten, den som fick den skulle bli rik.
Maud var så härlig, hon var änka och arbetade i en pälsaffär som en annan av mammas syskon ägde. Där köpte jag min mockakappa med fårpäls på 70-talet. Åh, vad jag älskade den. Maud hade så många spännande saker och hon hade också väldigt många böcker, hon läste mycket. Det var tufft för henne att ta hand om tre barn på egen hand, men det förstod man ju inte då. Hennes mat den var fantastiskt god. Maud skrattade ofta och hela hon gungade när hon skrattade. Hon var social, hade många vänner och en och annan fling vad jag förstår. Det är jag glad för. Jag tyckte om Maud väldigt mycket, och det allra bästa är att min mamma och pappa säger att jag är väldigt lik henne, i mitt sätt. Det gör mig stolt!
