Veckans krönika

Tankar och vardagsbetraktelser från i livet i stort och smått

Ibland har jag huvudet under armen!

Vilken sommar det blev!! Soliga dagar, härliga varma havsbad och blommor, tomater och andra grönsaker som växer så att det knakar.

Sommaren då jag helt plötsligt blev hyresvärd! Jag och min man hade länge pratat om att hyra ut vår lillstuga nu när barnen har sina egna projekt, gårdar, djur, nya hus och gamla hus som skulle renoveras osv. och inte utnyttjar stugan i samma utsträckning som förut. Sagt och gjort, vi hade hört talas om Airbnb och tyckte att det verkade lagom enkelt så jag började knåpa på en annons och la upp lite bilder på stugan och omgivningarna häromkring.

När jag var nöjd så gav jag maken mobilen med orden – vad tycker du, kan annonsen se ut så här? Maken kollade och snart började han undersöka de olika knapparna/valen som airbnb erbjöd. – Vad är detta? frågade han och testade. – Inte vet jag? Jag brydde mig inte nämnvärt för jag tyckte att jag hade koll på det mesta. Att vi båda är ganska kassa på digital teknik var inget jag funderade över, just då!

Efter någon timme så pep det till i min mobil, ett sms där airbnb hade nöjet att meddela att vi hade fått vår första hyresgäst!! och de skulle komma dagen efter!? -VA!? Men herregud utropade jag, är detta på riktigt eller är det bara en test, kanske en information om hur det KAN se ut när gäster vill hyra in sig!?! Frenetiskt kollade vi runt på hemsidan, men att kontakta kundservice var inte så lätt och lite lätt panikslagna insåg vi att det bara var ett dygn isåfall till att gästerna skulle komma! Det var bara att masa sig ner till stugan för att städa och röja!!!! I morgon kunde det faktiskt stå ett par gäster utanför vår dörr, våra första hyresgäster och de skulle i så fall bo i stugan i 6 dagar enligt sms:et, den ostädade stugan där jag hade ställt in allt möjligt som jag hade köpt på loppis, Marketplace osv. Shit!!

Jösses Amalia, som vi slet, fejjade, putsade, tvättade, diskade porslin och spritade dörrhandtag m.m. m.m. Vi hade ju lovat att vi utöver vanlig städning också skulle göra den 5 stegs städning som COVID-säkerhets processen krävde! Klockan var över ett på natten när vi äntligen var klara. Puh, nu var det bara att vänta och se om det kom någon dagen efter, om inte så var i alla fall stugan beredd för att ta emot gäster när de väl kommer resonerade vi.

Men jodå, nästa dag kom hyresgästerna, två vuxna och en bäbis och det visade sig fungera hur bra som helst. Därefter så har det löpt på hela sommaren, hyresgäster har kommit och gått och vi har städat, tvättat lakan, bjudit på ”svensk fika”, utvecklat och försökt att göra vårt ställe mer och mer attraktivt. Ni vet, en skål med välkomstgodis, en pärm med info om vad man kan göra osv. Jag känner att jag gärna hade haft en gäststuga eller fler för det här är så kul! Även om annonsen halkade ut i etern lite väl fort, innan vi ens var klara i tankarna med det här om uthyrning!

Det här med att inte alltid få till saker helt flawless är något som jag tror att de som känner mig väl nog skulle säga kännetecknar mig 😊. Men det brukar som min man alltid säger ”slänga sig” i slutänden även om vägen dit ibland blir lite krokig och det blir en och annan kullerbytta på vägen.

Jag vet inte varför det blir så, kanske jag inte planerar så mycket innan jag tar mina beslut. Kanske för att jag inte är rädd för att göra fel eller t.o.m. misslyckas, prestige får andra hålla på med det är inte min grej. Eller så tänker jag helt enkelt inte efter tillräckligt mycket på det jag just håller på med utan är redan på väg i tanken till något nytt projekt, någon ny tanke eller uppgift…

Som den gången när jag inför min dotterns och hennes mans bröllop hade beställt en spraytan, dvs som en brun utan sol över hela kroppen. Jag hade aldrig gjort det tidigare, och var faktiskt lite nervös. Innan själva sprayandet så fick Jag ett par tofflor och en liten, liten papperstrosa som jag skulle ha på mig under duschen. Så jag gick in i omklädningsrummet för att ta av mig mina kläder och istället ta på mig det ”lilla”. Jag vände och vred på ”papperslappen”, hur sjutton skulle en sådan sitta undrade jag?! Det var ganska mörkt i omklädningsrummet och jag hade tagit av mig mina glasögon så det blev förstås lite fel när trosan skulle på.

