Taggarkiv: Krönika

Min barndoms jular

Så här i juletider minns man ju sina egna jular från när man var liten. Vi i vår familj, firade alltid hemma hos farmor och farfar på julafton.

Pappa hade 5 syskon med respektive som i sin tur hade minst 2 barn var, som alla ungefär 25 stycken samlades hemma hos Farmor och farfar som bodde i en tvårumslägenhet längst upp i ett trevåningshus.

En av pappas bröder och hans fru hade då inga barn, de hade en egen firma och de reste en del och köpte alltid spännande och roliga julklappar till oss barn. I övrigt så köpte alla till alla, så hela sovrummet var fullt av julklappar från golv till tak. De vuxna satt i vardagsrummet kring ett utdraget matsalsbord eller i soffan. Farmor och några av mammorna ordnade med julmaten och vi kusiner lekte och sprang omkring i köket, hallen och vardagsrummet. Jag minns inte att vi någonsin tyckte att det var trångt, bara fullt, gemytligt och härligt!
Sen åt vi, jag minns faktiskt inte vad som serverades och det var förmodligen för att jag då när jag var liten var ”besvärlig med mat” och troligtvis inte åt någonting av julmaten. Vi barn väntade mest på att jultomten skulle komma!

Men först var det alltså julmat, de vuxna satt länge och åt och pratade och skrattade. En liten nubbe till maten blev det nog också lite här och var. Och så väntade vi på Kalle Anka och Bengt Feldreich, då satt vi som tända ljus och tittade. En gång om året var det tecknat på TV och det var så exotiskt då tyckte vi, och vi var såå hänförda. Även de vuxna satt nästan tysta och tittade. Själva julklappsutdelningen tog sedan vid och det var alltid så spännande att gissa VEM som var tomte. För det visste vi, en del kusiner var ju lite äldre, att tomten han var inte på riktigt han var utklädd. Utdelningen höll på under lång tid och man hade alltid en stor hög med julklappar framför sig när den var slut. Då öppnades allt, papper och snören slets av och kartonger öppnades och ALLTID vad jag belåten. Man hade inte så många leksaker på den tiden så ofta hade man önskat sig något under en längre tid och det kunde ibland ta både ett och två år innan man tillslut fick det man önskat sig, om det var en dyr sak, men lyckan var ju desto större när man väl fick den!

Sen lekte vi barn i sovrummet hela kvällen tills vi somnade under bordet i vardagsrummet, i farmor och farfars sängar eller någon annanstans. Sen mindes man inte mer förrän man vaknade till någon sekund när pappa bar upp en för trapporna hemma och lade en i sin säng, där man snabbt somnade om.

På juldagen var det dags för julfirande nummer 2, det gick av stapeln hemma hos mammas syster Maud och hennes tre barn, alla några år äldre än mig. Det var två pojkar och en flicka, Monika. Monika var så snygg, hon var äldst och lite spännande på något sätt. Hon bodde i kollektiv och var politiskt engagerad. Mormor och morfar var också där. Maud hade ett stort hus i tre våningar som vi stojade runt i innan maten. Jag minns att vi alltid åt risgrynsgröt hos Maud, och att det låg en mandel i gröten. Den som fick mandeln skulle rimma och om rimmet var bra så skulle man bli gift. Jag vet inte om det var en tradition som bara fanns hemma hos Maud eller om fler hade den, men jag har aldrig hört talas om det. Det låg också en godispeng i gröten, den som fick den skulle bli rik.

Maud var så härlig, hon var änka och arbetade i en pälsaffär som en annan av mammas syskon ägde. Där köpte jag min mockakappa med fårpäls på 70-talet. Åh, vad jag älskade den. Maud hade så många spännande saker och hon hade också väldigt många böcker, hon läste mycket. Det var tufft för henne att ta hand om tre barn på egen hand, men det förstod man ju inte då. Hennes mat den var fantastiskt god. Maud skrattade ofta och hela hon gungade när hon skrattade. Hon var social, hade många vänner och en och annan fling vad jag förstår. Det är jag glad för. Jag tyckte om Maud väldigt mycket, och det allra bästa är att min mamma och pappa säger att jag är väldigt lik henne, i mitt sätt. Det gör mig stolt!

Åh vad jag saknar min barndoms jular ibland.

Ibland har jag huvudet under armen! Vilken sommar det blev!! Soliga dagar, härliga varma havsbad och blommor, tomater och andra grönsaker som växer så att det knakar. Sommaren då jag helt plötsligt blev hyresvärd! Jag och min man hade länge pratat om att hyra ut vår lillstuga nu när barnen har sina egna projekt, gårdar, […]

IT införandets ungdom och dagens Emojis

Att våga lita på datorn

Jag arbetade på polismyndigheten när jag för första gången kom i kontakt med en dator. Innan dess så hade vi s.k. kortlådor för att hitta den information vi behövde i vårt arbete. Det var kort, sorterade i en viss ordning över brott och brottslingar. Vi bläddrade i våra kort varje dag, antingen för att skriva dit något eller om någon ringde och frågade om någonting. Men så en dag installerades en dator, och vi skulle börja skriva in uppgifterna i datorn istället.

I början körde vi såklart dubbelt, vi vågade inte lita på att vi verkligen skulle hitta vår information i datorn. Förhör, anmälningar m.m. skrev vi på maskin, tre kopior fick vi fram genom att lägga karbonpapper i mellan. Vad skönt det skulle bli nu när datorn gjort sitt intåg i verksamheten, då skulle det inte bli så mycket papper i fortsättningen, vi hade ju hört talas om det s.k. papperslösa kontoret. Hur det blev med det vet vi ju!?

Stoppa mejlet!

Några år senare, då arbetade jag på en annan myndighet, läste jag mitt första mejl. Det var kul när vi först fick mejlprogrammet. Jag minns hur man skickade iväg ett mejl till någon kollega och sedan sprang fort till dennes kontor men andan i halsen – har du fått det?! Och hur imponerade vi blev av hur fort det gick.

