Karmiska relationer är den absolut vanligaste av alla typer av relationer. Här handlar det om en jordiska relation, där man ska lära sig läxor i mötet med varandra och att få varandra att växa. Det är ofta en ytlig, fysisk attraktion, där man till en början dras med och känner en stark passion för ett utseende mer än det för själsliga.
En relation som kan fungera livet ut, men där man inte riktigt kommer varandra så nära på djupet, utan relationen är mer av en jordisk upplevelse som kan verka fantastisk till en början men på sikt när passionen lagt sig finns en stor risk att man växer ifrån varandra om det inte har utvecklats några djupare band.
De här relationerna handlar som sagt om karmiska läxor, där förhållandet också kan innebära en maktkamp mellan partnerna. Dessa relationer kommer då präglas av svartsjuka, rädsla och helt olika värderingar av livet. När den från början starka fysiska dragningskraften och attraktionen dalar, försöker man ibland göra om varandra för att hitta tillbaka till gnistan.
Relationen tar ofta mer energi än den ger, ofta visas även våra sämsta sidor upp i den här typen av relation. Du känner ingen ro eller vilsamhet när ni är tillsammans och upplever inte något direkt stöd när du verkligen skulle behöva det. Ni har svårt att kompromissa och ofta finns en känsla av att vilja kontrollera och äga sin partner.
När ni inte är tillsammans så oroar du dig ofta vad den andra har för sig, vem denne umgås och pratar med. Du känner inget förtroende och litar inte på din partner. I förhållande är det inte heller otänkbart att det snokas i personliga tillhörigheter och sociala medier för att få sina misstankar bekräftade.
I den här typen av förhållandena kan det även förekomma våld och att då själv bemöta den med ilska, är att starta ett krig som ingen av er kommer att vinna på. Om förhållandet övergår i det här stadiet ska på du helt enkelt gå och avsluta relationen direkt.
Att svara negativt på ett negativt beteende bygger bara på er karma och låt dig aldrig lockas in i den fällan. Gå medans din självkänsla är intakt och hel. Att kämpa emot drar bara ut kampen som ändå bara kan sluta på ett sätt.
En relation med en själsfrände handlar till skillnad från karmisk relation i första hand om en inre attraktion även om både och förekommer. Här handlar det främst om känsla och energi. En själsfrände kan även vara en familjemedlem eller en vän.
I den här relationen vill man alltid den andres bästa och man har mycket att lära av varandra vilket får oss att utvecklas framåt. Relationen ger dig energi och hjälper dig att läka gamla sår. Relationen är alltid djup och präglas av harmoni och trygghet.
När du mött en själsfrände så vet du, tvivlar du så är det ingen själsfrände.
Era värderingar behöver inte vara detsamma men ni kommer ändå att funka bra ihop. Din partner kommer alltid stå på din sida och vara stöttande och ge dig all support. I det här förhållandet vågar ni vara sårbara då det bygger förståelse och djup kärlek som sällan låter sig rubbas. Er kärlek till varandra är konstant även om omständigheter i förhållandet ändras.
Alla själsfränder är inte alltid redo eller ämnade för varandra i detta liv. Några möts för att hjälpa den andra vidare och få den att växa. Kärleken till en själsfrände är alltid utan villkor, ni ger utan att förvänta er något tillbaka.
Dock kan möte med en själsfrände sätta igång en stark inre resa där det gäller att släppa taget om egot, läka sina sår och för att kunna landa i det villkorslösa kärleken, vilket kan innebära att man då måste distansera sig ifrån varandra under en tid. Först efter att den processen är klar, kan ett nytt möte få kärleken till varandra att bli ännu vackrare, friare och ännu mera storslagen.
Vi kan ha flera själsfränder och det behöver inte alltid vara i form av en kärleksrelation utan det kan komma i form av en ovanligt stark vänskap.
Den mest sällsynta av alla relationer. Ni kommer att känna en oerhört stark dragning till varandra direkt och efter några timmar kommer det att kännas som ni känt varandra hela livet.
Det finns direkt en förtrolighet och när era ögon mötts på djupet kommer det att kännas som att titta in i en spegelbild av den egna själen, den andra halva. Tillsammans blir ni kompletta och hela. Ni vet nästan direkt att ni är menade för varandra.