När jag klev ut i rummet iklädd tofflorna och trosan satt den lilla trekanten på stjärten och det lilla snöret där fram…ja ni förstår?! Pinsamt? Ja jösses, men allra mest såg jag det humoristiska i det…jag skrattade så att jag vek mig ihop med kvinnan som skulle spraya mig. Jag hade nog inte tänkt så mycket på vad och hur jag tog på mig, för i mina tankar var jag nog redan chokladbrun och på väg till…

Glömsk vegetarian, vegan, flexitarian, pescatarian, Lakto-ovo-vegetarian – vad är jag egentligen?

Nu får det vara nog!

Sedan minst en månad tillbaka, eller sedan jag HÖRDE (inte såg för jag klarar inte av att se djurplågeri!!) på nyheterna om den senaste skandalen från ett svenskt slakteri där en anställd plågade och torterade försvarslösa djur innan slakt, bestämde jag mig för att NU får det f-n i mej vara nog!!!Jag förstår så klart att det är oerhört svårt att påverka människor till att sluta äta kött helt, det har ju varit en del av vår kost under större delen av vår existens. Men efterfrågan styr tillgång, så att jag bestämde mig för att sluta äta kött är alltså helt och hållet av etiska skäl. Efterfrågan styr tillgång!

Mannen älskar numera vegetarianskt

Och mannen hänger på, för vad ska han göra…han lagar helst inte mat (men han gör en massa annat så att ni inte får för er något) och han älskar numera vegetarisk mat by the way …😊. Men jag är inte och kommer aldrig att bli en sådan som tjatar på andra att sluta med kött, var och en gör som den vill. Däremot så är jag nästan pinsamt glömsk. I söndags var vi på landet hos ena sonen och grillade, vårt ena barnbarn hade fyllt år så det var barnkalas. Vi hade det jättemysigt, solen sken och barnen lekte, hundarna tumlade runt i gräset och bet i pinnar samtidigt som de bevakade barnen som de hoppades skulle tappa en bit mat i gräset.

Du är ingen vegetarian skrattar dottern!

Inte förrän två grillade korvar hade slunkit ner i magen på mig så kom jag ihåg att jag ju numera kallar mig ”vegetarian fast jag äter fisk och skaldjur”…Ops, men herregud!!? Minnet av det var som bortblåst!

Men ingen fara skedd, det är ju inte så att jag är allergisk eller så, men någon vegetarian är du i alla fall inte skrattade min dotter när jag berättade om fadäsen – möjligen flexitarian, eller pescatarian!! – VA, det låter ju som en pizza!? Dags för mig att läsa på.

Så här förhåller det sig har jag nu lärt mig

  • Vegetarian – äter endast vegetabiliska livsmedel
  • Vegan – avstår från animaliska produkter, dvs avstår alla produkter från djurriket
  • Flexitarian – vill äta grönare, men är inte redo att bli vegetarian på heltid
  • Pescatarian- väljer att äta veganskt eller vegetarisk kost då och då utan att helt utesluta produkter från djurriket
  • Lakto-Ovo-vegetarian – utesluter kött, fisk och fågel men avstår inte från mejeriprodukter eller ägg.

Hur som helst dags för mig att gå och VEGETERA Queens 😊 (= trivas, glädjas, frodas, blomstra)
Gunilla, matglad och glömsk flexitariansk pescatarian.

Geografisk dyslektiker

Idag funderar jag lite på det här med geografi, kartor och länder och varför jag har så himla svårt för att lära mig det. När jag var yngre så tänkte jag nog inte så mycket på världen utanför Borås, där jag växte upp. Vi reste aldrig speciell mycket med familjen heller, jo vi bilade till Österrike en gång och det tyckte jag var helt fantastiskt. De fina gasthausen med de fantastiskt prunkande blomsterlådorna och till Danmark såklart där vi köpte röd korv med bröd. Men jag funderade aldrig på var i världen vi var och vi planerade inte resan tillsammans på det sättet som många gör idag. Jag och lillbrorsan bara hoppade in i bilen, allt var så spännande, vi fick stämplar i passet när vi passerade landsgränserna och allt.

Indien, ligger inte det i Europa?

Jag vet att jag på gymnasiet läste som en galning till proven om Sverige och kunde alla landskap, åar, sjöar osv och hade full poäng på proven. Men en vecka senare var allt som bortblåst. Jag märkte snart att jag inte hade förmågan att läsa in världens alla länder och hade svårt för olika världsdelar…många är de som har haft kul på min bekostnad åt anekdoten när jag på en lektion när vi fick välja att skriva om ett land i Europa räckte upp handen och sa: – Magistern, jag skriver om Indien!!! Men ingen fara, jag har skrattat många gånger åt det själv så här efteråt, sådant bjuder jag på.

Stenarter är ändå lätt, men vem pratar om det på fikarasten?

Jag lärde mig sådant som stenarter, klimat, jordens inre och yttre, jordbävningar och vulkaner. Men när det kommer till det geografiska som finns på jordgloben då var det kört.
Det är ett handikapp har jag upptäckt, många gånger speciellt före eller efter semestern så sitter kollegor ofta och pratar om resor till alla världens hörn – Du vet, där längst ner utanför Malaysia och Singapore….är det Borneo? Tittar frågande på mig…. -Eh, börjar jag, jag vet inte exakt, och så hoppas jag innerligt att någon annan ska fylla i. Det är så jäkla jobbigt.