På kontoret fanns en chef som hade ett förhållande med en av sekreterarna. Han och jag satt i rummen intill varandra och en dag kom han inspringande på mitt kontor – kan du hjälpa mig att stoppa ett mejl!!?? I samma sekund damp hans mejl ner i min mejlbox med ett pling, och i alla andras på kontoret också, det var en fin kärleksförklaring till sekreteraren och definitivt inte menat för alla! Han hade råkat trycka på ALLA istället för hennes namn!! Ingen fara skedd, de levde senare ihop i flera år, men det var något vi skrattade åt många år efteråt och jag gjorde faktiskt ett tappert försök och försökte läsa mig till hur man stoppar ett skickat mejl, som alla vet så går inte det. Det som är skickat är skickat.

Jag – en Stofil

Att vara en människa som levt innan både TV och Dator fanns gör mig till en fossil i ungas ögon. Numera har vi både mejl, sociala medier, wikipedia…ja i princip allt man kan behöva (och mycket mer som vi inte behöver) i våra datorer och mobiler. Tekniken utvecklas hela tiden.

Emoji

Vad är en Emoji? Så här säger wikipedia: Emoji är piktogram som används i elektroniska meddelanden och webbsidor för att förmedla en känsloyttring eller komplettera skriven text med information i bild.

De ursprungliga Emojierna var smileys, de enkla ansiktsliknande humörsymbolerna som spreds via ett datornätverk under senare delen av 1900-talet. Alltså lite mer vardagligt talat en smiley. Ursprungligen började dessa att användas i Japan i slutet av 1990-talet, men numer använder man emojis i princip världen över.

Världens äldsta emoji hittad

Första gången ordet emoji fanns med i en ordbok var 2013. En Slovensk forskare hade dock gjort en upptäckt som visar att användandet av emojis är nästan 400 år gammalt.

År 1635 fick advokaten Jan Ladislaides i uppgift att gå igenom den kommunala bokföringen. Advokaten var verkligen nöjd med siffrorna, så han ritade en liten cirkel bredvid sin underskrift när han godkände dem. Inne i cirkeln ritade han två prickar och ett streck – en bild som de flesta i dag skulle betrakta som en leende emoji. Ett leende ansikte godkände alltså bokföringen.

– Om det var precis så här världens första emoji kom till kan vi inte med säkerhet fastslå, säger Peter Brindza, chef för nationalarkivet i Trenčín. Det råder emellertid ingen tvekan om att advokaten 1635 använde ett leende ansikte vid sitt godkännande av bokföringen. ”Jag kan givetvis inte utesluta att det finns äldre emojis, som vi ännu inte har upptäckt. Men detta är utan tvekan en av de allra äldsta”, säger Brindza.

När du vill visa vad du känner

Emojis finns numera i form av hjärtan, stora smajlisar, grimaser med ihopknipna ögon och hängande tunga, en högröd djävul eller en ledsen emoji med en tår ur ögat för att bara nämna några. Alla är de symboler som vi använder för att fördjupa en känsla när vi skriver något eller för att förtydliga det vi skriver om. Hur tolkar du ett hjärta t.ex.? En kärleksförklaring, en vänlig gest eller vad? Allt har med sammanhanget i övrigt att göra och oftast blir det väl rätt och är ganska oskyldigt.

Bevismaterial

Men emojis är inte bara en rolig grej längre, i USA t.ex. har domstolarna mer och mer börjat använda emolis som bevismaterial! Ett uppmärksammat merikanskt fall är t.ex. där en person stod anklagad för sexhandel efter att han avänt emojis föreställande en krona, en högklackad sko och en påse pengar i ett meddelande till en kvinna. Enligt åklagaren skulle krona kunna vara en symbol för att mannen var en hallick, skon en symbol för prostitution och pengarna…! Eller boxningshandskar i kombination med andra yttranden mot någon som har kunnat vara ett olaga hot! Det gäller att vara försiktig. Mina ungdomar säger att det är mest vi ”äldre” som använder emojis, de unga använder det numera mycket sällan.

Här på Queendom används mycket hjärtan, vilket är helt fantastiskt, det visar bara vilken kärleksfull och härlig stämning vi har skapat här, tillsammans. Ett hjärta går väl knappast att missförstå!?

Gunsan// ❤️

Om veckans krönika och bakning

Det är inte så att jag misstror Nisse när det gäller bakning, nu när vi var i Varberg så hade hon bakat världens godaste vetebröd som kanske var det bästa jag ätit av bakverk på väldigt länge. Det var så saftigt och gott så det bara smälte i munnen. Ett recept som vi delat i i vår Facebookgrupp för ett tag sedan. Har du inte provat så gör det!

Men angående Nisses bakeri så är det som sagt inte smakerna det är fel på, utan när det ska stylas! När Nisse får feeling och går loss i sin kreativa fantasi så kan det bli precis vad som helst.

Vi har ätit semlor uppspetsade på grillpinnar, svarta pepparkakor med glitter eller som tårtan här ovan, där hon dessutom hade tagit ett bett i alla päronen, för att få till den rätta känslan av djurisk lust på ”Adam och Eva-tårtan” som verket kallades.

Själv hade kanske valt äpplen, men det vågar ingen människa påpeka när Nisse håller i kavlen.

Veckans krönika hittar ni här »

Till sommaren bakar jag äppelknyten

Jag är inte speciellt praktiskt lagd, men jag tycker nog inte att jag är helt handfallen heller! Jag kan t.ex. måla fönster, sy (raka) gardiner, klippa min storpudel vilket är en konst, sticka, åtminstone väldigt långa, halsdukar och laga hyfsad god mat, men när det kommer till att baka då brukar det sluta i mer eller mindre KATASTROF!!

Man kan inte misslyckas

Men oxe som jag är så envisades jag inte bara en utan två somrar med att jag SKULE lära mig baka! Först ut var att baka rulltårtor! – Man KAN inte misslyckas med rulltårtor sa alltid mina bakningskunniga väninnor när de bjöd på rulltårtor, läckra bakelser, hallongrottor, och annat smarrigt och självklart hembakat till kaffet. Naturligtvis var bakverken perfekta till både storlek och form också. Men jodå visst gick det att MISSLYCKAS – det lyckades jag med VARJE gång!!