För sin tvillingsjäl behöver man inte förklara, ni vibrerar på samma nivå och båda fylls av total harmoni och trygghet. Ni har samma värderingar och har kommit lika långt i utvecklingen som människa. Tillsammans med din tvilling kommer du att fyllas med en känsla av att hittat hem.
Din tvillingsjäl kommer få dig att blomstra och bli ditt bästa och vackraste jag. Det finns inga behov av ägande för man vet att man hör ihop men ett band som aldrig kan brytas.
I tvillingsjälarnas relation är rädslan deras största fiende. När egot inte vågar lita på vad som händer, kan tvivel från tidigare relationer kliva in. Allt är för bra för att vara sant och man vågar helt enkelt inte ge sig hän och tro på det som händer.
Rädslan får dig att stanna upp och kanske till och med fly därför du är rädd att tappa kontrollen över det som sker. Du behöver mer tid att landa i den nya känslan. En tid som kan vara allt från några veckor till månader och år.
Allt från gamla relationer behöver först rensas ut innan de vågar steget fullt ut. Då bagaget ibland är olika för tvillingsjälarna kan förvirring uppstå och man kommer i ofas med varandra när den andra partnern vill skynda på.
När en tvillingpartner känner av den andres tveksamhet kan denne backa undan, sårad för att deras relation inte utvecklas snabbt nog.
Deras relation behöver då tid att mogna, dock kommer tid och avstånd aldrig förändra djupet av deras kärlek för varandra. Tvillingsjälars kärlek är orubblig och en känsla av verkligt smärtsam förlust kommer bo i deras hjärtan tills båda är redo att mötas igen.
I relationerna mellan själsfränder eller tvillingsjälar förekommer det aldrig någon form av våld, bara en önskan om den andres allra bästa.
Tungt och sorgligt när man blir utesluten ur diverse gemenskaper som kroniskt sjuk. Många blir tvungna att sluta sina jobb och sjukskriva sig på heltid. Plötsligt har man inga arbetskollegor. De andra på arbetsplatsen går vidare som om inget skulle ha hänt. Ingen hör av sig. Det är som om du aldrig ens arbetat där.
Vännerna har tröttnar en efter en på att du inte orkar och kan som förut. I längden blir det för tungt och för krångligt och obehagligt att ha med dig och göra. Nästan ingen hör av sig om inte du gör det först, och träffarna om dom blir av sker alltid enligt de friska vännernas villkor. Till slut orkar du inte höra av dig till de flesta av dina gamla vänner längre. Det blir för tungt att hålla uppe fasaden av att allt är som förr.
Längs med åren blir man allt ensammare eftersom man inte orkar knyta kontakter och upprätthålla relationer. Många är så upptagna med att kämpa mot sin sjukdom att de knappt hinner tänka på att ta kontakt med sina vänner.
Samtidigt känner många att ensamheten nästan är det enda som de orkar med. Man kanske alltid har varit väldigt social, men sjukdomen gör att man bara längtar efter att få vara ifred, eftersom det endast är då som man kan andas ut, vara sig själv och samla sina krafter.
Tyvärr är detta inte alls ovanligt. Det är tungt nog att inte klara av ett arbete, att förlora vänner och arbetskollegor och att inte orka med sin käraste hobby längre. Men att bli sviken av den som står en närmast och som man förväntar sig ska ställa upp när man verkligen behöver.
Det blir en massa ”nej tyvärr kan jag inte”, ”jag måste ställa in igen”, ”det skulle ha varit roligt men tyvärr går det inte” och så vidare i all oändlighet.
Att klara av att hantera motgångarna i den takt de kommer är helt otroligt starkt av den som är sjuk. Egentligen är det inte ens möjligt, men vad har man för val? Antingen fortsätter man att kämpa för att hålla humöret uppe eller så lägger man sig ner och dör.
När ens egen familj inte har förståelse och inte ens visar det minsta tecken på att vilja förstå en. Det är hemskt när en familjemedlem inte förstår att man inte har valt sin sjukdom, tror att man är lat och att man inte försöker sitt allra bästa för att må bättre.
Ännu värre är det när de får dig att känna dig som om du straffar din egen familj. När någon insinuerar att du bara hittar på och använder din sjukdom för att slippa det ena och det andra. När de får dig att känna dig urusel och värdelös för att du inte klarar av sådant som du tidigare klarade av.