Röda Korset verkar väl också i Schweiz, eller?

Flaggor är något som jag också har svårt för. Där har jag en fin historia ifrån när jag min man och två av barnen, då 15 och 18 bilade ner i Tyskland, Österrike och Schweiz. En kväll när vi alla var både trötta och hungriga åkte vi lite vilse i bergen på slingrande vägar och letade efter någonstans att sova och äta bland några kusliga, mörka och obebodda hus. Rätt som det var upptäckte jag en flagga med ett kors på – Där utbrast jag, där kan vi väl fråga om vägen, där ligger ju RÖDA KORSET!! Gissa om ungdomarna tappade sina Ipads?
Men flaggor, det är en annan femma.

Ett stenkast mellan Borås och Kalmar?

Eller som när jag skulle överraska min man som fyllde år, med en bilresa för att lyssna på ett band som spelade ”vår” musik. Vår dotter med familj bodde då i Helsingborg. Jag bokade en kväll med middag på stället där bandet spelade och övernattning i en natt, därefter skulle vi på morgonen tänkte jag ta en liten tripp och hälsa på dottern. Som tur var berättade jag vart vi skulle åka för en väninna några dagar innan avfärd, för det är ganska lång väg att åka mellan Borås, Kalmar, Helsingborg på en helg! Och jag som trodde att Kalmar låg i Skåne!! Det var bara att boka av och boka om!

Ja, Diagnosen verkar stämma

Om man googlar på dyslexi så får man veta att den som har det ”kan ha svårt att uppfatta och skilja på olika ljud i språket, till exempel u och y eller g och k. De läser långsamt och fastnar på ord eller läser snabbt och fel. De utelämnar ord eller sista delen av ordet vid läsning. Hm…ja, jag har svårt att uppfatta och skilja på var olika länder, världsdelar m.m. ligger på världskartan, t.ex. Ryssland, Asien, Amerika, Canada, Sydafrika osv. Jag måste fundera länge över, t.ex. vilka olika huvudstäder länder har, ofta blir det fel svar eller så utelämnar jag svaret helt!!

Alltid något som fastnar sa min lärare

Så JA, jag är nog en geografisk dyslektiker. Men nu har jag gjort precis som min geografilärare, Bengt som var fantastisk och tålmodig, sa när vi slutade skolan – Gunilla, köp dig ett skrivbordsunderlägg med världskartan så kan du titta lite varje dag, alltid något som fastnar. Han sa det med värme, jag tror han såg hur jag ändå kämpade med Indien och andra huvudstäder 😊

Gunilla // ❤️

Semesterdikt

Semestern nalkas det är nära nu, det är knappt man fattar,
Fyra gånger dagarna sju, nu min bil jag mot kusten rattar.

På Tofta jag ligger i gräset och mår, eller tar några tag med krattan,
Det är så skönt när man kan välja och får, vara lat eller jobba som attan.

I havet finns både salt och tång, och på bordet både kräfta och sill,
Jag njuter med en bok och ser solnedgång, och behöver inte gå till sängs om jag inte vill.

Koka saft och plocka svamp, det är för andra att göra,
Jag ligger hellre i fastsurrad jolle med tamp, och lyssnar på ”sommar”, med ett öra.

Tankar runt mallar och dokument är nu helt väck, den stora frågan är vad skall man ha till?
En Cabernet sauvignon eller en Marlbec, marinerat kött och annat gott på koleldad grill.

Men fyra veckor går allt för fort, och semestern är snart ett minne blott,
Tillbaka till Queendom för att skriva kåserier igen, strax är man inte längre så brunbränd och ”flott”.

Men lycklig den som ett arbete har, och fina arbetskamrater.
Vad skulle man annars göra med alla sina lediga dar? Man kunde ju rent av bli odrägligt later.

Trevlig sommar alla underbara Queens!

Gunsan/odrägligt later

IT införandets ungdom och dagens Emojis

Att våga lita på datorn

Jag arbetade på polismyndigheten när jag för första gången kom i kontakt med en dator. Innan dess så hade vi s.k. kortlådor för att hitta den information vi behövde i vårt arbete. Det var kort, sorterade i en viss ordning över brott och brottslingar. Vi bläddrade i våra kort varje dag, antingen för att skriva dit något eller om någon ringde och frågade om någonting. Men så en dag installerades en dator, och vi skulle börja skriva in uppgifterna i datorn istället.