En sockerbagare

Så en sommar för några år sedan bestämde jag mig för att nu skulle jag LYCKAS baka både fina och härligt goda rulltårtor om det så skulle kosta mig tio extra kilo! Några riktiga katastrofer blev det och tårar, och en och annan svordom då mina ”skapelser” åkte direkt ner i komposten! Men jag gav mig inte och det gick bättre och bättre ju längre sommaren förflöt och till sist var både jag och mannen nöjda! En sockerbagare här bor i vårt hus…liksom!

En rosa potatis

Tårtor var inte heller något som jag hade handlag för, så ingen pardon, sommaren efter blev det tårtor i parti och minut. Det blev tårtor av kletig och platt maräng, sneda jordgubbstårtor med massor av grädde på både tårta, bakbord, golv och händer! men mot slutet av sommaren lyckades jag faktiskt t.o.m. med konststycket att baka en grön marsipantårta, om dock en något lite ovanlig variant där tårtan istället för en ros pryddes med något rosa som mest påminde om en – liten rosa potatis! Men mannen var lycklig så klart för han älskar sötsaker.

Äppelknyten, rumpstek och kåseri

Hur som helst med envishet kommer man långt – Jag kan säga att numera kan jag faktiskt baka både riktigt goda rulltårtor och tårtor, även om det händer att vi fortfarande ibland illa kvickt måste kasta oss i bilen och åka iväg till bageriet innan gästerna kommer, med en misslyckad tårta slängd i soptunnan. Som idag, jag tänkte baka äppelknyten.

Men som alltid när jag ska göra något så tar jag i för kung och fosterland, jag satte TVÅ stora degar samtidigt, stekte en rumpstek till middagen och hade en plåt rotfrukter i ugnen, som om inte detta var nog var tvungen att skriva detta kåseri också!!! Ja, vad säger man…de blev inga fina äppelknyten i alla fall, det enda som knöt sig var min något lilla, lilla estetiska ådra när jag såg de färdiga missfostren – men goda var de i alla fall!

Till nästa vecka Quinnor!

// Nisse, med lite mjöl på näsan!

Tankar i gryningen

Är det så här det är att vara morgonpigg?

Jag vaknar upp tidigt för ovanlighets skull, klockan är knappt sju och jag stiger upp med ljudet av 8 tassar i släptåg. Ute är det så vackert, tyst och stilla. Tänk att morgonpigga människor får uppleva detta fina varje morgon. Vädret visar sig också från sin bästa sida, havet ligger spegelblankt, himlen är blå utan ett moln, och det är redan ljummet.

Jag gör i ordning lite frukost och sätter på kaffet, när det är klart tar jag med mig detta ut i trädgården där jag slår mig ner i en av trädgårdsstolarna som bara stått framme en dryg vecka! Det är fortfarande april men det känns som en sommarmorgon. Några nyvakna fåglar sjunger vackert och hundarna nosar runt i de morgondoftande buskarna och grästuvorna, vem vet vem som har varit här under natten och satt sina dofter, räv, rådjur…?

Lyckligt lottad

Jag vet att jag är lyckligt lottad, inte alla kliver ut på sin egen altan, går ut i den egna trädgården, inte alla har ett helt hav att blicka ut över, inte alla kan sitta och i lugn och ro och äta sin frukost och dricka sitt kaffe. Jag vet, och det har inte alltid varit så för mig heller. Men jag tillåter mig att njuta av nuet, låter mina tankar flöda fritt och låta sig skrivas ned.

Det gäller att greppa de ”lyckliga stunderna”, livet svänger och det går än hit och än dit precis som i visan.

Föga visste jag då

Det har snart gått 20 år sedan jag första gången satt just här och blickade ut över havet och njöt av den hänförande utsikten, föga visste jag då att jag så här två sekel senare skulle BO här och ha denna utsikt som vardag. Jag och min nuvarande man hade haft kontakt via en dating site några månader, vi var båda skilda sedan några år tillbaka.

Vi brukade bestämma träff på lördagskvällarna och vi hade några härliga timmar då vi ”pratade” med varandra över nätet, åt och drack vin, var och en hemma hos sig, men ändå så nära. Det var väldigt mysigt och vi skrev, skrattade och flörtade och blev mer och mer kära i varandra. Nu är vi lyckligt gifta och vår första lite längre date IRL var här nere i hans dåvarande lilla eternitstuga. Nu har vi rivit den och byggt ett gemensamt nytt hus och bor permanent här.

Man får inte glömma av att njuta

Plötsligt blir jag plågsamt medveten om att det var längesedan jag satt så här, utan mobilen i handen eller med datorn i knät och njöt av vår utsikt, man blir snabbt hemmablind. Nu tittar solen fram. Frukosten och även kaffet är slut, jag har sysslor i köket som väntar och jag har inte tid att sitta här och slöa längre…eller? Kanske har jag det, köket springer inte ifrån mig precis! Det är så sällan man tar sig tid för sådant som man faktiskt mår så himla bra av, som att sitta ner i stillhet och njuta av frisk luft, fåglars sång, naturens alla färger och bra tankar.

Ta lite tid du med, njut av din plats på jorden, gå ut i skogen, ut på gården, till friluftsområdet, din balkong, till trädgården. Gör något du tycker om idag. Själv ska jag tillåta mig att sitta kvar här en stund till, men först en påtår!

Gå ut och njut Quinnor //Kram

//Gunsan, tacksam

 

Jag nämnde i mitt första kåseri att jag en gång i tiden arbetade som mannekäng och fotomodell. Detta var i mitten på 70-talet och jag var omkring 17 år tror jag. Och idag när bossen inför den här fredagens kåseri lite buttert sa: – Nisse, nu vill vi ha Glam och Glamour…INGET om spyor, slem eller annat äckligt, inget om hundar…inte ens en enda tass!!!

