Vardagslivet i Florida
En rapport av Nina Stridh Stenberg Florida, USA
Mina vardagar här i paradiset börjar med att skjutsa vår yngsta till skolbussen. Hon går sista året på Elementary School, motsvarande låg+mellanstadiet (förskola-5:e klass) och i höst väntar Middle School i tre år. När man ska förflytta sig är det bil som gäller. Eller skolbuss då såklart.
Kommunala färdmedel finns inte just där vi bor och gå eller cykla som man kan i Sverige är inte att tänka på då trafiken på vår stora väg är väldigt intensiv och olyckor händer hela tiden. Flera mycket svåra, även med dödsoffer.
Planering är dessutom A och O. Jag kör med GPS jämt så jag får hjälp att välja alternativ väg, ibland är det bara några minuter som skiljer men ibland kan det vara som på bilden och jag spenderar tillräckligt mycket tid i bilen att det inte nödvändigtvis behöver bli mer!
Årets första tropiska storm
Den här veckan passerade årets första tropiska storm, som dock inte blev så kraftig som man förutspådde, den var snabbt över. Det varnas i god tid via media och det är en god idé att ha en bra väderapp i mobilen. Förra våren skrev jag om alla olika väder på min egen blogg så om man är intresserad kan man följa länken här under och läsa om åskoväder och tornados!
Läs mer om olika väderfenomen på bloggen här »
Sarasota Open
Man har inte ledigt från jobbet här men tjejerna hade ledigt från skolan i fredags. Mitt jobb var stor sponsor till Sarasota Open (Tennis), som pågått i veckan och jag bemannade vårt tält hela helgen. Jag trivs som fisken i vattnet när jag får marknadsföra och prata med folk. I en solig och sportig miljö blev det ännu roligare.
Veckans djur, Sandhill Crane
En typ av trana som är utrotningshotade men det känns inte riktigt så där vi bor, det är väldigt många. De lever i livslånga förhållanden och får oftast två ungar om året. Därför ser man dem mestadels fyra åt gången. De äger fullständigt där de spatserar fram och tillhör mina favoriter. Tyvärr blir de ibland påkörda av bilar och då sörjer partnern i dagar och det är väldigt sorgligt.
Text och bild: Nina Stridh Stenberg, Florida, USA
Besök även Ninas egen blogg »