I början körde vi såklart dubbelt, vi vågade inte lita på att vi verkligen skulle hitta vår information i datorn. Förhör, anmälningar m.m. skrev vi på maskin, tre kopior fick vi fram genom att lägga karbonpapper i mellan. Vad skönt det skulle bli nu när datorn gjort sitt intåg i verksamheten, då skulle det inte bli så mycket papper i fortsättningen, vi hade ju hört talas om det s.k. papperslösa kontoret. Hur det blev med det vet vi ju!?

Stoppa mejlet!

Några år senare, då arbetade jag på en annan myndighet, läste jag mitt första mejl. Det var kul när vi först fick mejlprogrammet. Jag minns hur man skickade iväg ett mejl till någon kollega och sedan sprang fort till dennes kontor men andan i halsen – har du fått det?! Och hur imponerade vi blev av hur fort det gick.

På kontoret fanns en chef som hade ett förhållande med en av sekreterarna. Han och jag satt i rummen intill varandra och en dag kom han inspringande på mitt kontor – kan du hjälpa mig att stoppa ett mejl!!?? I samma sekund damp hans mejl ner i min mejlbox med ett pling, och i alla andras på kontoret också, det var en fin kärleksförklaring till sekreteraren och definitivt inte menat för alla! Han hade råkat trycka på ALLA istället för hennes namn!! Ingen fara skedd, de levde senare ihop i flera år, men det var något vi skrattade åt många år efteråt och jag gjorde faktiskt ett tappert försök och försökte läsa mig till hur man stoppar ett skickat mejl, som alla vet så går inte det. Det som är skickat är skickat.

Jag – en Stofil

Att vara en människa som levt innan både TV och Dator fanns gör mig till en fossil i ungas ögon. Numera har vi både mejl, sociala medier, wikipedia…ja i princip allt man kan behöva (och mycket mer som vi inte behöver) i våra datorer och mobiler. Tekniken utvecklas hela tiden.

Emoji

Vad är en Emoji? Så här säger wikipedia: Emoji är piktogram som används i elektroniska meddelanden och webbsidor för att förmedla en känsloyttring eller komplettera skriven text med information i bild.

De ursprungliga Emojierna var smileys, de enkla ansiktsliknande humörsymbolerna som spreds via ett datornätverk under senare delen av 1900-talet. Alltså lite mer vardagligt talat en smiley. Ursprungligen började dessa att användas i Japan i slutet av 1990-talet, men numer använder man emojis i princip världen över.

Världens äldsta emoji hittad

Första gången ordet emoji fanns med i en ordbok var 2013. En Slovensk forskare hade dock gjort en upptäckt som visar att användandet av emojis är nästan 400 år gammalt.

År 1635 fick advokaten Jan Ladislaides i uppgift att gå igenom den kommunala bokföringen. Advokaten var verkligen nöjd med siffrorna, så han ritade en liten cirkel bredvid sin underskrift när han godkände dem. Inne i cirkeln ritade han två prickar och ett streck – en bild som de flesta i dag skulle betrakta som en leende emoji. Ett leende ansikte godkände alltså bokföringen.

– Om det var precis så här världens första emoji kom till kan vi inte med säkerhet fastslå, säger Peter Brindza, chef för nationalarkivet i Trenčín. Det råder emellertid ingen tvekan om att advokaten 1635 använde ett leende ansikte vid sitt godkännande av bokföringen. ”Jag kan givetvis inte utesluta att det finns äldre emojis, som vi ännu inte har upptäckt. Men detta är utan tvekan en av de allra äldsta”, säger Brindza.

När du vill visa vad du känner

Emojis finns numera i form av hjärtan, stora smajlisar, grimaser med ihopknipna ögon och hängande tunga, en högröd djävul eller en ledsen emoji med en tår ur ögat för att bara nämna några. Alla är de symboler som vi använder för att fördjupa en känsla när vi skriver något eller för att förtydliga det vi skriver om. Hur tolkar du ett hjärta t.ex.? En kärleksförklaring, en vänlig gest eller vad? Allt har med sammanhanget i övrigt att göra och oftast blir det väl rätt och är ganska oskyldigt.

Bevismaterial

Men emojis är inte bara en rolig grej längre, i USA t.ex. har domstolarna mer och mer börjat använda emolis som bevismaterial! Ett uppmärksammat merikanskt fall är t.ex. där en person stod anklagad för sexhandel efter att han avänt emojis föreställande en krona, en högklackad sko och en påse pengar i ett meddelande till en kvinna. Enligt åklagaren skulle krona kunna vara en symbol för att mannen var en hallick, skon en symbol för prostitution och pengarna…! Eller boxningshandskar i kombination med andra yttranden mot någon som har kunnat vara ett olaga hot! Det gäller att vara försiktig. Mina ungdomar säger att det är mest vi ”äldre” som använder emojis, de unga använder det numera mycket sällan.

Här på Queendom används mycket hjärtan, vilket är helt fantastiskt, det visar bara vilken kärleksfull och härlig stämning vi har skapat här, tillsammans. Ett hjärta går väl knappast att missförstå!?