Då kom jag på att jag HAR ju faktiskt levt ett ganska glamoröst liv en gång i tiden, om så bara för några månader!

Jag var en något blek och tanig tonåring, jag faktiskt så smal så höftbenen stod rakt ut, det var väl det enda som stod ut på mig på de tiden om man så säger och så hade jag breda axlar, var lång och mycket rak i ryggen (pga två steloperationer), ja, jag påminde ganska mycket om en galge i kroppen!

Mitt självförtroende då var inte på topp om man säger så, kanske pga den tortyrliknande korsetten som jag efter ryggoperationerna var tvungen att bära under ett helt år, dag som natt, eller för att när mina kompisar hade korta snygga midjetröjor och tajta jeans, hade jag mjuka byxor med resår i midjan och tunika!!

Tänk er själva, hur snyggt !?

Hur som helst en förmiddag när jag precis har duschat, knutit en handduk runt håret och endast bar en blå japaninspirerad morgonrock som jag fått av någon släkting som varit utomlands, ringde det på dörren. Utanför stod en man i 30 års åldern som tydligen ville sälja något, men han kom tydligen av sig när han såg mig!? Det slutade med att han frågade om jag ville jobba som modell!! Vi kom överens om att vi skulle träffas några dagar senare, jag skulle ha med lite olika klädbyten och han skulle fota mig.

Vi träffades i en park och det var inget konstigt med det hela, mer än att jag var lite för stel och osäker för att ge honom de bilder han hoppats på tror jag, för jag hörde aldrig av honom igen! Dock hade jag fått både lite blodad tand och självförtroendet hade hoppat upp ett hack!

Men något år senare fick jag en förfrågan på en klubb i Borås, det var några som skulle bilda en modellgrupp och åka runt i Sverige och visa kläder för ett klädmärke som hette Ball och var ganska… ball på den tiden. Jag tackade förvånat och glatt ja, och därefter följde en jätterolig tid då vi kånkade runt i några svenska städer och showade och visade kläder.

Med i gruppen var bl.a. MR Melodifestival himself Christer Björkman och Anette Eriksson som vi skrivit om här i Queendom tidigare.

Vi hamnade till slut på club Alexandra i Stockholm, och där blev jag ”upptäckt” en gång till och det ena gav det andra, jag blev kvar i Stockholm och fick en del modell- och mannekängjobb. Jag fick låna en lägenhet på Östermalm av en fotograf som skulle jobba utomlands några år, mot att jag vattnade hans blommor och tog hand om hans post! Finfin deal.

Jag och min kompis Catharina (också en queen) hade ”the time of our lives” där i Stockholm, och utforskade Stockholm på dagarna och festade på kvällarna. Jag hade fester ihop med t.ex. Pontus Platin, Magnus Uggla och Nils Landegren för att nämna några som vid den tiden var blivande ”stars”. Jag festade och dansade på kvällarna på club Alexandra där massor av kändisar också festade, jag träffade Sixten Herrgård och en fransk ”modelljägare” och blev erbjuden att följa med och prova lyckan i både Paris och London. Men jag kände mig lite som ”kusinen från landet” och var inte riktigt bekväm i den s.k. ”kändis-världen”.

Ni har säkert sett killen i TV-reklamen som lämnar sina föräldrar på landet för att åka till storstaden och försöka sig på modellyrket, han som ställer brandsläckaren i badrummet! tänk er mig i rollen istället så har ni det! Jag hade bl.a. dåligt lokalsinne redan då så när jag hade varit nere i centrum var jag tvungen att ta en taxi hem, annars hade jag inte hittat tillbaka till lägenheten igen.

Hur som helst så var det en jätterolig och spännande tid, och lärorik. Jag hade väldigt kul med BALL-gänget och skulle inte vilja ha denna tid ogjord för allt smör i Småland, och jag som av några killar i skolan kallats för både tjejen med ”protesen” och ”grabben” och ”stickan” – för att jag var så tunn, kände att ”stickan” nog hade en del att komma med i alla fall!

Ja, mer glamour och glam än så hade inte jag att bjuda på denna gång.

Gunsan//med en äggstra flärdfull påskhälsning!

 

Spyor och ”skit” i alla hörn

Alla ni som har hundar (eller barn för den delen) vet hur besvärligt det är när magsjukan slår till. Det blir både nattvak och extra städning av både golv och väggar i värsta fall. Och man lider med den som är sjuk för man vet hur fruktansvärd en magsjuka är för den drabbade.

Jag vaknar helt plötsligt mitt i natten av att hunden springer fram och tillbaka

De senaste fem dagarna har varit fyllda av oro, nattvak, telefonsamtal och mycket städarbete. Vår stackars stora vovve har varit så fruktansvärt dålig i magen. Visst har han tidigare haft problem med magen någon dag eller så, men den här gången var det mycket värre. Hur som helst hunden springer mellan ytterdörren och mig i sängen, flämtar och gnäller. Stegen mellan säng och dörr blir snabbare och snabbare och man inser att nu är det nog banne mig dags att gå upp.

Jag rusar mot altandörren och öppnar den snabbt med hunden i hälarna – han tränger sig förbi mig och rusar ut och snurrar runt, runt på gräsmattan innan han sätter sig och ”gödslar” mattan, om ni förstår vad jag menar. Sen käkar han massor av gräs och man bara hoppas att vi inte har hunnit in igen innan det kommer en kaskad av maginnehåll genom munnen också!

Diagnos – trolig magsjuka

Härefter följer flera dagar då jag torkar golv, tvättar trasmattor och handdukar, duschar hundrumpa och gör akutrusningar ut i trädgården med hunden för att han ska…ja, ni vet! om och om igen, dygnet runt! På femte dagen när vi inte får bukt med hund magen med de egna knepen som jag prövat: överkokt ris, kokt kyckling och vit fisk samt flera försök att få i hunden lite vatten ringer jag veterinären.