Det är hemskt att bli beskylld för att man inte orkar umgås, sköta hushållet och barnen, inte orkar med renoveringsprojekt, inte orkar eller kan resa, förtjäna pengar, laga mat och så vidare. När någon i den egna familjen väljer att blunda för din sjukdom och ställer krav på dig lider du allra mest. Det kan vara allt ifrån din partner, dina barn, dina syskon eller dina föräldrar som sviker.
Det subtila alla gånger när det inte sägs rakt ut, utan man märker det genom subtila handlingar, underliggande meningar i saker de säger, ignorans och utfrysning. De låter dig inte vara dig själv och ger dig inget rum för att ta hand om dig själv.
Du blir jobbig.
De har helt och hållet missförstått konceptet kronisk. Du försöker att inte prata om din sjukdom, du vill inte älta den, men när omgivningen låtsas som om den inte finns och räknar med att du ska klara lika mycket som dem, måste du påminna dem. Att då få höra ja vi vet ”att du är sjuk” men du inser att de fattar ingenting. Fruktansvärt sårande att inte längre bli accepterad av sin familj när man råkat ut för något så tungt och allvarligt som en kronisk sjukdom. Hur ska man orka med sig själv om ingen annan gör det? Hur ska man våga tro på att man duger oavsett hur sjuk man är?
Tappar tron på kärleken när man insjuknar och blir lämnade av sina partners eller övergivna av sin familj och sina vänner. Det är otroligt svårt att våga tro på sig själv och tycka om sig själv igen. Man känner sig värdelös och förbrukad. Att träffa en ny partner känns långt borta. Vem skulle vilja ha mig? Vad skulle jag kunna tillföra i en relation, skulle jag orka? Att bli sviken igen, vågar jag?
Många lever med en överhängande skräck att bli helt ensamma till slut.
En kronisk sjukdom kan få dig att växa. Du inser vad som är viktigt i livet och det gör ofta att du växer ifrån folk. Relationer som du tagit föregivet visar sig vara giftiga och tärande. Det är skrämmande insikter att komma till. Du har svårt för småaktighet och att folk tar allt för givet. Det känns som ni lever i skilda världar.
Det är så sant som det är sagt. När en så hård prövning som kronisk sjukdom kommer visar folk runt omkring dig sina riktiga ansikten. Vissa är ynkryggar och mesar. Andra är trofasta klippor som aldrig sviker. Förhoppningsvis finns någon kvar att lita på, men de flesta är tyvärr oförstående och visar ingen vilja att ens försöka förstå. Det är en så otroligt jobbig insikt att komma till, men nödvändig. Många kroniskt sjuka blir tvungen att sörja många relationer som visade sig vara rakt igenom falska. Men att bli ignorerad av en familjemedlem är nog det allra värsta man kan råka ut för.
Om inga försöka att göra sig förstådd hjälper kan man till slut bli tvungen att avsluta relationen eftersom den tar mera än den ger, och som kroniskt sjuk har man ingen extra energi att ge av. Allt man ger dras av från hälsan och gör att man sakta men säkert mår allt sämre.
Alla som är sjuka behöver någon som finns där oavsett. Den som är sjuk har en kamp, det finns ingen som kämpar mer. Mot alla odds försöker du varje dag göra allt du kan för att leva ett så normalt liv som möjligt. Att hela tiden försvara sig, förklara allt, om och om igen. För de byts hela tiden ut läkare, handläggare och alla personer du måste ha kontakt med. Du måste hela tiden upprepa dig och vränga dig ut och in tar så mycket energi. Den finns ingen som inte varit riktigt sjuk som förstår hur jobbigt det är. Man skulle behöva vara frisk för att orka var sjuk för det krävs så mycket av dig. Det känns som om man vore en marionett, där andra människor styr över ditt liv och du själv kan inte påverka.
Du vet inte hur din framtid ser ut, ingen annan heller.
En text av Monica Andersson
Som vanligt när det gäller mig så går jag ganska många år tillbaka men, det var då det typ hände. I min nuvarande ålder är det kanske inte så spännande längre med äventyr och otrohet 😉
Jag har alltid varit lyckligt lottad att ha många vänner men också en ganska stor bekantskapskrets.
En dag när jag var ute och åt lunch – det var en förhoppningsvis blivande kund. Jag sitter där och försöker koncentrera mig när jag ser min kompis man hångla med en mycket yngre tjej. Nej, nej, nej det är inte han, jag bara flummar, det kan inte vara sant.