Gunsan// ❤️

Inneboende nr 1 – Fransmannen

2012 skaffade vi oss vår första inneboende. Det var en fransk kille med lockigt svart hår. Han var rätt så ung när han flyttade in hos oss, och ganska sjövild som killar är i den åldern. Men det var en juste kille som inte ville någon illa. Vi satt ofta och pratade han och jag efter att vi ätit middag, han fullkomligt älskade mat – alla sorters mat. Och så gillade han att träna, ofta gick vi ut och gick långa promenader eller så var han med sina kompisar, då brukade de gå till sportstugan och brottas.

Han gillade verkligen kampsporter. Efter ett tag fick han riktigt mycket muskler och han växte upp och blev en riktigt snygg man. Han studerade en del och gick på olika skolor, hans mål tror jag var inställt på att han ville bli någon typ av livvakt.

Inneboende nr 2 – Kinesen

Några år efter att vår första inneboende, fransmannen, flyttat in flyttade ytterligare en kille in. Vi hade ju gott om plats, barnen var utflugna och vi tyckte att det var trevligt att få lite sällskap. Inneboende nr 2 var en kille från Kina, och i början var han lite avvaktande mot fransosen som var så mycket äldre och också ganska mycket större. Han var ju dessutom lite mer världsvan och kände många i kvarteret där vi bodde, killen från Kina som var ganska liten och spenslig och kände ännu inte en kotte här och han visade det sig var lite mer inbunden och kanske lite blyg.

Han hade helt enkelt inte samma sociala skills som fransosen. Det märktes tydligt när folk gick förbi vårt hus för då gorma och skällde han och grimaserade, han betedde sig nästan som en rabies smittat katt!!

Är 2 inneboende kanske 1 för mycket?

Vi började bli lite osäkra på om det verkligen var ett bra val att låta Kinesen flytta in, men vi sa att vi ger honom någon månad. Efter ett tag fick vi veta att han om han bott kvar i Kina skulle arbeta med att vakta byggnader av viktigare slag, typ slott o dyl. Troligen skulle han ha ingått i någon slags armé förmodade vi.

Han skulle säkert ingå i någon slags förtrupp, och ge signal om fienden närmade sig för att marktrupperna sedan skulle ta vid och förgöra fienden. Så egentligen gjorde han ju bara det som han hade i blodet, som hans släktingar i århundrade hade gjort.

Blivit familjemedlemmar

Nåväl, nu har beteende tonat ner sig något, fransosen har också haft en bra inverkan på honom och lärt honom en del om hur man för sig, på franskt maner. Och de verkar trivas rätt gott ihop. Ibland på kvällen ser vi hur de båda ligger nära, nära varandra i samma säng (!!) – Hm, det trodde man inte, sa vi när vi såg det första gången och plirade med ögonen mot varandra.

Det har gått några år nu och både fransosen och Kinesen har blivit lite lugnare, fransosen är ju inte så ung längre och kinesen har lugnat ner sig, han börjar nog förstå att han inte behöver agera förtrupp här hos oss…

Ingen av dem har skaffat sig något jobb, de tycker nog att de har de bra som får både husrum, mat och allt övrigt som de behöver av oss. Det är två finfina killar och vi älskar dem högt, de är våra familjemedlemmar helt enkelt. Och ibland när vi har tur, så lägger de sig på golvet, och vi får ha sofforna helt för oss själva…de små vovvarna.

Gunsan//skrivet med sällskap i soffan, och knäna vid hakan

Åren genom mina trosor

I mitt sovrum har jag en gammal furubyrå som jag målat vit och försett med blåvita knoppar. I den förvarar jag MINA personliga saker. Såsom strumpor, trosor och BH, bikinis, en pyjamas, skärp och bälten, fotografier och de få smycken som jag äger.

Jag har bestämt mig för att äntligen är det dags att städa och rensa ur i tros- och BH-lådan, så att de lådorna äntligen ska gå att stänga utan att jag behöver ta i för kung och fosterland p.g.a. den stora mängden underkläder gör så att det svämmar över.

Nu ska de väck

Jag vill inte påstå att jag är någon hamster när det kommer till ägodelar, jag är heller ingen samlare men av någon anledning när det kommer till trosor så har jag kvar några riktigt sköna från så långt tillbaka som 70-talet!! Jag vet inte riktigt varför men så är det. Men nu ska de väck, nu ska här bara finnas nya fräscha och de ska ligga i fina högar och inte som nu, i en enda röra!

Bomullslegenderna

Jag har mina gamla goa grön- och vitrandiga bomullstrosor som ”härstammar” från tiden innan jag fick mina barn, när magen var platt och höfterna lagom ”svarvade”. Dom var det längesedan jag fick på mig, men de har fått vara kvar som något slags minnesmärke över min ungdom, glada fester och unga friare. En tid som för längesedan är förbi, så nu ska de bort!