Han läggs in med dropp, och får mer mediciner och diverse andra behandlingar under dagen. Diagnos – trolig magsjuka! Veterinären berättar att det har härjat i vårat län under både januari och februari, för att sedan klinga av och nu öka igen. Inte visste jag att hundar också kunde få vinterkräksjuka! Jag får reda på att fler hundar i området också har varit dåliga i magen. Det smittar kraftigt hundar emellan, däremot smittar de inte oss människor, puh!

Utan hunden känns det tomt

Jag och den lilla jycken får åka hem ensamma och komma tillbaka och hämta storkillen framåt kvällen. Jag är som en utschasad trasa, men tänker på hur dåligt min vän där på djursjukhuset mår? Det känns tomt hemma med en hund. Jag lägger mig på soffan, jag har några timmars sömn att ta igen. Vår lilla vovve lägger sig på min mage och snarkar högt han med, undrar om han är orolig för ”storebrorsan”?

Hemma igen

Så är sjuklingen hemma igen och han börjar må mycket bättre. Han ska gå på skonkost i några veckor, få sin medicin 2 gånger om dagen i fjorton dagar och han kommer troligtvis att kräkas någon gång mer innan han är helt OK. Men inte har han klagat en endaste gång eller varit irriterad trots att han mått så himla dåligt – dessa fantastiska hundar!

Men precis när jag tror att allt är lugnt, innan jag hinner pusta ut så hör jag ett kluckande ljud utifrån hallen och när jag med trötta steg går dit så står den lilla hunden där och hulkar. Så var det dags igen! Dags att sätta på sig tålamodet igen då. Dags för magsjuk hund nummer två!! Vad är det man säger, en olycka kommer sällan ensam.

Gunsan, alltid hundälskare

Dags att lämna in semesteransökan

Dags att lämna in ansökan om semesterledighet påminde min chef häromdagen, redan!? Det är likadant varje år, man tycker att vintern knappt kommit till halvlek så är det dags att bestämma när man ska ha sina sköna lediga sommarveckor. Många familjer måste pussla och trixa för att få ihop sina dagar för barnens skull, eller för att det ska stämma med annat som man kanske har inbokat över sommaren.

Jag och min man har egentligen ingen att ta hänsyn till numera, och det är riktigt skönt. Vi har haft de där åren av anpassning då dagis har varit stängt, och vi har turats om med ledigheten för att barnen ska kunna vara hemma och lediga så länge som möjligt. Men den tiden är förbi.

Vad ska man göra på semestern?

Vi kan göra nästan precis vad vi vill och när vi vill också i princip, men vad ska man göra? Vi bor ju precis vid havet, så vi är gärna hemma om vädret är OK, men det är det ju sällan.

Sen är det ingen av oss som tycker om att flyga, så det blir inga sköna solsemesterresor till varmare länder heller. – Du får hitta på precis vad du vill säger mannen då vi sitter och diskuterar just den här kommande semestern över en kopp te. Ja, fast inom rimliga gränser förstås.

Tänk att få dricka vatten ur rena bäckar

Alltså, alla som känner mig vet att jag älskar att umgås med hundar. Och min drömsemester vore kanske att åka någonstans och vandra tillsammans med mina två jyckar och min man. Tänk att gå upp tidigt på morgonen, göra i ordning en god matsäck och efter frukosten ge sig iväg utmed en härlig vandringsled i daggvått gräs, där man kan dricka vatten ur rena bäckar och se ut över böljande kullar och dalar i olika gröna nyanser.

Man kanske träffar likasinnade som också är ute och vandrar, och man kanske byter några ord samtidigt som man masserar sina fötter och vader och byter erfarenhet kring vilka plåster som är bäst för fötternas skavsår, innan man morsar på varandra och vandringen fortsätter.

Ligga under bar himmel i vindskydd

Kanske finns det någon fin sjö utmed vägen där både vi och jyckarna kan stanna och ta ett svalkande bad, för naturligtvis är det soligt och härligt varmt på vår vandring! Fram på eftermiddagen når man kanske en övernattningsplats antingen sover vi i stuga eller så ligger vi under himmelen i vindskydd. Vi grillar korv i en öppen spis i stugan, eller ute över öppen eld och sitter tillsammans med en grupp trevliga vandrare där minst en person har en gitarr och sjunger härliga lägereldslåtar. Hundarna leker lite lojt med andra hundar innan de dimper ner vid våra fötter, trötta efter dagens vandring de också.

Det hade varit en fin semester för mig.

Jag skulle älska att sova på tåg

Men jag har också hört på TV att ”EU-parlamentariker någon” (med anledning av ny EU-lag) äntligen har planer på att underlätta och förbättra möjligheterna att semestra i Europa med tåg. Det vore något som jag också kunde tänka mig. Tänk att kliva på en vagn i Göteborg och ge sig iväg ut i Europa. Man ser ju så mycket när man åker tåg och jag tror att jag skulle älska att sova på tåg, till det sövande ljudet tuff, tuff, tuff. Vi skulle bara ha en ryggsäck med oss med det absolut nödvändigaste.

Man skulle kunna gå av var man vill på vägen och se sig omkring, kanske ta in på ett litet Gasthause i Österrike någon natt eller besöka en vingård. Se solen gå ner i Rom, eller sitta och titta på folk på spanska trappan och kanske göre ett besök på Colosseum. Sen kunde vi åka söderöver kanske med båt mot någon härlig Italiensk ö eller till Spanien, där vi kunde ligga still flera dagar och bara sola och bada .

Det hade varit en fin semester för mig.

Ta det lugnt på semestern

Men, det är ganska härligt att vara hemma också, att flänga runt på semestern är ju egentligen inte så mycket till semester alla gånger. Man kan kanske göra någon dagsutflykt, passa barnbarnen några dagar, och bara njuta av att vara ledig. Jag kunde fixa i landet med blommor och grönsaker, göra äppeldricka, plocka egna tomater, eller åka och plocka jordgubbar och svarta vinbär som jag älskar. Man kan bjuda hem goda vänner eller bara ligga i solstolen och lyssna på SOMMAR i P1.

Det hade också varit en fin semester för mig.