Såg i ögonvrån när han lämnade stället så jag “läste frenetiskt” på ett papper så att han inte såg mitt ansikte. Jag gick hem och mådde skitdåligt. För visst var det han.
Någon vecka senare när jag och min bästis åt en tre-rätters middag med ett utsökt vin tillsammans i hennes hem var jag bara tvungen att berätta ty det tyngde mitt hjärta så mycket. Hon svarade: “Jag hämtar en flaska till” … hon berättade att på hotellet hon jobbade så hade han checkat in med en ung tjej, hon fick gömma sig, och när vi jämförde utseendet av tjejen så var det solklart.
Den där lunchen som jag hade med en kund, gav mig ett nytt inredningsuppdrag och jag började jobbade på Östermalm, den del av Stockholm där min kompis man jobbade så jag såg honom tillsammans med “henne” vid ett flertal tillfällen.
Min bästis och jag tog beslutet att inte säga någonting men … en dag ringde “hon” och sa; “Kan vi äta lunch nån dag”?
Vi träffades i Gamla Stan och hon berättade att hon kanske skulle skiljas för att hon nu fått reda på att han haft ett förhållande i cirka 6 månader. Ärlig som jag är så sa jag; Ja, vi alla vet. Innan jag hann säga ett enda ord så stormade hon ut från restaurangen, där satt jag med min mat, hon kallade mig lögnerska, ni alla vet och ni alla ljuger.
Ja visst, hon hade helt rätt. Vi var väl alla rätt SKIT. Jag skämdes, jag hade gjort fel, jag grät. Gick hem till min underbara mamma för att få en kram, hämtade min hund och gick hem – mådde pyton. Försökte tala med henne men NEJ – hon sa att hon inte ville vara min vän. Vi har inte setts sedan dess.
Som ni vet åren går och man hoppas att man lär sig av sina misstag för jag VET att jag begick ett misstag.
Ha ha, ni alla kommer att se att många av mina stories har med Portugal att göra – 14 år kan inte suddas ut – så nu kommer nästa fas.
Naturligtvis måste detta hända mig igen …………
I Portugal hittade jag ganska snabbt en bästis, hon var engelska, vi hade så kul så när jag sent en kväll såg hennes portugisiska man kela med en annan kvinna så tänkte jag: Jag tänker aldrig mer hålla tyst, lärt av mitt tidigare misstag, nu är vi kvinnor ärliga. Jag berättade för henne vad jag sett – vad hände sen?
Samma sak. Vi satt på en restaurang och åter igen blev jag lämnad ensam. Hon sa; “Jag älskar honom, varför måste du förstöra? Nu vet jag så det kommer inte att funka, om jag inget visste så kunde vi leva vidare, idiot, tack”.
Jag förlorade ännu en kompis.
Kolla mina första rader … Tala är silver, tiga är guld … eller
Idag är jag samma tjej, men jag måste bara stå för min uppfattning – i dessa situationer var jag lite grön och trodde att jag gjorde fel eller senare rätt men, idag vet jag.
För mig är sanningen det enda. Det lärde jag från min Mor, så det är vad som gäller.
En gästinlägg av Kicki Forest
Ja, är man helt ny och grön på området och aldrig provat och nätdejta förut så är det inte helt lätt. Det finns en hel djungel av sajter som påstår att de är seriösa, men är de verkligen det? De flesta av oss letar förmodligen en långvarig relation och tröttnat på att kyssa en massa grodor, eller måste man det?
Vi frågade vår ”relationsexpert” Marie om några tips för att undvika de vanligaste fallgroparna. Marie bjuder som vanligt på sig själv om hur hon tänkte och gjorde när hon testade att nätdejta.
Vill du läsa inlägget så hittar du lösenordet för inlägget i vår Facebookgrupp eller maila: info@queendom.se
Vår Facebookgrupp för Queendom.se hittar du här »
Läs inlägget om ”Marie testar nätdejting här »
Vi har fått önskemål från våra queens om att prata om det här med dejting och sexliv, så nu kommer jag ta upp lite om att bli äldre, om lust, och hur vi alla är olika.
Jag tänkte mycket på den här biten innan jag träffade någon. ”Hur skall jag våga visa mig naken, med mina bilringar och hängiga bröst”? Finns det nån som tänder på mig? Kan jag tillfredsställa nån så som jag ser ut? Hur är det med lusten, behövs glidmedel, kanske är mina slemhinnor torra? Finns lusten kvar?