Topp-Less

Kvar har jag också 80-talets svarta lilla och lite lägre trosa, dem jag hade en svart trekants BH till OM jag överhuvudtaget hade någon BH! På den tiden använde vi inte speciellt ofta BH. Vi släppte brösten fria både under tröjan och på badstränderna, då var det Topp-Less som var högsta modet. Det fanns inte sådana otroliga mängder av olika modeller, material och färger, spets och mönster som det finns på underkläderna nuförtiden. Och man (jag) hade inte så stora funderingar över vad jag hade inunder, vad jag kan minnas.

String – och TTA 3.0

På 90-talet var det string och bygel-BH som var på modet. Ett litet smalt band som skar in mellan skinkorna och en liten, liten trekant framtill var allt som klädde de nedre regionerna. Undra vem som kom på den idén? Jag hade några sådana, men var aldrig riktigt bekväm med dem och de gick bort ganska snabbt, till förmån för trosor med lite längre ben, först var det de låga s.k. hipsters och därefter boxertrosan. Dessa blev och är fortfarande en av mina favoriter även om de tenderar att gå lite högre över magen för varje gång jag köper nya.

Numera är det Sloggy, Bodyshape och MissMarys modeller för lite äldre kvinnor som gäller, med viss håll-in-magen funktion. TTA 3.0 som min man skämtsamt säger, dvs trosor-till-armhålan som dessutom värmer ryggen, håller in magen och lyfter upp brösten. Han är kul han!

Hälften av alla trosor som fyllde lådan ligger nu i påsen som kommer att slängas i brännbart. I troslådan ligger endast två fina högar med mina TTA 3.0 kvar och jag stänger nu igen lådan med en liten enkel knuff. Jag sneglar mot lådan med strumpor…de står näst i tur!!!

Gunsan // i ett par Sloggy

Till sommaren bakar jag äppelknyten

Jag är inte speciellt praktiskt lagd, men jag tycker nog inte att jag är helt handfallen heller! Jag kan t.ex. måla fönster, sy (raka) gardiner, klippa min storpudel vilket är en konst, sticka, åtminstone väldigt långa, halsdukar och laga hyfsad god mat, men när det kommer till att baka då brukar det sluta i mer eller mindre KATASTROF!!

Man kan inte misslyckas

Men oxe som jag är så envisades jag inte bara en utan två somrar med att jag SKULE lära mig baka! Först ut var att baka rulltårtor! – Man KAN inte misslyckas med rulltårtor sa alltid mina bakningskunniga väninnor när de bjöd på rulltårtor, läckra bakelser, hallongrottor, och annat smarrigt och självklart hembakat till kaffet. Naturligtvis var bakverken perfekta till både storlek och form också. Men jodå visst gick det att MISSLYCKAS – det lyckades jag med VARJE gång!!

En sockerbagare

Så en sommar för några år sedan bestämde jag mig för att nu skulle jag LYCKAS baka både fina och härligt goda rulltårtor om det så skulle kosta mig tio extra kilo! Några riktiga katastrofer blev det och tårar, och en och annan svordom då mina ”skapelser” åkte direkt ner i komposten! Men jag gav mig inte och det gick bättre och bättre ju längre sommaren förflöt och till sist var både jag och mannen nöjda! En sockerbagare här bor i vårt hus…liksom!

En rosa potatis

Tårtor var inte heller något som jag hade handlag för, så ingen pardon, sommaren efter blev det tårtor i parti och minut. Det blev tårtor av kletig och platt maräng, sneda jordgubbstårtor med massor av grädde på både tårta, bakbord, golv och händer! men mot slutet av sommaren lyckades jag faktiskt t.o.m. med konststycket att baka en grön marsipantårta, om dock en något lite ovanlig variant där tårtan istället för en ros pryddes med något rosa som mest påminde om en – liten rosa potatis! Men mannen var lycklig så klart för han älskar sötsaker.

Äppelknyten, rumpstek och kåseri

Hur som helst med envishet kommer man långt – Jag kan säga att numera kan jag faktiskt baka både riktigt goda rulltårtor och tårtor, även om det händer att vi fortfarande ibland illa kvickt måste kasta oss i bilen och åka iväg till bageriet innan gästerna kommer, med en misslyckad tårta slängd i soptunnan. Som idag, jag tänkte baka äppelknyten.

Men som alltid när jag ska göra något så tar jag i för kung och fosterland, jag satte TVÅ stora degar samtidigt, stekte en rumpstek till middagen och hade en plåt rotfrukter i ugnen, som om inte detta var nog var tvungen att skriva detta kåseri också!!! Ja, vad säger man…de blev inga fina äppelknyten i alla fall, det enda som knöt sig var min något lilla, lilla estetiska ådra när jag såg de färdiga missfostren – men goda var de i alla fall!

Till nästa vecka Quinnor!

// Nisse, med lite mjöl på näsan!

Tankar i gryningen

Är det så här det är att vara morgonpigg?