Vad är din drömsemester? Snart relaxar vi queens!

/Gunsan

Dags att lämna in semesteransökan

Dags att lämna in ansökan om semesterledighet påminde min chef häromdagen, redan!? Det är likadant varje år, man tycker att vintern knappt kommit till halvlek så är det dags att bestämma när man ska ha sina sköna lediga sommarveckor. Många familjer måste pussla och trixa för att få ihop sina dagar för barnens skull, eller för att det ska stämma med annat som man kanske har inbokat över sommaren.

Jag och min man har egentligen ingen att ta hänsyn till numera, och det är riktigt skönt. Vi har haft de där åren av anpassning då dagis har varit stängt, och vi har turats om med ledigheten för att barnen ska kunna vara hemma och lediga så länge som möjligt. Men den tiden är förbi.

Vad ska man göra på semestern?

Vi kan göra nästan precis vad vi vill och när vi vill också i princip, men vad ska man göra? Vi bor ju precis vid havet, så vi är gärna hemma om vädret är OK, men det är det ju sällan.

Sen är det ingen av oss som tycker om att flyga, så det blir inga sköna solsemesterresor till varmare länder heller. – Du får hitta på precis vad du vill säger mannen då vi sitter och diskuterar just den här kommande semestern över en kopp te. Ja, fast inom rimliga gränser förstås.

Tänk att få dricka vatten ur rena bäckar

Alltså, alla som känner mig vet att jag älskar att umgås med hundar. Och min drömsemester vore kanske att åka någonstans och vandra tillsammans med mina två jyckar och min man. Tänk att gå upp tidigt på morgonen, göra i ordning en god matsäck och efter frukosten ge sig iväg utmed en härlig vandringsled i daggvått gräs, där man kan dricka vatten ur rena bäckar och se ut över böljande kullar och dalar i olika gröna nyanser.

Man kanske träffar likasinnade som också är ute och vandrar, och man kanske byter några ord samtidigt som man masserar sina fötter och vader och byter erfarenhet kring vilka plåster som är bäst för fötternas skavsår, innan man morsar på varandra och vandringen fortsätter.

Ligga under bar himmel i vindskydd

Kanske finns det någon fin sjö utmed vägen där både vi och jyckarna kan stanna och ta ett svalkande bad, för naturligtvis är det soligt och härligt varmt på vår vandring! Fram på eftermiddagen når man kanske en övernattningsplats antingen sover vi i stuga eller så ligger vi under himmelen i vindskydd. Vi grillar korv i en öppen spis i stugan, eller ute över öppen eld och sitter tillsammans med en grupp trevliga vandrare där minst en person har en gitarr och sjunger härliga lägereldslåtar. Hundarna leker lite lojt med andra hundar innan de dimper ner vid våra fötter, trötta efter dagens vandring de också.

Det hade varit en fin semester för mig.

Jag skulle älska att sova på tåg

Men jag har också hört på TV att ”EU-parlamentariker någon” (med anledning av ny EU-lag) äntligen har planer på att underlätta och förbättra möjligheterna att semestra i Europa med tåg. Det vore något som jag också kunde tänka mig. Tänk att kliva på en vagn i Göteborg och ge sig iväg ut i Europa. Man ser ju så mycket när man åker tåg och jag tror att jag skulle älska att sova på tåg, till det sövande ljudet tuff, tuff, tuff. Vi skulle bara ha en ryggsäck med oss med det absolut nödvändigaste.

Man skulle kunna gå av var man vill på vägen och se sig omkring, kanske ta in på ett litet Gasthause i Österrike någon natt eller besöka en vingård. Se solen gå ner i Rom, eller sitta och titta på folk på spanska trappan och kanske göre ett besök på Colosseum. Sen kunde vi åka söderöver kanske med båt mot någon härlig Italiensk ö eller till Spanien, där vi kunde ligga still flera dagar och bara sola och bada .

Det hade varit en fin semester för mig.

Ta det lugnt på semestern

Men, det är ganska härligt att vara hemma också, att flänga runt på semestern är ju egentligen inte så mycket till semester alla gånger. Man kan kanske göra någon dagsutflykt, passa barnbarnen några dagar, och bara njuta av att vara ledig. Jag kunde fixa i landet med blommor och grönsaker, göra äppeldricka, plocka egna tomater, eller åka och plocka jordgubbar och svarta vinbär som jag älskar. Man kan bjuda hem goda vänner eller bara ligga i solstolen och lyssna på SOMMAR i P1.

Det hade också varit en fin semester för mig.

Vad är din drömsemester? Snart relaxar vi queens!

/Gunsan

Rainbow Dash

När mormor är barnvakt

Det händer att jag får förtroendet att vara barnvakt åt mitt lilla barnbarn, och det är en av de roligaste och mysigaste sakerna i livet – att umgås med sina barnbarn, så det gör jag så gärna.

Själv var jag bara 21 och 23 när mina barn kom, så jag var ju väldigt ung då och det känns som om det var väldigt, väldigt länge sedan jag själv hade småbarn. Jag var inte mogen nog att njuta av att vara mamma, jag var mest osäker och orolig hela tiden tror jag. Men NU, nu är det helt underbart och jag njuter av varje minut!

Då är mormor rätt kass!

Mitt älskade barnbarn, 6 år, njuter inte alltid lika mycket av att vara med mormor , jo det gör hon nog egentligen men hon tycker inte att jag är så bra på vissa saker, som att leka t.ex. Och det är ju det hon vill att vi ska göra, leka hela tiden när vi träffas. Och jag kan erkänna att det där med att leka med sina barn eller barnbarn ÄR jag inte så bra på, jag tycker helt enkelt inte att vissa lekar är så kul tror jag. Jag saknar nog rätt fantasi också.

Jag är gärna ute och leker, badar i sjöar eller hav, gungar eller åker pulka, grillar i skogen, spelar spel, pusslar eller ritar med guldklimpen, men när det kommer till att vi ska leka lekar med t.ex My little Ponys, då blir det lite svårare, då är mormor rätt kass!

