Tala är silver men tiga är guld… eller är det tvärtom?

Som vanligt när det gäller mig så går jag ganska många år tillbaka men, det var då det typ hände. I min nuvarande ålder är det kanske inte så spännande längre med äventyr och otrohet 😉

Jag har alltid varit lyckligt lottad att ha många vänner men också en ganska stor bekantskapskrets.

En dag när jag var ute och åt lunch – det var en förhoppningsvis blivande kund. Jag sitter där och försöker koncentrera mig när jag ser min kompis man hångla med en mycket yngre tjej. Nej, nej, nej det är inte han, jag bara flummar, det kan inte vara sant.

Såg i ögonvrån när han lämnade stället så jag “läste frenetiskt” på ett papper så att han inte såg mitt ansikte. Jag gick hem och mådde skitdåligt. För visst var det han.

Någon vecka senare när jag och min bästis åt en tre-rätters middag med ett utsökt vin tillsammans i hennes hem var jag bara tvungen att berätta ty det tyngde mitt hjärta så mycket. Hon svarade: “Jag hämtar en flaska till” … hon berättade att på hotellet hon jobbade så hade han checkat in med en ung tjej, hon fick gömma sig, och när vi jämförde utseendet av tjejen så var det solklart.

Den där lunchen som jag hade med en kund, gav mig ett nytt inredningsuppdrag och jag började jobbade på Östermalm, den del av Stockholm där min kompis man jobbade så jag såg honom tillsammans med “henne” vid ett flertal tillfällen.

Min bästis och jag tog beslutet att inte säga någonting men … en dag ringde “hon” och sa; “Kan vi äta lunch nån dag”?

Vi träffades i Gamla Stan och hon berättade att hon kanske skulle skiljas för att hon nu fått reda på att han haft ett förhållande i cirka 6 månader. Ärlig som jag är så sa jag; Ja, vi alla vet. Innan jag hann säga ett enda ord så stormade hon ut från restaurangen, där satt jag med min mat, hon kallade mig lögnerska, ni alla vet och ni alla ljuger.

Ja visst, hon hade helt rätt. Vi var väl alla rätt SKIT. Jag skämdes, jag hade gjort fel, jag grät. Gick hem till min underbara mamma för att få en kram, hämtade min hund och gick hem – mådde pyton. Försökte tala med henne men NEJ – hon sa att hon inte ville vara min vän. Vi har inte setts sedan dess.

Som ni vet åren går och man hoppas att man lär sig av sina misstag för jag VET att jag begick ett misstag.

Ha ha, ni alla kommer att se att många av mina stories har med Portugal att göra – 14 år kan inte suddas ut – så nu kommer nästa fas.

Naturligtvis måste detta hända mig igen …………

I Portugal hittade jag ganska snabbt en bästis, hon var engelska, vi hade så kul så när jag sent en kväll såg hennes portugisiska man kela med en annan kvinna så tänkte jag: Jag tänker aldrig mer hålla tyst, lärt av mitt tidigare misstag, nu är vi kvinnor ärliga. Jag berättade för henne vad jag sett – vad hände sen?

Samma sak. Vi satt på en restaurang och åter igen blev jag lämnad ensam. Hon sa; “Jag älskar honom, varför måste du förstöra? Nu vet jag så det kommer inte att funka, om jag inget visste så kunde vi leva vidare, idiot, tack”.

Jag förlorade ännu en kompis.

Kolla mina första rader … Tala är silver, tiga är guld … eller

Idag är jag samma tjej, men jag måste bara stå för min uppfattning – i dessa situationer var jag lite grön och trodde att jag gjorde fel eller senare rätt men, idag vet jag.

För mig är sanningen det enda. Det lärde jag från min Mor, så det är vad som gäller.

Kram alla qvinnor!  ❤️

En gästinlägg av Kicki Forest