Jag vaknar upp tidigt för ovanlighets skull, klockan är knappt sju och jag stiger upp med ljudet av 8 tassar i släptåg. Ute är det så vackert, tyst och stilla. Tänk att morgonpigga människor får uppleva detta fina varje morgon. Vädret visar sig också från sin bästa sida, havet ligger spegelblankt, himlen är blå utan ett moln, och det är redan ljummet.

Jag gör i ordning lite frukost och sätter på kaffet, när det är klart tar jag med mig detta ut i trädgården där jag slår mig ner i en av trädgårdsstolarna som bara stått framme en dryg vecka! Det är fortfarande april men det känns som en sommarmorgon. Några nyvakna fåglar sjunger vackert och hundarna nosar runt i de morgondoftande buskarna och grästuvorna, vem vet vem som har varit här under natten och satt sina dofter, räv, rådjur…?

Lyckligt lottad

Jag vet att jag är lyckligt lottad, inte alla kliver ut på sin egen altan, går ut i den egna trädgården, inte alla har ett helt hav att blicka ut över, inte alla kan sitta och i lugn och ro och äta sin frukost och dricka sitt kaffe. Jag vet, och det har inte alltid varit så för mig heller. Men jag tillåter mig att njuta av nuet, låter mina tankar flöda fritt och låta sig skrivas ned.

Det gäller att greppa de ”lyckliga stunderna”, livet svänger och det går än hit och än dit precis som i visan.

Föga visste jag då

Det har snart gått 20 år sedan jag första gången satt just här och blickade ut över havet och njöt av den hänförande utsikten, föga visste jag då att jag så här två sekel senare skulle BO här och ha denna utsikt som vardag. Jag och min nuvarande man hade haft kontakt via en dating site några månader, vi var båda skilda sedan några år tillbaka.

Vi brukade bestämma träff på lördagskvällarna och vi hade några härliga timmar då vi ”pratade” med varandra över nätet, åt och drack vin, var och en hemma hos sig, men ändå så nära. Det var väldigt mysigt och vi skrev, skrattade och flörtade och blev mer och mer kära i varandra. Nu är vi lyckligt gifta och vår första lite längre date IRL var här nere i hans dåvarande lilla eternitstuga. Nu har vi rivit den och byggt ett gemensamt nytt hus och bor permanent här.

Man får inte glömma av att njuta

Plötsligt blir jag plågsamt medveten om att det var längesedan jag satt så här, utan mobilen i handen eller med datorn i knät och njöt av vår utsikt, man blir snabbt hemmablind. Nu tittar solen fram. Frukosten och även kaffet är slut, jag har sysslor i köket som väntar och jag har inte tid att sitta här och slöa längre…eller? Kanske har jag det, köket springer inte ifrån mig precis! Det är så sällan man tar sig tid för sådant som man faktiskt mår så himla bra av, som att sitta ner i stillhet och njuta av frisk luft, fåglars sång, naturens alla färger och bra tankar.

Ta lite tid du med, njut av din plats på jorden, gå ut i skogen, ut på gården, till friluftsområdet, din balkong, till trädgården. Gör något du tycker om idag. Själv ska jag tillåta mig att sitta kvar här en stund till, men först en påtår!

Gå ut och njut Quinnor //Kram

//Gunsan, tacksam

En lång och hård arbetsdag kräver återhämtning säger Nisse.

Lär känna vår krönikör Nisse

Hej Nisse! Hur kommer det sig att vi kallar dig Nisse egentligen? Är inte det ett pojknamn?

– Nja, jag tror att det kan ha att göra med att jag har tomtar på loftet… Hahaha..

Okej Nisse, ser du Gunilla som ditt alter ego eller är det tvärtom?

– Gunilla, vem?!

I din ansökan till Queendom.se så framgick det att du jobbat med flera stora projekt tidigare, är det någonting du vill berätta mer om?

– Nja, om jag inte hade tystnadsplikt så hade jag givetvis gjort det, men så mycket kan jag säga att både försvaret och SÄPO var inblandade i projekten.

Om jag har förstått det rätt så fyller du jämnt inom kort, närmare bestämt 50 år. Hur tänker du fira din stora dag?

– Nja, det blir inte så märkvärdigt, helikopter till Stockholm där mina vänner (flertalet kändisar faktiskt) har hyrt X, det blir inte jättestort bara runt några hundra gäster. Så blir det väl mat, drinkar, uppträdanden, poolparty helt enkelt…sa du 50?!? Ja, det stämmer.

Du jobbar idag som registrator men har också en masterexamen som Technical Key Analytic Group Servicemanager, vad betyder det, och vad gör en sådan?

– Nja, direkt översatt betyder det Teknisk nyckel analytisk grupp service chef, jag har inte jobbat som det…ännu, men det är den som analyserar gruppens managernycklar, tekniska grejer alltså, en typ av väldigt avancerad service, svårt att förklara för er. Ni skulle ändå aldrig förstå. Men det är tur att jag har den examen, eller hur?