Mormor, du KAN faktiskt inte leka så bra!

Lekar med små fina plasthästar i olika färger, med långa randiga manar och svansar, som bor i det magiska landet Equestria, ett kungarike befolkat enbart av färgglada ponnyer, som heter Twilight Sparkle, Prinsessan Celestia, Rainbow Dash, Scootaloo m.fl gör så att mormor helt tappar passionen.

Leken går dessutom alltid ut på att de små hästarna ska ta sig till Celestias slott, och önska sig olika färdigheter som att baka, kunna måla, odla osv, och samtidigt som de får denna egenskap får de också en typ av garanti eller kvalitetsstämpel om ni så vill, s.k. cutiemarks på hästskinkan!! De är alla med i klubben cutie marks crusaders, och de träffas i en koja.

Ja, ni hör ju…HUR LÄTT ÄR DET ATT LEKA DENNA LEKEN TROR NI!?!?

Det är väl bara att fortsätta förkovra sig i de små hästarnas värld.

Barnbarnet däremot slänger sig vant mellan de olika, för mig helt obegripliga, namnen och tycks inte se det som jag tycker är konstigt i leken som något märkvärdigt alls. Ofta blir hon dock besviken och utbrister -MORMOR, du KAN faktiskt inte leka så bra! Och jag som försöker såååå, jag har t.o.m. lagt ner tid och LÄST PÅ om de förbaskade krakarna!!

Men, men det är väl bara att fortsätta förkovra sig i de små hästarnas värld. Fast när man minst anar så har den lillas intresse för ponnyer svalnat till förmån för t.ex. Blixten mcqueen bilar istället…chick hicks, jackson storm och Sally Carrera m.fl.!!! Gud hjälpe mig…!!

Var Staffan Westerbergs vilse i pannkakan verkligen så farligt egentligen?

Vad säger förståsigpåarna, de som tyckte att ”vilse i pannkakan” och Staffan Westerberg var farligt som synden för våra barn på 70 talet? Vad kommer de små hästarnas kamp för att få sin kvalitetsstämpel på häcken att sätta för spår i dagens unga barn?!?! Ett är i alla fall säkert, det är svårt att nå upp till en hög mormorskvalité om man inte kan leka med rätt inlevelse.

Något cutie mark lär jag inte få!!!

Rainbow Dash

När mormor är barnvakt

Det händer att jag får förtroendet att vara barnvakt åt mitt lilla barnbarn, och det är en av de roligaste och mysigaste sakerna i livet – att umgås med sina barnbarn, så det gör jag så gärna.

Själv var jag bara 21 och 23 när mina barn kom, så jag var ju väldigt ung då och det känns som om det var väldigt, väldigt länge sedan jag själv hade småbarn. Jag var inte mogen nog att njuta av att vara mamma, jag var mest osäker och orolig hela tiden tror jag. Men NU, nu är det helt underbart och jag njuter av varje minut!

Då är mormor rätt kass!

Mitt älskade barnbarn, 6 år, njuter inte alltid lika mycket av att vara med mormor , jo det gör hon nog egentligen men hon tycker inte att jag är så bra på vissa saker, som att leka t.ex. Och det är ju det hon vill att vi ska göra, leka hela tiden när vi träffas. Och jag kan erkänna att det där med att leka med sina barn eller barnbarn ÄR jag inte så bra på, jag tycker helt enkelt inte att vissa lekar är så kul tror jag. Jag saknar nog rätt fantasi också.

Jag är gärna ute och leker, badar i sjöar eller hav, gungar eller åker pulka, grillar i skogen, spelar spel, pusslar eller ritar med guldklimpen, men när det kommer till att vi ska leka lekar med t.ex My little Ponys, då blir det lite svårare, då är mormor rätt kass!

Mormor, du KAN faktiskt inte leka så bra!

Lekar med små fina plasthästar i olika färger, med långa randiga manar och svansar, som bor i det magiska landet Equestria, ett kungarike befolkat enbart av färgglada ponnyer, som heter Twilight Sparkle, Prinsessan Celestia, Rainbow Dash, Scootaloo m.fl gör så att mormor helt tappar passionen.

Leken går dessutom alltid ut på att de små hästarna ska ta sig till Celestias slott, och önska sig olika färdigheter som att baka, kunna måla, odla osv, och samtidigt som de får denna egenskap får de också en typ av garanti eller kvalitetsstämpel om ni så vill, s.k. cutiemarks på hästskinkan!! De är alla med i klubben cutie marks crusaders, och de träffas i en koja.

Ja, ni hör ju…HUR LÄTT ÄR DET ATT LEKA DENNA LEKEN TROR NI!?!?

Det är väl bara att fortsätta förkovra sig i de små hästarnas värld.

Barnbarnet däremot slänger sig vant mellan de olika, för mig helt obegripliga, namnen och tycks inte se det som jag tycker är konstigt i leken som något märkvärdigt alls. Ofta blir hon dock besviken och utbrister -MORMOR, du KAN faktiskt inte leka så bra! Och jag som försöker såååå, jag har t.o.m. lagt ner tid och LÄST PÅ om de förbaskade krakarna!!

Men, men det är väl bara att fortsätta förkovra sig i de små hästarnas värld. Fast när man minst anar så har den lillas intresse för ponnyer svalnat till förmån för t.ex. Blixten mcqueen bilar istället…chick hicks, jackson storm och Sally Carrera m.fl.!!! Gud hjälpe mig…!!

Var Staffan Westerbergs vilse i pannkakan verkligen så farligt egentligen?

Vad säger förståsigpåarna, de som tyckte att ”vilse i pannkakan” och Staffan Westerberg var farligt som synden för våra barn på 70 talet? Vad kommer de små hästarnas kamp för att få sin kvalitetsstämpel på häcken att sätta för spår i dagens unga barn?!?! Ett är i alla fall säkert, det är svårt att nå upp till en hög mormorskvalité om man inte kan leka med rätt inlevelse.

Något cutie mark lär jag inte få!!!

Slav under min mobil?