Jag har ju träffat några män som jag dejtat, och till slut så kommer ju den där jobbiga dagen när man skall klä av sig inför varandra…..puh vilken mardröm! Men det är bara att inse fakta, man kan ju inte älska med kläder på – så bara göööör! Och när ni står där kvinnor och tänker –”vågar jag ta av mig”? Tänk då på att mannen också åldras både i kropp och utrusning. En man har ju ofta mer presentationsångest, han skall ju prestera så det går att genomföra. Det finns ju många män som har det jobbigt och inte kan få stånd.
Om man nu har torra slemhinnor t.ex. så finns det massor av hjälp på apoteket. Det finns ganska mycket för det problemet, exempelvis: Vagisan, VagiVital m.m. Skäms inte för att fråga på apoteket, vi är många som har samma problem! Och samma sak för männen, prata om det, det finns ju även mycket hjälp för mannen att få.
Idag har jag tänkt till och tänker annorlunda, jag är den jag är med bilringar, hängbröst och allt. Han får älska mig för den jag är! Jag har också insett att problemet nog satt mest i mitt eget huvud.
När jag levt själv kan jag ha tänkt: -Jag behöver ingen man, jag har ju inga sexbehov! men jag lovar, när ni träffat den rätte så vaknar ni till liv och lusten finns. Själv kan jag nog känna att jag kan njuta av sex nu när jag kommit upp i åldern. För jag vågar, jag kan och jag duger som jag är, och jag skulle aldrig göra något som jag inte själv vill.
Jag är en person som har lätt att prata om sex, för mig är kommunikationen viktig.
Våga prata, våga fråga, var den du är, något annat kan varken du eller han vara!
Har ni svår att få till det bestäm ett datum då ni skall ha en hemmadejt, ät lite gott, tänd massa ljus och förför varandra. Vill också poängtera att detta funkar ju inte för alla, och alla har vi olika problem kring sex – och en del lyckligt lottade kanske inte har några problem alls!
Har ni mer funderingar hör av er, jag är ingen expert, men jag finns här på mail: marie@queendom.se om ni vill snacka mer om detta.
Text: Marie Carlsson
Känner du dig alltid trött och urlakad eller kanske illa till mods när du träffat vissa personer? Då kan de vara energitjuvar som suger åt sig din uppmärksamhet och medkänsla utan att ge något tillbaka. Energitjuvar kan finnas överallt: på arbetsplatsen, bland släkt och vänner. Däremot kan de vara svåra att upptäcka och de är förmodligen inte ens medvetna om det själva.
Det som kännetecknar energitjuvar är att de gärna vill ha rätt, har en negativ framtoning och sällan ger sig förrän de har vunnit en diskussion. De framhäver ofta sig själva och är experter på att ge andra skuldkänslor och dåligt samvete. Energitjuvar ger sig ofta på vänliga personer som de vet att de rår på.
Alla kan ha en dålig dag men för en äkta energitjuv är detta ett mönster, han eller hon kör på hela tiden och detta beteende är mycket svårt att ändra på.
Psykisk ohälsa kan drabba precis vem som helst, dig själv eller någon i din omgivning och då gäller det att snabbt kunna få hjälp. På sidan ”prata mera.nu” har du möjlighet att boka videosamtal och få gratis rådgivning. Det finns även självtester som kan ge en fingervisning kring ett mående och hur man går vidare för att kunna hantera det. Allt från panikattacker, stress till hälsoångest.
Prata mera.nu är en del av den offentliga hälso- och sjukvården och är kopplat till landstingstaxa och högkostnadsskydd gäller. Du betalar 250:- per besök och har du frikort så är det kostnadsfritt.
Vid nyår så tänker man att nu ska jag bli bättre på att ta hand och umgås mer med mina vänner. Men vad händer? Efter två månader är man tillbaka i samma gamla dåliga samvete för att det inte blir något med det där.
Vårt tips är att ta fram kalendern redan nu och boka upp tider för dina nära och kära hela året ut.
Så ta fram kalendern och bocka för datum och meddela sedan vännerna att du gärna hittar på något på ”tisdagkvällar” och ”första helgen” varje månad eller hur du nu väljer att lägga upp det.