Du arbetar även som skribent och krönikör hos oss. Några av våra medlemmar har hört av sig och undrar var man kan läsa fler av dina tidigare artiklar? Vilka tidskrifter har du jobbat med tidigare?

– Nja, jag har mest skrivit på…andra språk.

Jasså?! Vilka språk då?

– Nja, klickljud. Klickljud är konsonanter som bildas med hjälp av dubbel avspärrning. Dels spärras talröret av vid velum, dels sker en avspärrning längre fram i talröret. När talröret är avspärrat på båda platserna, sänks tungan, och då uppstår ett undertryck. Den främre avspärrningen släpps så hastigt, och ett klickande ljud kan höras. Klickljud använder sig alltså inte av en luftström från lungorna som huvudsaklig ljudkälla. Svenskan använder sig inte av klickljud, men de finns i vissa afrikanska språk, som khoisanspråk och vissa bantuspråk.

Utanför Afrika är de ovanliga. Men det var mycket uppskattade artiklar kan jag säga.

I en av dina tidigare krönikor så gjorde du även ett filmklipp, är det någonting vi kommer att få ser mer av framöver?

– Nja, jag har lite på gång, men det är inget jag får tala om ännu, ni får helt enkelt ge er till tåls. Men om jag säger John Blyth Barrymore så har ni en appetizer…

Det ryktas även att du håller på att utveckla en app som för hundar som är mörkrädda? Hur ser marknaden ut där? Vill du berätta mer om hur den kommer att fungera?

– App och app…lapp är mer riktigt, man har en svart lapp för vart och ett av hundens ögon inomhus…så lär de sig att inte vara mörkrädda ute. Jag tror marknaden är god…jag har pratat med Doggy t.ex. de blev mörkrädda när jag presenterade lappen, så kundunderlaget är inte något problem.

Är det riktigt att du har en personlig relation och är vän med alla kvinnor som finns med i vår Facebookgrupp och att det ändå bara ska vara en liten del av ditt kvinnliga nätverk?

– Nja, vän och vän, oss emellan…de VILL alla vara min vän och jag säger…OK då, bring it on!! Men det finns också många fler därute, FB består av såååå många följare, jag kan inte ens räkna dem…

Ojdå! Ja, du brukar ju ofta nämna att när du bjudit in alla dina vänner så kommer det hända grejer. Vad menar du med det, vad är det för grejer du tänker på?

– Nja, tänker och tänker…det gör jag inte så mycket! I början kan det ju vara tämligen underhållande men det KAN utvecklats till något som liknar en överbefolkad hönsgård, Queendom alltså!

Du har ju en del skojiga vänner i gruppen också, en kvinna som bor ihop med en krukväxt vid namn Dr Westerlund(!) och en annan kvinna som smyger runt hemma i en tigerdräkt?! Ähmm, kommer vi få fler trevliga överraskningar i vår FB-grupp?

– Nja, jag har ett par galenpannor till som kommer att passa in, men tigerkvinnan är ”one of a kind”. Men du vet, om jag bjuder in ALLA mina bekanta så skulle den där jäkla gruppen inte ens komma plats på Fejjan.

Jag vet att du också kommer kandidera till kommunfullmäktig för Kommunen längre fram i vår, vilket låter jättespännande och att det till en viss del kommer inkludera oss på Queendom. Dock har jag lite svårt att se sammanhanget? Vill du utveckla det vidare?

– Nja, jag har ju en hel del erfarenhet från massor av olika branscher, men just kommunfullmäktige har jag aldrig testat, det låter kul, så jag säger som Pippi Långstrump ”det har jag aldrig provat förut så det klarar jag säkert”. Jag tänkte att vi kan ha en podd här på Queendom sända från kommunfullmäktiges möten liksom, så får alla Queens ställa sina frågor direkt till politikerna…då kan de inte slingra sig i alla fall, jag är en stenhård debattledare.

Tack Nisse för att vi fick veta lite mer om dig!

– Nja, det var lätta frågor.

Vår krönikör

Gunilla Carlsson

Västkustens härligaste krönikör och skribent och som vi nu har glädjen att följa här på Queendom.se.

Här delar hon med sig av sina tankar och vardagsbetraktelser från sin del av världen.

Kontakta Gunilla på:

Vårt nyhetsbrev

Som prenumerant på våra nyhetsbrev håller du dig uppdaterad om senaste nytt på Queendom.

Läs mer här »

Queendom.se

Du är alltid välkommen att höra av dig till oss om du vill tipsa eller har några frågor!

info@queendom.se

Välkommen till Facebook

I vår grupp pratar vi om allt som livet har att erbjuda eller glömt erbjuda. Om livet helt enkelt!

Här hittar du oss »

Queendom.se • Be a Queen of fucking everything! © Copyright - 2019