 
Så inleder Gunilla veckans krönika. För oss som känner henne vet att det är så i hennes fall. Eller rättare sagt hon tror att hon har koll, men det har hänt mer än en gång att hon ringt upp och sedan förvånat sagt – Oj, är det jag som ringt upp?!
Otaliga är även de gånger jag och kollegan Marie suttit otåligt och väntat i ett gruppsamtal via Messenger medans Gunilla rotar runt och letar efter sina lurar, eftersom hon råkat ha sönder sin mikrofon i mobilen. Vem lyckas med det liksom? 
Mikrofonstatusen verkar dessutom vara en överraskning för Gunilla vid precis varje samtal sen två månader tillbaka. Sprak, knaster, sprak -Va, hör ni inte? Men jag hör er! Sprak, knaster, sprak.. Så är det igång igen…
Ett snabbt samtal blir ofta till en halvtimme varav lurletandet kan ta upp till 25 minuter i anspråk. ?
  
Nu har vi lärt oss att framtill att Gunilla investerar i en ny mobil så kollar vi med mannen i huset att lurarna är framlagda innan vi påbörjar ett samtal för att spara tid.
 
Sa jag att hon aldrig klickar av och avslutar ett samtal heller? När man kör gruppsamtal via Messenger så måste man aktivt avsluta samtalet. Gunilla tycker det är onödigt och stoppar bara ner mobilen i väskan. Vill man så kan man avlyssna både frisörbesök och fulsång i bilen. Hehe ?
 
Ja, det blev en lång inledning och det är tur att vi älskar henne precis så som hon är! ❤️
 

Nyduschad med en stor handduk virad runt håret och en kopp nybryggt rykande hett kaffe i handen slår jag mig ner i min favoritfåtölj framför TV:n. Klockan är strax före sju och det är dags för en liten stunds nyhetsmorgon. Detta är min absolut bästa tid på dagen, och jag njuter av att kunna få dessa minuter alldeles för mig själv innan det är dags att åka in till stan och mitt arbete.

Ute faller stora snöflingor, det ser ut att bli en härlig men kall förmiddag. Jag ser så fram emot min arbetsdag. Mitt arbete är verkligen omväxlande och innehåller så många olika och intressanta arbetsuppgifter. Idag t.ex. ska jag få åka ut och testa hur det är att falla i en isvak. Det känns lite spännande och kanske lite otäckt, men det finns duktiga människor runt mig hela tiden som rycker in direkt om det skulle bli något problem, så jag är mer nyfiken på hur det kommer att kännas än jag är rädd.

När vi kommer tillbaka efter isvaksprojektet är jag både kall och lite trött. Allt har gått bra men det var tungt att ta sig upp ur vaken, trots isdubbar, man blev fort trött. Men det var i alla fall en nyttig erfarenhet att få känna på hur det var och lära sig hur man ska agera om olyckan är framme. Hur som helst tillbaka på jobbet och det jag älskar mest med mitt jobb på kommunen, den alldeles speciella servicen som vi anställda får tillgång till varje dag när vi kommer till jobbet!

På bottenplanet i det stora kommunhuset samlas alla anställda på morgonen och det blir många glada tillrop och samtal om ditten och datten när man träffar sina arbetskamrater, varav en del också har blivit riktigt goda vänner. På den kommunen som jag arbetar har vi de absolut bästa makeupartisterna, de skickligaste frisörerna och klädstylister i världsklass! Som ni förstår är det en fröjd att komma dit varje morgon, året om. SKÖNT att slippa fundera vad man ska ha på sig, bara hoppa i mysdressen och dra iväg till jobbet. – Hej Gunilla, makeupartisten Johan fyrar av ett leende mot mig och visar mig med handen mot stolen bredvid hans sminkbord och bjuder mig att sätta mig ned. Med van hand lägger han en häpnadsväckande snygg makeup, och inte ett spår efter mina trötta påsar under ögonen finns kvar. Därefter är det dags att gå in i hårsalongen och få håret fixat.

Cirka en halvtimma senare har jag ett glänsande hårsvall, uppsatt i en tillsynes slarvig men väl genomarbetad knut med några löst hängande hårslingor vid var sida om kinderna. Nöjt kollar jag mig i spegeln, det duger bra! Jag kliver in i själva ”modehuset” som vi skämtsamt kallar den lokal där klädställning efter klädställning står på rad, och galgar med fantastiskt snygga och moderna kläderna, i vackra färger och mönster. Där finns också skor i massor, de står perfekt uppradade utmed väggarna. Det mesta är ju så klart gratiskläder från olika kedjor och boutiquer som vill att kommunens personal ska synas i deras kläder. Bra reklam för dem, bra deal för oss. En Win Win situation .

Som en av kommunens paneldebattörer får jag såklart lite extra service idag, för om någon timma kommer kommunikationsavdelningen att debattera Mello 2019 med oss. Melodifestivalen är något som numera ingår i organisationens kärnverksamhet. Vi sänder ju numera live från kommunhuset, så det är viktigt att vara representativ och lite extra påläst. Min favorit i Göteborg är definitivt Nano, den stora killen med den stora rösten. Hold on var länge en utav mina favoriter. Jag talade med min gamla vän Christer Björkman förra veckan för lite inside information, Nano är het även i år enligt hans prognos. Politikernas krav på en grön och hållbar miljö har gjort att vi i år även har skapat ett alldeles eget Green room här, i ett av konferensrummen…

Så är det dags för vädret och det blir…VARMT!!! Jag reser mig häftigt upp, jag har råkat hälla det varma kaffet i knät! Snopet ser jag mig omkring, inga stylister, inga fina kläder! Bara jag, ensam med mitt fuktiga och ruffsiga hår, kaffe över hela mig och fortfarande oklädd – men herregud jag har somnat, och en snabb blick på klockan visar att jag försovit mig!

Men vilken dröm jag hade, man skulle jobba på TV!

Nu får jag allt rusa till jobbet.
//Gunsan, yrvaken

Queendom.se • Be a Queen of fucking everything! © Copyright - 2021